Folkomröstning

Egentligen har jag ett oskrivet protokoll liggande, men det får ligga en dag till. I går eftermiddag läste jag i Tyresö Nyheter (s) att socialdemokraterna går runt och knackar dörr för att få Tyresöborna att skriva på listor om välfärden. De vill ha en folkomröstning i Tyresö. Frågan kändes rätt ospecifik som den skrevs i TN. Min protokolltid får gå till bloggen.

Huvudfrågan för mig är hur och när man ska använda verktyget folkomröstning. När man är moraliskt indignerad? När politiken inte går ens egen väg?

När bebyggelsen vid Strandängarna beslutades ville de omkringboende att vi skulle folkomrösta. Det var en konkret lokalt avgränsad fråga.Initiativet kom från de berörda. All respekt för det. Den namninsamling som socialdemokraterna nu gör handlar om höjda avgifter för äldre och funktionshindrade. Jag skulle ha stor respekt för en namninsamling som kom från anhöriga eller från de äldre och de funktionshindrade själva eller deras organisationer. Men jag har absolut ingen respekt för politiker som utnyttjar människor som inte har bett dem om hjälp.

Kanske är den pågående namninsamlingen bara en provokation. I så fall blir socialdemokraternas väljare lurade. Eller också är den ett cyniskt utnyttjande av vår benägenhet att tycka synd om andra. Också i det fallet blir väljarna lurade eller utnyttjade.

Jag tycker inte att socialdemokraterna visar prov på handlingskraft. Jag tycker personligen att de visar prov på riktigt dåligt omdöme.

Mästarnas mästare

När jag första gången såg programmet Robinson blev jag oerhört upprörd. Efter Robinson har det kommit en rad förnedringsprogram mer eller mindre pinsamma. Till de mer oskyldiga fast riktigt pinsamma hör Smartare än femteklassare. Vuxna som förlorar ska inför en grupp barn förklara att de inte är smartare än en femteklassare. Sen ska de berätta om vilken utbildning de har! Personligen avskyr jag att se program där människor utklassas och fördummas.

Men det finns faktist ett undantag. Mästarnas mästare råkade jag börja titta på så där någonstans mitt i serien. Nu är det tre tävlande av tio kvar efter det att Kenny Bräck åkte ur i går. Mästaren är Ingemar Stenmark. Han är verkligen en person som man kan lära sig mycket av. Man ser på honom att han har ett mål, men han kliver inte över lik för att nå målet. Och han är ingen pratmakare precis.

Eftersom alla är idrottsmän så har de ett speiellt förhållningssätt till att förlora. De är good losers och förhåller sig till en förlust eller en dålig placering. Intressant är också taktiken. Maria Brandin är tyngdlyftare och höll tillsammans med Ingemar Stenmark ut längst i att lyfta. Ingemar Stenmark bedömde sina chanser och gav Maria segern i den grenen. Att lämna över till den som är bättre är mästerligt.

Jag kommer inte att missa sista avsnittet på söndag och sätter en slant på Ingemar Stenmark!

Program i skolan mot mobbning - en hälsorisk?

I förra veckan lyssnade jag på en paneldebatt mellan Maciej Zaremba, Sig-Brit Franke och Knut Sundell från Socialstyrelsen. Deltagare var inbjudna politiker och det var en liten utvald skara som träffades i Folkpartiets lokaler på Mynttorget. Intressantast var en diskussion om effekterna av alla de program som okritiskt används i grundskolorna idag. Det kan vara program mot mobbning, antidrogprogram eller program mot rasism. Det kan också vara alla kvasivetenskapliga utbildningar som erbjuds lärarna som kompetensutveckling. Problemet är att programmen inte är vetenskapligt grundade.

Det gemensamma för program som används av till exempel Team Smart, programmet Charlie och utbildningar i lärstilar är att de inte granskas vetenskapligt eller utvärderas. Effekterna analyseras inte i tillräckligt hög grad. Zaremba, Franke och Sundell var överens om att mer måste göras på området.

Ser att utbildningsnämnden i Stockholms stad har begärt en utredning om effekterna i antimobbningsprogrammen. Ser också i det bifogade tjänsteutlåtandet att förvaltningen glider undan frågeställningen. Allt görs och allt är bra. Men när 7-åringar kommer hem från skolan och låter som om de gått en längre tid i terapi är inte allt bra. Jag blir i alla fall misstänksam. När lärstilar upphöjs till kompetensutveckling för lärare på grundskolans år 8 och 9, medan samma lärare hindras från att delta i seminarium i historia blir jag faktiskt upprörd.

Budskapet gick i varje fall hem hos Zaremba, Franke och Sundell, som redan var på banan.

Vad säger föräldrarna?

Socialt ansvar

Åkte 824:ans buss idag från Haninge till Tyresö centrum. Rätt många som skulle med. En mamma pratade med sin dotter, som var uppskattningsvis 6 år. De räknade pengar, flickan verkade ha betalat något och fått fel tillbaka. Vid Haninge centrum blev bussen helt full med tre barnvagnar, passagerare som stod i gången och massor av barn. De flesta gick av vid Brandbergen. Plötsligt såg jag flickan. Nu var hon tillsammans med två småbarnsmammor som talade spanska.

Hon var uppenbarligen överlämnad av mamman. Kanske pappan hade bytt partner och nu var det pappans helg. Hon såg helt udda ut där hon stod, ingen tog någon notis om henne, hon verkade inte kunna språket. Utsatt, men hon har det förhoppningsvis ändå ganska bra.

