Upphandling - hett ämne!

Kan rapportera att jag under två dagar varit i Göteborg på Kvalitetsmässan. Riktigt intressant. Seminarierna höll en klart högre klass än de jag är van vid från bland annat Stockholmsmässan.

Anders Wijkman gick igenom det viktigaste i upphandlingsutredningens delbetänkande som kommer den 21 november. Verkar fullt läsbart och rekommenderas! Mycket kändes bekant: risken att små aktörer missgynnas, bristen på dialog och förhandling och ibland bristande kompetens. Delbetänkandet kommer mer med analys av problemen än med skarpa förslag till ändring. Förslagen kommer i slutbetänkandet i maj.

Årets kvalitetskommun blev Kungsbacka. Vi i Tyresö har en bit kvar kan jag se, men vi har ändå börjat resan mot Kungsbackas höjder. Låter lite trivialt men kommunplanen är faktiskt en del av den resan.

Sist måste jag nämna den något stökiga debatt som ägde rum om arbetslösheten. Hillevi Engström klarade sig bra mot Wanja Lundby Wedin, som hade en manlig hejarklack med sig som stöd. Mycket hänger på moderatorn i paneldebatter. Just den här moderatorn hade lite svårt att hålla ordning.

Tidigare på dagen hade jag lyssnat på ett seminarium som handlade om den höga arbetslösheten bland invandrare. Att det är stort missnöje med att arbetsförmedlingen har tagit över ansvaret för att ge invandrare arbete var tydligt. Solna, Södertälje och Landskrona är exempel på några kommuner som tappat initiativet med den nya reformen. De har alla haft goda egna resultat. Vi får se hur arbetsförmedlingen lyckas med att pressa ner tiden innan en invandrad får arbete.

Mässbesöket gav en hel del och höll faktiskt den kvalitet som låg i namnet Kvalitetsmässa.

Vem ska vi lita på?

I sex år har jag haft politiska uppdrag för Folkpartiet - väldigt roligt, intressant och hedrande. Samtidigt är det med politiken som med andra jobb: ju längre man håller på desto mer växer kraven på mig själv -från mig själv.

I går kväll visade Uppdrag Granskning ett skakande reportage som de kallade Mardrömmen. Systern till mannen i familjen hade anmält sin bror för att ha utnyttjat de egna barnen sexuellt. Barnen hämtades, mannen hamnade i häktet och fördes så småningom i handbojor till förhandlingarna i rätten. För att göra en lång historia kort: han friades.

Ordföranden i socialnämnden (s)uttalade sig. Nej, han hade inte anat att något var fel. Han litade på tjänstemännens underlag. Nej,han hade inte ställt några frågor eller granskat underlaget kritiskt.

Jag har själv arbetat som handläggare i en förvaltning och vet vilket arbete som ligger bakom en utredning. Men jag vet också att hur tydlig jag än är så behövs frågorna. Det är det politikerna är till för. Jag har mycket högt förtroende för dem som arbetar i Tyresös förvaltningar. Jag litar på dem och vi har en dialog om sådant som jag undrar över eller saknar i en utredning.

Ändå. Reportaget "Mardrömmen" är en riktig väckarklocka. Hur noggranna är vi? Ställer vi de rätta frågorna, drar vi de rätta slutsatserna? Kan vi lita på oss själva?

När vi är självkritiska tar vi ett steg framåt och blir mer och mer kompetenta - en ljusglimt i den mörka allhelgonahelgen!

Vem är politiker?

Enkla frågor är bra. Som "hur ska det sluta?" Scania drar ner, 500 personer med visstidsanställning får inga nya förordnanden. Vi har färre elever i gymnasierna och allt fler lärare måste omskola sig eller vidareutbilda sig. Detsamma gäller dem på Scania. Sen finns alla de som inte längre får arbeta. De har tagit saken i egna händer och bestämt sig för "hur det ska sluta".

Allt fler äldre anställs av bemanningsföretag och "hyrs ut". De anställda har fullt upp. Det är nämligen ingen brist på arbete. Men - och det är det svåra - den som är arbetslös måste svälja sin stolthet. Hur stor självövervinnelse kan det inte ligga i att passa barn för den som varit chef?

