Chans på Norge?

Vanligaste frågan till en student: Vad ska du göra nu? Även jag har fallit för frestelsen att fråga. Frågade en typisk student från en av de södra kommunerna. Han hade valt fel program och tvingats gå ett extra år. Nu lämnar han lättad skolan. Vad ska du göra nu? Åka till Norge och skala bananer!

Att Norge är framtiden bekräftade handelsminister Eva Björling i en webbkonferens där Tyresös företagare och näringslivschef plus jag själv i egenskap av ordförande för gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden deltog.

När Tyresös studenter i går hade sin årliga vårbal berättade jag om Norgechansen. För vad kan vi lova våra ungdomar på hemmaplan? Hur blir jobben fler? På den politiska arenan är vi många som engagerar oss och coachar. Och till studenterna säger vi:

"Ge dem ett gott år, dem lyse din sol, / som årsens tider vet dela.." (Ur Wivallius (1605-1669) Klagevisa över denna torra och kalla vår.)

SYV behövs!

 Ibland ställer titlar till det, ibland är de en framgångsfaktor. Syv är mest till besvär. Dags att byta till karriärplanerare!

Vem minns inte den gamla studievägledaren som viftade med broschyrer i ett klassrum packat med föräldrar! I bästa fall fanns en lärare också med för att svara på föräldrarnas frågor. Svettig, trång och tråkig föreställning. Tråkigheten är som klistrad vid "studie -och yrkesvägledning".

För att bli syv krävs 180 poäng vid institutionen för pedagogik och didaktik. På engelska heter utbildningen bachelor of education in careers counselling. Då ser åtminstone jag en karriärplanerare med hög status och stark ställning i skolan. Tyvärr är vägen dit lång och mödosam. Även om de flesta kommuner i vårt län, Stockholms län, inser värdet av en stark organisation för syvarna, så finns fortfarande kommuner som tar lång tid på sig för att öka statusen för syvarna och därmed indirekt stödja elever som ska välja sin väg för framtiden.

Jag inser när jag skriver att frågan är värd en motion!

Riktiga lärare

Idag pratade jag med tre "riktiga" lärare - lärare som deras elever kommer att komma ihåg med namn efter både 20 och 30 år. Jag cyklade ner till gymnasiet utan att avisera mitt besök. Syftet var att gratulera lärarna på Fordonsprogrammet till placering som bästa Fordonsprogram i landet. Yrkestävlingar är viktiga för yrkeseleverna och nu har Tyresö gymnasium lyckats igen. Det är många som vill ta åt sig av framgången, också de som aldrig gjort ett dyft för att backa upp gymnasiet. Det gör mig ganska förbannad. Men falskheten är en annan historia. Idag var mitt fokus gymnasiets framgång.

Korridoren till programmet låg öde och tom och dörren var låst. En lärare i personalrummet sa att fordonslärarna var i cafeterian. Fordonslärarna berättade att de ofta gick dit för att skapa lugn i cafeterian. Ibland kan det vara lite stökigt med många elever på den trånga ytan. Att de fortfarande finns - de som ser behovet av vuxna bland ungdomar!

Vi pratade en hel del om vad som har skapat de goda resultaten. Resultat som gett alla som går  ut på Fordon jobb - en elev kunde till och med välja mellan två arbeten. Flexibelt arbetssätt, krav på eleverna, kreativt arbete för att riva hinder (min iakttagelse), sammanhållning och stöd arbetskamrater emellan (min iakttagelse).

Egentligen skulle man skriva en bok om Fordon!







.

Att gå bakom ryggen på vuxna

Unga kriminella i Husby bränner och vandaliserar. Vi som bor lite längre bort från händelsernas epicentrum ser på - distanserat men ändå med stark oro och letar efter skälen. Eftersom några av vandalerna i Husby är barn skjuter vi in oss på föräldrarna. Lite moralistiskt säger vi att de ska ta sitt föräldraansvar och se till att barnen är inne på kvällarna.

Visst, föräldrarna har sitt fulla och hela ansvar och de flesta tar det. Men barn går ibland bakom ryggen på de vuxna, säger ett och gör ett annat eller tiger. Tio -elvaåringar drar runt utan att tala om vart de går, de sitter redan i den åldern ensamma utan vuxen på fiken i  förortens centrum. 

Men därifrån är det långt till att kasta sten och tända eld på bilar. Ungdomarna i Husby som gripits av polisen är redan kända kriminella. 

