Svar om trygghet i äldreomsorgen

Hej!

Tack för fråga om taxan för hjälp från hemtjänsten i Tyresö.

Oppositionen (s, v, mp, ) menar att de taxor som tillämpas från våren 2011 medför att fler pensionärer blir fattiga och hamnar på försörjningsstöds nivå. De anser också pensionärer som behöver trygghetslarm inte väljer den tjänsten på grund av kostnaden.

Alliansen betonar att systemet för dem som behöver hemtjänst fungerar bättre som det nu ser ut. Förut avgjordes behovet av en biståndshandläggare, nu ansöker man själv om vilken/vilka tjänst/er man vill ha och betalar för den. Det sökta behovet prövas av handläggare. Ingen betalar mer än 1 760 kr (maxtaxa). Varje individ som söker hjälp från kommunen har kvar ca 5000 kr för mat, kläder, tandvård etc. Den som inte har råd med larm får larm.

Politiken ser över alla taxor löpande och så har nu också skett med socialtjänstens taxor. Anledningen är den demografiska utvecklingen i Tyresö, som innebär att fler äldre framöver efterfrågar och behöver vård och omsorg.

I Folkpartiet tar vi avstånd från att använda folkomröstningen för att ändra på beslut som har fattats i demokratisk ordning i kommunfullmäktige. Folkomröstning är ett medel för att ta råd av väljarna innan ett beslut är fattat.

Alternativ till höjning av taxorna i socialtjänsten är höjd skatt. På ett eller annat sätt måste tjänsterna finansieras. Så här ser taxorna ut:

Avgifter i eget boende

• Städning 688 kr/månad
• Tvätt 514 kr/månad
• Inköp 514 kr/månad
• Matdistribution 205 kr/månad
• Omvårdnad dag och kväll och/eller dagvård 822 kr/månad
• Omvårdnad dygnet runt 1 760 kr/månad
• Ledsagning 50 kr/tillfälle
• Klientombud 500 kr/månad
• Matlåda i ordinärt boende 45 kr/matlåda
• Mat i dagvård 60 kr/dag
• Resor tur och retur dagvård 20 kr/dag (ingår inte i maxtaxan)
• Trygghetslarm 250 kr/månad (ingår inte i maxtaxan för den som har denna insats som servicetjänst och inga andra insatser)

Hör gärna av dig igen om något är oklart.

Hälsningar till Eva!

Hälsningar

Margareta

Jan Björklund och medierna

Lyssnade - förstås - på Jan Björklund i Almedalen. Talet var sakligt och där fanns några gamla bekanta i berättelserna. J.B:s norska mormor och sen Mohamad som kommit till Sverige och fått jobb direkt. Arne Tiselius var ett nytt inslag. En hel del bra retoriska grepp.  Fritt återgivet: "Sverige ska inte bara ha forskare som utser nobelpristagare i kemi, vi ska ha nobelpristagare i kemi."

Kommunalpolitik begränsar synfältet. Därför är globalt och internationellt perspektiv viktigt. För liberaler är internationalismen en värdegrund. Den föder starkt engagemang för alla som kommer till Sverige som flyktingar eller som arbetskraft. Det är alldeles uppenbart att liberaler stått för denna värdegrund konsekvent också historiskt sett. På sätt och vis var väl talet i det avseendet traditionellt, men ändå tidstypiskt.

Medierna var inte eniga i sin bedömning av Jan B:s tal. Någon sa att publiken var ljum, en annan sa att publiken var engagerad. Själv tyckte jag nog att publiken i stort var med. I Debatt ställdes den råa frågan om partiet ville ha ny partiledare. Både Birgitta Olsson och Erik Ullenhag nämndes som motkandidater. Jan Björklund är sällan svarslös och kontrade anfallet bra. Klart att vi ser till återväxten!

I Aftonbladet fick Jan B den högsta poängen av partiledarna i Almedalen. Jag håller med och tycker att hög poäng var välförtjänt.

Almedalen

Plötsligt granskar journalisterna Almedalen kritiskt. Skandalerna kring Murdoch har bidragit liksom brittiske Camerons sociala umgänge med dem som ska vara kritiskt granskande. Debatten är rätt nedlåtande. Almedalen är en politikernas Hultsfredsfesival. Rosévinet har valts ut som symbol för hela härligheten. Jag beklagar verkligen om Almedalen förflackas. Det vore verkligen synd om evenemanget bara lades ned. Ingen annanstans finns chans att lyssna på så många seminarier eller få ny input.

Parti för arbetare 2012

I Folkpartiet ser vi  till den enskildes behov. Den enskilde är ungdom utan jobb. Vi kräver ungdomslöner. Den enskilde är invandrarkvinnan utan jobb. De enskilda är romer utan skola och jobb. Med anpassade ersättningar och utbildningar vill vi se snabba vägar ut i arbete. Arbetare eller ej - väsentligast är individen.