I vissa projekt - som Ung i Tyresö - knackar projektledarna dörr hos företagarna för att få tag i jobb, ett berömvärt initiativ. I veckans Mitti Tyresö beskrivs jobbraggningen som framgångsrik. Lite tveksam blir jag dock när jag läser önskemålet att gymnasiet kanske skulle kunna lägga om sina kurser för att bättre passa till lediga jobb. Hur skulle det sluta om skolan utbildar på beställning av alla dem som har anspråk på skolans tjänster? I mina ögon är respekt för skolans läroplaner och nationella kursmål A och O.

Hur ska det sluta? Ja, fler platser på komvux, fler initiativ för att få fram nya jobb och framtidstro är basalt i lågkonjunktur. Fler politiker som ser möjligheter och vill utveckla - inte avveckla - är en förutsättning för ett gynnsamt slut på den kris vi ser bli allt tyngre.

Alla kan bidra med något när svårigheterna hopar sig! Fler politiker som kreativt och i positiv anda engagerar sig behövs. Och partitillhörigheten, ja jag ser gärna fler liberaler, men mitt resonemang är mer generellt

Övertro på ledare

Centerpartiet har bytt ut sin minister i regeringen mot den mycket yngre Annie Lööf. Syftet är att unga väljare ska strömma till centern.

Nu rasar en ledarstrid också inom kristdemokraterna. Där är det i stället en äldre man som utmanar den yngre och mjukare Göran Hägglund. Man kan undra vad som får Odell att tro att ledarskifte i den riktningen ska lyfta KD.

Att lyfta ett parti genom att byta ledare är ett alldeles för enkelt politiskt grepp. Det vittnar mer om desperation än om vilja till analys. Nu har ledarbyte i partierna blivit till en trend. Man kan verkligen fråga sig på vilket sätt trenden gynnar den politiska utvecklingen i landet.

Att politiska ledare själva tröttnar och byter ut sig är en helt annan historia.

Kommunfullmäktige

Årets längsta kommunfullmäktige ägde rum från kl 15 till kl 23 torsdag kväll. Nu är budgeten lagd för 2012 och det är bara att sätta i gång och jobba i nämnderna. Det märks att vi har ett generationsskifte och att fullmäktige har föryngrats. Många är väldigt duktiga talare - det är något som 70-talisterna verkligen lärt sig.

Stämningen var försonlig. Vi har ju också diskuterat den nya kommunplanen i snart ett helt år och det har varit hårda debatter under arbetets gång.

Ett förslag som drivs då och då är att flytta ridskolan till Alby. Bra eller dåligt, det blir lite längre väg att ta sig dit, men närmare till ridstigarna.När jag tog min första ridlektion på ridskolan stod hästarna i en gammal ladugård med lågt tak. Den låg strax söder om bostadshuset. Vi hade teori i en uppställd byggfutt eller liknande och red i ett alldeles för litet ridhus. Man kunde också rida ute på en gräsplan där återvinningscentralen har sin utvidgade del, eller på en volt.

Sen dess har Kringelikroken byggts och återvinningscentralen har tagit mer plats. Nu passar inte ridskolan in riktigt. Men hästarna har det bra!

Kanske får de det ännu bättre med ridskolan i skogen vid Alby - vem vet! Hela Albyområdet ska utredas och det kommer att ta flera år innan det finns några beslut. Man måste vänja sig vid tanken på förändringar så det är bara fördelar med tid!

Humor i politiken

Är det humorlösa samhället här?

Anders Mildner skriver i en krönika Svenska Dagbladet om följderna av att twittra eller uttala sig om ditten och datten i Face-book. Aningslösa människor förlorar jobben och politiker förlöjligas. På ett sätt kan man ju tycka att särskilt politiker får skylla sig själva om de inte tänker på sin roll. Men man måste kunna skämta. Ett mer humoristiskt sätt att se på saker och ting gör det lättare att förstå också rätt komplicerade sammanhang.

Jag tycker det är rätt underhållande att lyssna på Göran Hägglund (men jag är inte kristdemokrat). Ibland kan Jan Björklund få till en och annan fyndig formulering (jag är folkpartist) också i allvarliga ämnen. Och de har gott omdöme och skiljer mellan humor och hån. Jag har inte hört dem gå över gränsen.

