Lärstilar - pseudovetenskap?

Det populärvetenskapliga förlaget Brain Books publicerade 1984 David Kolbs teori om effektiv inlärning via olika lärstilar. Vissa av oss lär oss bättre när vi är aktiva, andra är mer lyssnande, vissa av oss lär oss bättre med musik, andra behöver tystnad. Processen är en del av studietekniken.

För egen del är jag oerhört skeptisk till att den 26 år gamla teorin om effektiv studieteknik okritiskt upphöjs till kompetensutveckling för lärare i grundskolan. Det visar sig också i en av skolornas kvalitetsredovisningar att lärarna inte vet hur de ska gå vidare i undervisningen med lärstilar. Jag förstår deras dilemma. Kunskapen om lärstilen är ju elevens egen kunskap om sig själv. Om jag lär mig bättre med musik är det ok att ha musik i bakgrunden. Om jag tänker bättre när jag skalar potatis, diskar eller städar kan jag öka mitt engagemang just där.

Jag efterlyser en kritisk granskning av lärstilar som kompetensutveckling. Det finns forskare som ifrågasatt metoden upphöjd till vetenskap. Ta lärstilar för vad det är: studieteknik.

Universitetets svek mot lärarstudenterna

Jag tycker att politiker, lärare och alla i kommunen som är engagerade i skolan skulle dra mer nytta än vi gör nu av de examensarbeten som lärarstudenterna utarbetar under praktiktiden i våra skolor.

Ofta innehåller deras arbeten intressanta analyser av förhållandena på skolan. En del analyser avslöjar brister som vi lätt skulle kunna åtgärda, bara de var kända. Öppna seminarier under ledning av kvalificerade utbildare från universitetet är en intressant lösning för att fler skulle få en chans att seriöst diskutera förhållanden just i Tyresös skolor. Underlaget vilar ju på vetenskaplig grund om än i enkel form.

Redan 2007 lades förslag om nära samverkan mellan kommun och universitet. Jag menar att det är fullt rimligt att begära att universitetet tar sin del av lärarutbildningen också under praktiken med två besök per år.

Kommunen ställer resurser till förfogande för att praktiken ska hålla hög nivå. Vi utvecklar handledningen, fördelar praktikplatser, utformar basgruppsdagar, följer upp och utvärderar. En hel del av lärarstudenterna anställs i den skola där de gjort sin praktik.

Kommunen fullgör sina åtaganden och sin del i lärarutbildningen och förväntar sig därför att universitetet gör detsamma. Vi förväntar oss att universitetet tar sin del av ansvaret för examensarbetena genom att på plats leda seminarierna.