Ungdomslöner och Folkpartiet

"Tåbb var nitton år, en arbetslös grabb - ingenting annat. (Just den månaden fanns det 22,3 procent arbetslösa medlemmar i det fackförbund han tillhörde.)Hans kropp var kraftigt byggd med en reslig och tung benstomme. Numera hade han inte så mycket kött och muskler på benen. (Han hade varit arbetslös i över fyra månader och de sista två hade han halvsvultit medan han på cykel jagat framåt genom vårt land.)
_ _ _
Han måste finna ett jobb. Utan jobb var hans liv meningslöst, ja, det var ingenting alls. Det var dött. Men det fanns inget jobb att finna, arbetsstyrkan var överallt fulltalig och överallt sprang andra arbetslösa omkring precis som han.
_ _ _

Vad han behövde var ändrade materiella villkor. Det var inte hans personlighet utan hans materiella tillvaro som var sjuk. Han skulle vara hjälpt med ett jobb.
_ _ _

Hans ögon som svepte över människorna hårdnade i hat därför att dessa inte kunde hjälpa honom därför att frestelser och förförelser utgick från dem i avsikt att förnedra honom och dra honom ännu djupare ner i det föraktliga."
(Lars Ahlin 1943 Tåbb med manifestet)

"Eftersom jag har varit arbetslös i ett år hade jag lätt tagit ett jobb även om jag bara får 12 000 i månaden. Jag är nöjd med att få ett arbete." Fredrik Jacobsson, 19 år, arbetslös barnskötare i Dagens Nyheter 2012 04 05.

I förhandlingarna med som inletts har fackförbundet Kommunal sagt nej till ungdomslön med arbete och utbildning. (Citerat ur DN 2012 04 05)

Ingen har bättre än Lars Ahlin beskrivit arbetslösheten. Upplevelsen av utanförskap är lika intensiv idag som för sjuttio år sedan. Kommunal väljer att låta ungdomar stanna i arbetslöshet framför att medverka till minskat utanförskap. Här vill Folkpartiet göra en insats som inte är effektsökeri utan praktisk politik för att förebygga utanförskap. Starkt av moderaterna i Sollentuna att med Folkpartiet ta sitt samhälleliga ansvar!

Rödgrön taktik om skolan

En gång var Komvux i Tyresö känt långt utanför kommunens gränser. Själv åkte jag hit för att göra studiebesök. Sen hände något och som en stucken ballong gick luften ur. En styrelse tillsattes i det läget för att styra upp verksamheten och styrelsen blev sen en nämnd för arbetsmarknad och vuxenutbildning.

Så kom gymnasiet till nämnden och arbetsmarknadsnämnden blev gymnasie -och arbetsmarknadsnämnd. Då ändrade nämnden karaktär. Mest intressant är hur till synes enkla skolfrågor visar sig vara av hög kommunalpolitisk dignitet. En av de mest dramatiska frågorna är nu till min förvåning den remiss som varje kommun skickar till Skolinspektionen. Skolinspektionen vill veta hur kommunen ställer sig till friskolor, som ansökt om tillstånd. Det är en ren formalitet att svara på remissen. Men varje år blir det enkla svaret i gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden till värsta dramaturgin. Två år i rad har ett enkelt svar till Skolinspektionen - nej, vi har ingenting emot att friskolor etablerar sig här - blivit en het politisk potatis.

Tragiskt nog blev oppositionens beslut i år att inte delta i beslutet på remiss till Skolinspektionen. Oppositionen deltog inte heller i ett annat beslut som rörde omvärldsanalysen i kommunplanen.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som mer långsiktigt händer om politiker sätter i system att inte delta i beslut. Effekten blir ju faktiskt att just de krafter som de vill mota i stället får fritt spelrum. Att lägga sig platt för motståndaren kan omöjligt vara en framgångsfaktor för något parti, vare sig det gäller majoritet eller opposition. Om det är ett sätt att två sina händer så är det en lika tveksam metod. Det man inte går emot är man för.

Det vi ser är en intressant trend i politiken. Men i ett mer övergripande och längre perspektiv är avståendet problematiskt. Att avstå från att delta i beslut är verkligen värt ett eget studium. Historiskt sett är det just så som riktigt onda krafter får fritt spelrum.

Stå upp för judarna i Malmö

I Malmö går judarna i små grupper med kippa och davidsstjärna i tysta demonstrationer. De demonstrerar mot antisemitismen som brer ut sig särskilt i Malmö . Läget är svårare än jag egentligen kan ta in. På Kvalitetsmässan i Göteborg i år lyssnade jag på Erik Ullenhag som talade på ett seminarium om minoriteter i Sverige. Där fanns också representanter för judiska församlingen. Att Erik Ullenhag har deras förtroende var mycket tydligt. Men jag fattade inte ens då hur allvarligt läget är. Först i dag när jag gav mig tid att läsa Paulina Neudings krönika i Svenska Dagbladet förstod jag.

Människor i 2000-talets Sverige är så rädda för förföljelse för sin religions skull att de inte längre vågar visa vilka de är. När de går på gatan spottar folk på dem. Judarna är utsatta för hatbrott.

Hat är vår största fiende. Hatets grund är förakt för andra. Låt oss börja med att bekämpa hatet i vår närhet som i Malmö eller i Göteborg eller Stockholm eller var helst vi möter dess uttryck - tydligt eller dolt. Tillåt inte hatet sticka upp.

Fler entreprenörer i gymnasiet! UF!