Ingenstans finns så mycket som är roligt som i kommunalpolitiken. Frågorna är i ett större - globalt? - perspektiv små. Men frågorna är viktiga just här och nu. I min kommun vill vi ha fler och bättre skidspår. Hur viktigt är det och får man skämta om saken? För min del tycker jag nog att ett avspänt förhållande till skidspår, ridleder och allt annat hjälper för att få fram bra lösningar.

En bloggare jag följer skämtar jämt. Bloggaren blir ofta raljant. Men jag läser hellre en raljant blogg än en tom på humor.

Sen ska man tåla en del själv - men övning ger färdighet! Håller med Mildner om att en värld som " ständigt förordar det spelade, känslotomma och pr-mässiga allvaret kommer inte bara att bli väldigt tråkig, utan faktiskt också sämre att leva i."

Maktens hemligheter

Maktens hemligheter är titeln på en bok av Anders Ehnmark. Den handlar om Machiavelli, han som för cirka 500 år sedan skrev sina råd till en furste. Anders Ehnmarks analys är användbar i all politik. Några rader ur Ehnmarks bok:

"I "Fursten" känner vi genast igen djungeln från diplomatrapporterna.... Politikens allt överskuggande problem är hur erövra och behålla makt. Få kommer så långt som till hur använda makt: till att förverkliga idealen de hade, om de hade några. Delegering är inte mycket förekommande. Makt tages men gives inte. "

Under 1700-talet, där jag alltid känt mig hemma (!) kom maktfördelningsläran. Sen kom liberalismen och delaktigheten, individens rättigheter. Jag blir illa berörd av maktfullkomlighet därför att jag har upplysningen och liberalismen i bagaget.

Kunskap om maktens hemligheter är politikens grundkurs.

I väntan på slutet

Nu är väldigt mycket slut. Året är slut och nästa börjar. Det brukar inte göra så stor skillnad i privatlivet. Privat gör vi bokslut lite då och då under året, mer eller mindre planlöst.

I politiken är tiden mer planerad. Nu går vi in i mandatperiodens slut. Det betyder hårdare armbågar, större hänsynslöshet och grövre metoder, det vill säga om jag ser till myntets baksida. Mer positivt är att vi äntligen kan se resultaten av tre års arbete - äntligen kan vi lägga fram förslag som är bra för alla. Jag tänker bland annat på framtida skolbygge och upprustning av ett helt nergånget och slitet område i min kommun.

Politiken är inte likt något annat jag arbetat med eller kommit i kontakt med. Ingenstans är det personliga så dominant. Om man är elak kan man säga att vill man studera den mest extrema egoismen är den politiska arenan ett givet objekt. Men det finns också partier som går framåt tack vare hållbara demokratiska värderingar. Där finns -tycker jag mig se - förmåga att samarbeta utan att samarbetet därför blir kollektivism.

Jag är helt övertygad om att samarbete lönar sig och jag är kritisk till extrem individualism. Under min korta tid i politiken - fem år - har jag träffat så många som det varit lätt att samarbeta med, människor som är både kreativa, handlingskraftiga och omdömesgilla. Jag har också träffat så många med stor kunskap och förmåga att använda kunskapen som ett bra verktyg.

Politiken har sin kultur precis som vilken arbetsplats som helst. Men det unika är att där engagerar sig så många var och en med sina visioner och drömmar. Det basala och det svåra är att låta det personliga bli allmängiltigt och samhällsnyttigt.

Jag hoppas att många i alla åldrar vill engagera sig i politiken under några år. Det är givande, roligt och utvecklande. Jag kommer att sakna de uppdrag jag lämnar i slutet av 2010 för andra engagemang.

Miljöpartiet

På Face-book träffar jag skickliga politiker, barnen och deras vänner - fast jag döljer familjehemligheterna -, ryttare och många andra. Med stort intresse följer jag där Miljöpartiet i Tyresö. De är visserligen konkurrenter om själarna - mitt eget parti är som bekant inte Miljöpartiet. Men där verkar finnas en optimism och en sammanhållning som imponerar. Samtalen, om man får kalla Face-book-kommentarerna så, är roliga, ibland lite bitska, men aldrig fräcka eller oförskämda.