Arbetare är för mig de strejkande i Ådalen 1932 eller Sara Lidmans arbetare i de svenska gruvorna. Det är långtradarchaufförer och byggarbetare, metallarbetare. Det är kökspersonalen i alla kök som servar skolor, sjukhus och de som diskar i restaurangköken. En liten andel ungdomar och utrikes födda tvingas ta svartjobb. Jag ser även dem som arbetare. Det som förenar är hårda villkor och låga löner. Nu har arbetarpartiet Moderaterna förändrat arbetarbegreppet. Arbetarpartiet moderaterna har skapat nya jobb genom RUT och ROT och genom jobbskatteavdragen. Människor med funktionshinder får idag jobb i högre grad än tidigare. Nu är vi alla arbetare vare sig vi arbetar inom tjänstesektorn, hemtjänsten, på ett bygge eller i en gruva. Arbetare år 2012 är helt enkelt en som har eller söker arbete. Varats olidliga lätthet!

Ingen fråga är för liten

Några politiker besökte Tobaksmuséet på Skansen. Efter besöket skrev de en indignerad debattartikel och menade att muséet borde ha informerat om tobakens skadliga verkan. Nog är det bra att politiker tar sin uppgift på allvar, men jag håller med Svenska Dagbladet om att det ändå var att ta i (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ingen-fraga-tycks-for-liten-for-att-politiseras_7302531.svd) Men visst - till samlingarna borde förstås ha lagts cigarettaskar med dödskallar och giftvarning. Kanske finns de faktiskt där. Det är länge sen jag var på Tobaksmuséet och jag kollade inte precis det. Min poäng är en annan. I stora kommuner som Stockholms stad är risken rätt liten att politiker detaljstyr. I mindre kommuner däremot är det rätt lätt hänt utan att politikerna har annat än goda avsikter. I värsta fall riskerar dock anställda att drabbas av drev som kräver avsättning från tjänsten utan hållbar grund. Personligen oroas jag djupt av tendensen till politisk detaljstyrning. Vi som har förtroendeuppdrag får inte vara så rädda för att avkrävas ansvar att vi blir mer kontrollanter än kombattanter för det goda samhället.

Du har tagit studenten! I TGY!

Säg hej till skolan! Säg hej till kamraterna! Men glöm dem inte! Ni har tagit studenten på hemmaplan i Tyresö gymnasium och är stolta över att ni gått igenom skolan utan att bryta av och ni har fått betyg. Med all rätt, bra lärare, bra kamrater, många och fina minnen. Erik Hamrén, Sveriges förbundskapten i fotboll, vecklade under en intervju upp ett papper.Han hade ritat en fotbollsplan på ena sidan och på den andra stod det: "vara sig själv, bemöta/behandla andra som du själv vill bli bemött, positiv människosyn, ärlighet, positiv attityd, lojalitet, ödmjukhet, visa respekt, visa omsorg, entusiasmera, kommunicera." Hamréns nyckelord är mitt medskick till er. Ett medskick till: Jag vet att ni gillar Tyresösången så där innerst inne. Sjung den då och då...Jag går över ängen...och alla blommorna.. Lycka till i livet och välkomna tillbaka till Tyresö!

Elever som ingen vill ha

Elever i Nynäshamn och i Tyresö åker till andra kommuners gymnasier. Av åtta kommuner på Södertörn tappar Nynäshamn och Tyresö flest elever,övriga kommuner startar sina program. Upprörda föräldrar skyller nedgången på grupper av elever som påstås ge skolan dåligt rykte. Elever som går på gymnasiet - några av dem - beskriver andra elever som stökiga och lata. Och kraven kommer på snabba åtgärder. Flytta eleverna! Tendensen att skylla sviktande elevunderlag i gymnasiet på andra elever och kräva att de omedelbart flyttas från skolan alternativt att de begåvade flyttas från den förment dåliga miljön är en tveksam väg att gå. Själva idén att sära på grupperna är i sig inte helt fel, men motivet till flytt kan inte vara att en grupp elever drar ner skolans rykte. Motivet kan bara vara det som är till elevens bästa. När föräldrar och ansvariga lägger skulden för nedgången i skolan på en hel grupp ungdomar är vi riktigt illa ute. I stället för att skylla elevflykten på andra elever ska vi ge de elever som har mått sämst i grundskolan en rejäl chans att komma tillbaka. Chansen finns i de så kallade introduktionsprogrammen på gymnasiet. Genom att ge resurser till svaga elever så att de får de bästa lärarna och chans till validering av den förförståelse som de faktiskt har arbetar vi med positiva lösningar. Höga förväntningar och arbete i positiv anda banar väg för kreativa lösningar på till synes olösliga problem!