De jag verkligen vill höra berätta är de vuxna som upplåter sina hem för ungdomar som råkat illa ut därför att föräldrarna brister. Deras berättelser har nog inga enkla svar. Och deras föräldrabild kan vara en annan än den som ger det enkla rådet att föräldrarna ska ta sitt ansvar och hålla barn och ungdomar inne.

Kommunfullmäktige

Den politiska oppositionen ville i senaste kommunfullmäktige debattera både skola och omsorg utifrån kommunens årsredovisning. Marie Åkesdotter var starkt uppfordrande och kravet kan ju tyckas bestickande. Men på mötet kommenterade Fredrik Saweståhl hela redovisningen. Det borde räcka. Sakfrågorna har vi ju debatterat under hela 2012! Revisorerna har ju också beviljat kommunstyrelsen ansvarsfrihet.

 Dick Bengtson skriver i sin blogg att ett skäl till att inte kommentera årsredovisningen är att med den lämnar han det som varit. Jag instämmer. Men åhörarna på åhörarbänkarna, en del av dem vuxenstuderande, hade nog inte läst hela årsredovisningen. För åhörarnas skull kunde nämndernas fyra ordförande på tre minuter vardera lyft något av nämndernas resultat.

Att kort kommentera resultatet av ett helt års arbete ser jag som en artighet både gentemot dem som dragit det tyngsta lasset, tjänstemännen, och mot dem som givit oss förtroendet att företräda dem.

Förlöjliga inte äldre!

Till det mest problematiska i vår tid hör synen på äldre. På ett mer individuellt plan är äldre föräldrar, mor -och farföräldrar. I ett samhällsperspektiv däremot är äldre kostnader. Att koppla äldre till kostnader medför att de äldre själva känner sig utpekade. I Tyresö har pensionärsrådet sagt just det. Och avfärdats.

Fler och fler i åldrarna 20 - 40 år inser dock att åldern är relativ. Fler yrkesverksamma känner fler pensionerade som ännu inte är sjuka eller oförmögna att ta hand om sig själva. Försiktigtvis har definitionen på äldre också förskjutits och idag är det faktiskt inopportunt att hävda att alla från 65 år och uppåt är orkeslösa åldringar oförmögna att ta hand om sig själva. Kort sagt en belastning för samhället.

En som gjort mycket för att stärka äldres ställning i samhället är Barbro Westerholm. Lagen mot åldersdiskriminering är i huvudsak hennes verk. Tack vare att hon uppmärksammat och arbetat mot diskriminering av äldre växer uppfattningen om vad äldre betyder.

Men jag var nyligen på en konferens där en äldre man utnyttjades av en yngre deltagare. Han blev naturligtvis smickrad av uppvaktningen. Med jobbet kvar och tio år yngre hade han aldrig lånat sig till att bli pajas. 

Vägen till likställdhet mellan äldre och yrkesverksamma är lång. Utanförskapet skrämmer. 

Frihet är kunskaps grund

Över 90 procent av alla ungdomar väljer att gå i gymnasiet och de väljer fritt. Av olika anledningar hoppar många av efter ett eller två år. De får inga jobb och hanar sig fram. Så vad kan skolan göra för att motverka avhoppen? Socialdemokraterna vill tvinga unga att sitta av tre år i en skola som inte motiverar dem.

Kopplingen mellan höga betyg eller i varje fall godkända betyg och skolplikt upp till 18 år är en dåligt underbyggd konstruktion av socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan. Tanken är förstås att bara eleverna är i skolbyggnaden lär de sig. Hur många har inte suttit av lektioner utan att lära sig ett enda dugg!

Yrkesutbildningarna har förändrats så att eleverna kan börja jobba med den skicklighet skolan gett dem. Det är en stor förändring från den gamla socialdemokratiska skolan där branscherna faktiskt klagade på att eleverna inte var utlärda. Det är en myt att yrkeselever idag inte kan läsa på högskolan. De som är motiverade och vill väljer till ämnen som gör dem behöriga. Att underhålla myten att yrkeselever saknar chans på högskolan är att desinformera allmänhet, föräldrar och elever.

Socialdemokraterna pendlar från ytterlighet till ytterlighet, från en skola utan ansvar till skola under plikt och tvång!

Det är inte bara en farlig väg - den är också ovetenskaplig!