Miljöpartiets epicentrum är ju förstås miljöfrågorna. Men på Face-book finns också hänvisningar till alla samhällsfrågor.

Nu är politiken inriktad mot valet 2010 och självklart lägger alla partier fast sina strategier. Miljöpartiet har nog hittat ett koncept som kan ge dem framgång: förankring i de lokala frågorna, sammanhållning så vitt jag kan bedöma, eller kanske snarare vi-känsla.

Nu tror jag trots allt mer på fortsatt borgerlig regering under nästa mandatperiod än på maktskifte. Men segern är inte gratis."Jag" måste bli "vi" - utan att vi därför blir kollektivistiska.

Tjejerna och jobben

Jag har det senaste året träffat många stalltjejer som blivit arbetslösa. För en del har det löst sig. Jag känner en stalltjej som blev arbetslös i våras. Idag kör hon truck på ett lager, en annan arbetar på Lidl. De här tjejerna tänker jag på när vi i politiken analyserar statistik över arbetslösheten. Stalltjejerna, de som mockar, älskar hästar, har ont om pengar, men inte kan tänka sig andra alternativ tänker om idag. Och de får nya jobb.

De utnyttjar sin potential av praktiskt kunnande.

I den politiska nämnd där jag är vice ordförande, är oppositionen noga med att vi redovisar arbetslösheten fördelad mellan män och kvinnor. Och visst är det viktigt att följa vissa målgrupper mer än andra. Statistiken är naturligtvis inte säker, men den ger ändå signaler om obalanser. Men när jag ser på verkligheten för kvinnornas del är jag optimistisk. De här tjejerna i stallet är inte rädda för att ta i, de är tacksamma för alla chanser och de tar dem.

Den borgerliga alliansens arbetsmarknadspolitik har absolut rätt inriktning. Vi måste tänka okonventionellt och öka viljan till egenförsörjning. Frågan är vilka uppoffringar vi tvingas göra. Kanske är det mycket begärt att en småbarnsmamma i Skarpnäck ska jobba i Åre. Men om det enda jobb som finns i hennes bransch ligger i Åre är flytt det enda alternativet. Hon skulle kunna skola om sig. Men om hon just blivit klar med en flera år lång utbildning blir förslaget att omskola sig rena glaskrossen!

Livet blir aldrig detsamma under arbetslöshet. Självkänslan knäcks, familjer splittras, generationsmotsättningarna ökar. Striden om Las bidrar till ökade motsättningar mellan äldre och yngre. I min kommun tycker jag ändå att vi arbetar rationellt och bra. Vi dammsuger hela kommunen, vården, omsorgen och skolan efter nya jobb. De arbeten vi får fram tillsätts efter facklig överläggning - de som kommer in får ju inte tränga ut andra.

När jag ser att tjejerna i stallet får jobb är jag trots allt optimistisk inför framtiden. Jag ser fram mot den dag när jag inte längre behöver gå ner till tobaksaffären och via Western Union skicka en check till min utfattiga och skuldsatta bror i New Jersey. Om han inte förlorar förståndet så kommer nog bättre tider även där.

Hur ska partierna nå ut till de unga?

Alla politiker frågar sig bekymrat hur man ska nå förstagångsväljarna. Ingen vet och alla oroar sig inför valet 2010.

Personligen har jag alltid röstat - inte alltid på samma parti. Hur jag röstade när jag var i tjugoårsåldern berodde på världshändelserna. Vi uppfattade nog inrikespolitiken som rätt träig. Ibland röstade man av ren skrämsel. Vi ville ta bort hoten, längtade efter fred, ville att fattiga människor i andra länder skulle slippa lidande, vi hatade våld och övergrepp. Våra ställningstaganden var internationella. Det fanns också hatobjekt inrikespolitiskt. Många hatade skolan, andra protesterade mot värnplikten.

Idag har vi andra perspektiv, andra observationspunkter. Polisen, försvaret, skolan, USA är inte längre de politiska huvudmotståndarna. De har ersatts av fattigdom, arbetslöshet, svenska soldater i Afghanistan, upploppen i Rosengård, ungdomsvåld. Många unga lägger sitt engagemang i Greenpeace och engagerar sig i klimatfrågorna. Politiken lyckas inte fånga ungdomar, eftersom ungdomsupproret inte hör till politikens innersta kärna. Däremot lyckas skolan med det som politiken misslyckas med. En skola som Globala gymnasiet har bara med sitt namn en stark dragningskraft.

