Pendeltåg och bussar

Jag åkte ut till Hemfosa idag. Försening ut, men också hem i skymningen.

Pendeltågsstationen i Hemfosa är en välbyggd perrong med glaskurer och infrarör som sprider någon liten värme högt uppe i taket. Perrongen ligger ute vid en äng och sedan skogen. Korparna som bor i närheten cirklar runt i skymningen och ropar. Ropar gör också SL:s spökröst i mikrofonen: fyra minuter kvar, tre minuter kvar, nej - tåget står stilla i Segersäng på grund av vagnfel.

Det var nästan fullmåne - vackert, men 45 minuters iskall väntan gav liksom inte den rätta lyriska upplevelsen. Idag gick jag definitivt över till gruppen Klaga på SL! Hur kommer det sig att vi inte längre har fungerande kommunikationer? När tåget slutligen kom var det mycket tydligt hur uppgivna resenärerna var. I vagnen var det dov, kvalmig stämning. En man ringde hem och frågade vad det var till middag. En annan ringde och meddelade att han skulle missa anslutande tåg. Själv missade jag bussen i Handen, där dessutom båda rulltrapporna stod stilla! En eländes dag.

Det värsta är att klagomålen på SL inte tar. De rinner av som vatten på en gås. Jag vill ha vagnar som tål kyla och snö, bra elektronik så att dörrarna på tågen är säkra. Jag vill ha fungerande kommunikationer helt enkelt!

Ban Ki-Moon eller Maktens hemligheter

Makt har alltid intresserat mig som fenomen. Jag minns hur jag förtvivlat försökte fatta vad "staten" var, när jag var liten. Ingen i det prästhem jag växte upp i kunde förklara så jag begrep. Jag hade redan som liten erfarenhet av åsiktsförtryck och ofrihet. Jag drömde därför om att organisera alla prästbarn i en proteströrelse mot just auktoriteter. Det strandade på att jag inte visste hur jag skulle få tag på dem - det var före Face-book. Sorunda prästgård var landet på 1950-talet - riktiga landet om det nu är ett försvar för detta mindre lyckade uppror.

När jag sen i skolan läste om Ludvig XIV och L´Etat - c´est moi! blev "staten" tydlig. Sen blev det ett långt hopp till Göran Persson!

Idag var jag inne i Tyresö bokhandel och köpte Niklas Ekdal och Inga-Britt Ahlenius bok om FN under generalsekreteraren Ban Ki-Moon. Sträckläser den och rekommenderar den varmt. Den handlar om makten, om politik och om en stark kvinna, som vet vad hon vill och genomför det. Snart har vi revision i Gymnasie-och arbetsmarknadsnämnden. Kanske "Mr Chance" har något att lära ut!

Vem är liberal?

Vem som helst kan kalla sig liberal och idag gör alla politiker av rang anspråk på att vara liberaler. Det de menar är en slags en allmän förståelse för den enskilda individen. Liberalismen är i själva verket mer komplex än sådan allmän välvilja.
Ta som exempel det privata ägandet.

Rätten till egendom är en mänsklig rättighet. Men vi vet också att ett obegränsat privat ägande utestänger människor från stränder, skog och mark. Liberaler väger samhällsnyttan mot individens egna behov och ser då ingen motsättning mellan individ och stat eller kommun.Därför förespråkar liberaler i vissa lägen att kommuner eller staten köper mark. Motiveringen är att köpet är av intresse för samhället.

En annan fråga är var gränsen för respekt för den enskilda individen går i sociala sammanhang. Med vilken rätt tvingas människor att lämna sina hem för att mot sin vilja flytta till ett boende?

"Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring" skrev biskop Thomas. Liberalismens fader J S Mill var också tydlig när han påpekade att"...varken någon enskild människa eller något antal människor har rätt att säga till en annan människa i mogen ålder att hon för sitt eget bästas skull inte får lov att förfoga över sitt liv som hon själv behagar." Han förutsatte dock att individen är vid sina sinnens fulla bruk. Men grunden är yttersta respekt för den personliga integriteten.

Liberalismen är inte så vankelmodig som motståndarna ibland gör gällande.

Egypten

Är hemma efter två veckor i Egypten. Vi kom hem den 27 januari, en dag efter "Vredens dag", då upproret mot Mubarak eskalerade.

Under vår kryssning på Nilen tänkte jag flera gånger på 1800-talets kolonialherrar i sina khakikostymer. Vi blev lika uppassade som på den tiden. Annat som jag reagerade på var alla utvärderingar. Varje utflykt som vi gjorde från Hurdagha utvärderades i ett papper, där man skulle fylla i frågor om säkerheten. Överallt vakter eller kanske var de civilklädda poliser. Till och med på den sandiga bad-och utflyktsön Mahmaya mitt ute i Röda Havet fanns en kur med poliser. Poliserna dök upp där man minst av allt anade det.

Jag satt på det trånga akterdäcket på M/S Glory och båten gled långsamt fram nerför Nilen. Plötsligt tränger sig en polis med sin kalaschnikov i handen fram bakom mig och försvinner ner i båtens under innandöme. Obehaget har inte försvunnit än.