Alla möjligheter står öppna för ungt entreprenörskap i den nya gymnasieskolan. UF-mässan som pågår just nu är fantastisk. En av arrangörerna sa under minglet för rådgivare och andra att cirka 2000 elever var med och ställde ut sina produkter och tjänster. Och Tyresö gymnasium var med. Tyresö har länge legat på topp när det gäller att vara bäst i olika tävlingsmoment. Förra året gick tyvärr Huddinge om oss som bästa UF-kommun.

Nytt för i år var att mässan var lite mer strukturerad än tidigare. Utställarna var samlade tematiskt. Tyresö gymnasium var representerat under alla teman utom ett: Kultur och sport! Vi måste ta oss samman i Tyresö. Kultur och sport är ju ett av kommunens varumärken!

Annars såg det ut så här för Tyresö gymnasium: Hus och hem: 5 utställare Mode och design: 3 utställare, Skönhet och hälsa: 3 utställare, Tjänster och samhällsengagemang: 1 utställare.

Huddinge är en förebild som skolkommun på flera sätt. Vi har mycket att lära där. Kommunen är ju mer än dubbelt så stor som Tyresö, men man kan kämpa i det lilla. Avgörande är ledarskapet på alla plan. En näringslivsutvecklare med inriktning också mot skolorna, särskilt gymnasiet, är absolut ett krav för att skolan ska vara konkurrenskraftig i ung företagsamhet.

Talangjakt i skolan knäcker elever

Ena dagen berättar nioåringen att det ska vara talangjakt i skolan - "och jag ska vinna!" Jag inser direkt katastrofens vidd. Det finns barn som är musikaliska, som kan sjunga och som är beundrade av alla, föräldrar, kompisar, släkten. Och det finns barn som gärna sjunger, showar hemma och drömmer, men som aldrig har ens skuggan av en chans i en talangjakt. Det finns nioåriga tjejer som tävlar i idrott och som alltid kommer sjua av sju tävlande. Som prövar allt från gymnastik till ridning utan att lyckas.

Drygt en vecka senare - ont i magen, vill inte gå till skolan. Går slutligen, men kollar klockan för att komma exakt till lektionen och slippa vara bland de andra på skolgården i väntan på att lektionen ska börja. Jag inser att talangjakten har startat, kamraterna har kanske (jag vet inte) tittat på varann och flinat. En dröm är krossad.

Visst ska skolan uppmärksamma begåvningarna, men inte på bekostnad av andra elever. Skolans allra svåraste uppgift är individualisering. Tiden är knapp, lärarna är stressade och eleverna kommer i kläm. Vem bryr sig om en förlorare?

Så får det inte vara. Jag tycker att skolan ska vara självkritisk och fråga sig: Vad vinner skolan på talangjakter?

Mitt svar är givet: ingenting!

Narkolepsi och skolan

Idag startar Svenska Dagbladet en serie artiklar om alla de barn och ungdomar som drabbades av narkolepsi år 2009. Det var då larmet om fågelinfluensan kom. Jag satt som ledamot i barn -och utbildningsnämnden och minns hysterien omkring vaccinationen. Hysterin hade politiska förtecken. Oppositionsrådet tillsammans med hela oppositionen skydde inga medel för att kritisera den som de tyckte dåliga organisationen kring vaccinationen. Den massmediala hysterien späddes på i vår lilla kommun. Nu gjorde det varken till eller från - beslut om vaccination låg förvisso inte hos de kommunala politikerna.

I Danmark hade de sociala myndigheterna en mer balanserad inställning och erbjöd vaccin till riskgrupper på samma sätt som nu sker vid alla epidemiska utbrott. Så har de inte heller narkolepsidrabbade elever i skolorna.

Nu har föräldrarna till drabbade barn och ungdomar bildat en förening och de skriver i en debattartikel att staten måste ta sitt ansvar och ersätta de drabbade för de livslånga skador de fått. Deras begäran är helt rimlig. Allt som kan göras för dem måste göras.

De som har politiskt ansvar kan lära mycket av att gå igenom händelserna 2009. Egentligen vill jag se en hel dags konferens om pandemin 2009 och konsekvenserna därav. Vad hade vi kunnat göra annorlunda? Nu vaccineras unga tjejer mot livmodershalscancer. Hur ser riskbedömningen ut där? Debatten saknas och vaccinationerna är i full gång.

Det finns ingen anledning att se spöken mitt på ljusa dagen, men nog är det politikens uppgift att också vara kritiskt granskande.

Syvarnas ansvar och politikens!

Syvarna - studie-och yrkesvägledarna är den mest osynliga grupp vi har i den politiska verkligheten. Ändå är de nyckelpersoner i skolans värld. Om en syvare ger fel råd, är osäker i sin bedömning eller inte kan alla utbildningsvägar som finns får det närmast katastrofala följder för den enskilda eleven.

Katastrofens omfattning? Ja, elever som väljer fel program eller inriktning, måste gå ett år till. Året kallas det fjärde året.

Nu bidrar många yrkeskategorier till att elever väljer fel program och inriktning, både politiker, skolledare och syvare. Alltså måste vi gemensamt hitta bra lösningar på problemet med felval. Punkt 1: Synliggör studie-och yrkesvägledarna Punkt 2: Skapa ett tydligt regelverk där skäl för byte av program och inriktning anges. Punkt 3: Följ upp elevernas val i kvalitetsredovisningar.

Skolornas utbud är stort och näst intill oöverskådligt. Det kan både föräldrar och elever vittna om. Just därför måste vi ha höga krav på syvarnas kompetens och professionalitet. Ett sätt att mäta insatserna är att statistiskt följa antalet elever som klarar studierna på tre år.

Avslutningsvis: Jag har arbetat tillsammans med många syvare och vet vilken svår uppgift de har. Det jag nu pekar på är ett problem som vi måste lösa flera tillsammans: de dramatiskt ökade felvalen.