Fredag eftermiddag och lördag morgon är överlämning av barn som byter vecka.Jag ser dem varje vecka på Nynäspendeln. De flesta ser ut att ha det bra. Men jag ser också barn som verkar utsatta. Som barnen till de två småbarnsmammor som i går åkte pendeln till Haninge och talade högt och brett om mannen som snart skulle friges från fängelset, om misshandel och socialen.
Tillsammans hade de tre små barn, kanske 2-6 år gamla.

Jag hoppas att de här barnen får en bra skola, med kunniga och socialt medvetna lärare. Saknar deras mammor gymnasieutbildning ska samhället erbjuda dem det. Socialt ansvarstagande förpliktigar.

Ledarskap i skola och övrigt!

Det reella politiska livet består till 50 procent av sammanträden, 30 procent av möten med medmänniskor samt 20 procent av läsning. Man lär sig rätt mycket om det mänskliga både hos sig själv och andra.

Intressantast är ledarknepen. En del av knepen är sådana som jag sett i skolan. Jag ska inte sticka under stol med att jag själv utnyttjade dem tills jag en dag fann dem ohållbara. Ett klassiskt exempel: En klass får en vikarie, som intresserat lyssnar på klassens klagomål på den ordinarie läraren. Hon bygger under kritiken och framstår själv som oändligt lyckosam. Hur det egentligen står till med legitimiteten är en annan fråga.

Jag vet inte hur ofta jag på alla möten jag deltagit i på samma sätt hört företrädare kritiseras. Ja, men det var ju X, nu är det annorlunda! Hindret var Y, men nu är Y borta! Så är det inte längre, W var en riktig propp! Det värsta i kråksången är att de som nu nedvärderar sina föregångare en gång själva blir utsatta för samma process.

Poängen är att en bra ledare lever på egna meriter och kan kosta på sig att vara generös mot sina föregångare!

Ord på vägen till Bertil, som är nästa generation i toppen!

Tyresö gymnasium

Igår träffade jag 100 el-elever på Tyresö gymnasium. Förvaltningschefen Britt-Marie Lundberg Björk hade ordnat tårta och vi höll tal till eleverna på El-programmet. Anledningen var att två elever kommit på delad tredje plats i en riksomfattande tävling. Tävlingen anordnas varje år av El-branschens Centrala Yrkesnämnd. Över 3000 elever deltog i tävlingen. Skolan placerade sig dessutom på andra och fjärde plats som klass och vann klasspris på 6000 resp 3000 kr.

100 elever i samma rum, artiga, lyssnande och nöjda! Placeringarna i tävlingen var verkligen resultat av lagarbete mellan elever och lärare och mellan lärarna. Kul att alla var där, inte bara el-lärarna utan också svenskläraren och matteläraren. Well done!

Gymnasiet i Tyresö motsvarar inte bilden av skolan, så som den beskrivs i M. Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter. Artiklarna är det absolut bästa som skrivits om skolan och de är väl underbyggda. De handlar om grundskolan, men om inte grundskolan fungerar så slår problemen tillbaka i gymnasiet. Vågar man dra slutsatsen att vi har en rätt hyfsad grundskola?

Nu är det verkligen dags att satsa ännu mer på gymnasiet. Framför allt måste gymnasiet bli en skola med de lärverktyg som faktiskt skollagen anger som ett krav. I Tensta har gymnasiet sedan ett decennium tillbaka gett varje elev en dator - idag kallas programmet "en till en". Nu är det verkligen dags för politiken att satsa mer kontinuerligt på tekniken. Eleverna gör sitt bästa och mer därtill - då kan vi inte vara passiva.

När jag tänker på gymnasiet är det en lång rad av firande, priser i Ung Företagsamhet, utmärkelser till fordonsprogrammet, hög placering i den internationella kemi-olympiaden (tredje plats). Nu har jag höga förväntningar på alla delar av skolan. Visst är det lite motigt med sökbilden just nu, men jag är trots allt optimist. Nog ska både Lukas och Emilie kunna gå i gymnasiet på hemmaplan!

Eleverna väljer inte yrkesprogram

De preliminära siffrorna för intagning till gymnasieskolan har kommit. Jag läser i dagens DN att eleverna inte vill ha yrkesutbildning därför att de inte utan att göra tillval kan komma in på högskolan. Antagningssiffrorna för Tyresös gymnasium visar att många väljer samhällsprogrammet och ekonomiprogrammet. I en företagarkommun som vår speglar elevernas val rätt väl föräldrarnas sysselsättning. Vi pendlar in till stan och jobben där. De finns inom administration och utbildning, IT etc. Det är arbeten som kräver minst gymnasieutbildning.

Nu ser det ändå på papperet ut som om eleverna är motiverade att studera för att sedan läsa vidare på högskola och universitet. Ambitionerna är lovande. Om inte så får vi problem med sjunkande meritvärden, avhopp och arbetslöshet.

När antagningen till gymnasieskolan är helt klar i slutet av maj eller början av juni vet vi hur vi framöver ska planera för utbildningarna på gymnasiet.

Jag kan tycka att vi missat något i vår omvärldsanalys, när vi inte förutsåg längtan efter högre studier och högre utbildning. Frågan är om vi underskattar våra elever. Som vanligt är självkritik en bra grund för utveckling.