Vi såg bara en handfull kvinnor under två veckor. De finns inte! Manssamhället är totalt! Utefter Nilens stränder såg vi fattiga bönder som vaktade en eller två kor. I Hurghada var 40% av alla byggnader bara gigantiska skal, tänkta som hotell, oavslutade av brist på kapital. Hela stan var bara hotell. En liten strand var allmän badplats för invånarna - resten privata badplatser inom hotellområdena för turisterna.

Unga människor i ett gammalt samhälle kämpar för sin frihet. Ovissheten vad som väntar är stor. Vad händer med Egyptens ca 83 miljoner invånare? Blir Egypten en fundamentalistisk islamisk stat eller en modern demokrati?

Nyfattigdom och barnen

För tio år sedan var jag i New York och firade millenieskiftet med min bror och hans familj i New Jersey. Hans hus var upplyst, massor av folk var bjudna och mat och champagne flödade. Vi var där sju personer.

Idag, tio år senare, har banken tagit huset, skulderna är oöverkomliga och min bror har inte alltid pengar ens till en kopp morgonkaffe utan nöjer sig med ett glas vatten. Kylskåpet är för det mesta tomt.

Det senaste året har jag också sett fattigdomen här hemma. På MacDonalds på Götgatan stod två små barn i tunna overaller i kön med två äldre grova och illa klädda vuxna. Barnen verkade tysta och förstämda.

På perrongen i Västerhaninge gick en pojke i tio-årsåldern och grävde i papperskorgarna en tidig söndagmorgon. På pendeln från Hemfosa häromdagen satt en pappa med sina två minderåriga barn. Han pumpade dem på uppgifter om sin exfru och försökte med alla medel binda dem till sig. Nu skulle de vara hos mamma en vecka. Barnen förstod så små de var att utnyttja situationen.

I år har jag också genom andra fått inblick i öden och miljöer som jag tidigare inte ens kommit nära.

Kanske var det därför som jag blev så starkt berörd av filmen Svinalängorna. Den handlar om fattigdom, alkoholism, våld och barn som far illa.

Fattigdom, barns utsatthet, kriminalitet och terror kan lätt få en att tappa andan. Hur ska det gå? I sådana här lägen hjälper inte det politiska skrytet, alla långa listor som politiken i sin självgodhet sammanställer som ett slags digert osorterat CV. Världen är inte god och vi kan inte som Gud Fader själv se på vårt verk och säga att det var gott. I stället måste vi fundera över orsak och verkan, analysera och kritiskt granska oss själva och den politik vi står för och se andra mer än oss själva.

Så blir 2011 Ett Gott Nytt År!

Självmordsbombaren

Dagens tidningar har bilder på Drottninggatan med alla människor som trängs i julhandeln. Där tog en ung människa nyss sitt liv, fångad i en religiös övertygelse.Han hade beräknat att andra skulle följa honom i döden. Som genom ett under uteblev katastrofen. Helt klart kommer vi framöver att se följderna av självmordsbombarens hämnd på det svenska samhället. Statsministern manar till lugn och besinning. Just nu märks ingen oro, men när chocken släpper kommer reaktionen. Framöver är det viktigt vad vi säger till barnen i skolan, till ungdomarna på gymnasiet och vad vi säger till varandra vid middagsbordet.

Nu handlar det om våra attityder till religiösa handlingar, till islam och islamism. Farligast och ytterligt destruktivt är det politiska hat, som riktas mot islam: "Men islamism är inte detsamma som islam, och vanliga muslimska trosbekännare - eller människor som helt enkelt har sitt ursprung i muslimska länder - ska inte bli lidande för vad fanatiker gör i deras namn." (PJ Anders Linder). Hat kan slå blint - det är viktigt att vi slåss på barrikaderna mot alla former av terrorism, men slagen ska inte träffa oskyldiga.

Niqab

Frågan om niqab är laddad därför att den inte bara är en fråga om trosuppfattning utan därför att den för oss i västvärlden representerar så mycket mer. Den väcker diskussion om kvinnans ställning och rättigheter och om möten mellan kulturer.

I onsdagens Aktuellt diskuterade Lotta Edholm och diskrimineringsombudsmannen Katri Linna utslaget om niqab i vuxenutbildningen. Jag håller helt med Lotta Edholm om att rektorerna ska ha rätt att besluta om klädcodex på den egna skolan.

Diskrimineringsmannen Katri Linna menar att Åsö vuxengymnasium har brutit mot diskrimineringslagen därför att skolan kräver direkt kommunikation med de studerande. Skolans krav på transparens står mot elevens rätt att klä sig som hon vill.

Min pappa var kyrkoherde i Svenska kyrkan och han var ekumeniker. Det betyder att i vårt hem kom och gick personer med alla religioner och trosuppfattningar. Tyvärr ledde min uppväxt till en slags religiös motreaktion som ligger nära ateism. Det är det enda jag har gemensamt med Ingmar Bergman och Lars Ohly för övrigt! Men kvar från prästhemmet finns ändå en insikt om vad religiositet betyder i en människas liv. Äkta religiositet sitter inte i kläderna.