Den som vill arbeta mot krig och våld engagerar sig nog inte politiskt utan i organisationer som är på plats eller väljer skolor och utbildningar som tar hand om och utvecklar det personliga engagemanget. Om partierna ska nå ut till de unga måste de absolut se självkritiskt på det egna partiet och höja blicken mot dem som lyckas.

Almedalen

Nu har jag varit i Almedalen. Vi lyckades hitta en skön mix av samtal, mingel, information och ledighet. Jag måste säga att kvaliteten på de seminarier jag valde var skiftande. Bäst var nog de tillfälliga samtal man hamnade i på gatan med folk som bar tröjor med deviser som Ridsport ska vara friskvård eller med Lärarförbundet om kampanjen Låt inte barnen betala krisen.

Gudrun Schyman slet i ensamt majestät nere på torget vid hamnen. På det sättet är hon imponerande. Hon ger inte upp i första taget! Men det är ingen tvekan om att kvinnorörelsen behövs. Inte minst tydligt blev det under den talarstafett som kvinnojouren ROKS höll på tisdagsförmiddagen. Temat var fruimporten, det vill säga handel med kvinnor,särskilt från asiatiska länder. Vi ser dessa fruar ibland på ICA, det omaka paret, en äldre, grov man och en thailändsk kvinna med bortvänd blick. Som kommunpolitiker är det viktigt att inte blunda för de signaler hon sänder. Vi måste bli bättre på att ta reda på mer om hur kvinnorna i den egna kommunen har det.

Västsvenska Industri - och Handelskammaren hade informativa och bra program genomgående, särskilt vad gäller miljömålen. Äntligen blev målet 30 Twh begripligt när det sattes i relation till antalet vindkraftverk! Att våg- och vindkraft är en framtida industrigren blev tydligt under tisdagens seminarium. Handelskammaren intervjuade också Erik Ullenhag inför Folkpartiets kväll i själva Almedalen. Han var betydligt bättre i sitt sätt att presentera Folkpartiets politik än Jan Björklund med sina slitna anekdoter.

Lite vid sidan av själva politiken invigdes en väktargång i ett av tornen i muren. Maud Olofsson invigde, men det var museichefens ord som vägde tyngst. Själva projektet är utmanande, inte på flera hundra år har någon byggt något i muren. Nu har det skett för att vi ska förstå hur muren användes. I Visby är historien på det sättet mer levande än någon annanstans. Muséet på Gotland är ett länsmuseum och är drivande i hur vi hanterar vårt historiska arv.

Almedalsveckan är ett intressant fenomen, en slags politikens cat-walk. Och varför inte!

Naivitet 2

Kvällens kommunfullmäktige var snäll och hygglig. Lite snett gick det ändå med kulturdebatten. Det är väl ändå inte så att vi lägger avgifter på biblioteken och Kulturskolan för att hindra invånarna att utnyttja bibliotek och Kulturskola! I debattens hetta kom moderaterna att hävda denna motivering till taxehöjningar.

Jag minns den broschyr vi skrev i Fp inför valet 2006. Jag skrev - möjligen något naivt - att det inte skulle vara några köer till Kulturskolan utan att alla som ville skulle få gå där. Någon frågade lite syrligt hur det skulle finansieras.

Just i denna del av debatten sympatiserade jag med de båda genuint kunniga bibliotekarier som försvarade litteraturen och bibliotekens roll för att öka tillgängligheten till litteraturen.

Den som läser hittar alltid stöd när det blåser hårda vindar i livet. En dikt, några rader var som helst i en novell eller roman är guld värt. Själv läser jag gärna Selma Lagerlöf. De kvinnor hon berättar om är starka, kämpagoda och realistiska. Inspirerande!

Naivitet 1

Mer än lovligt naivt att ens tänka tanken att unga väljare röstar på äldre politiker och äldre väljare på unga politiker!

Valanlyserna visar att Piratpartiets väljare tycker illa om politiker och inte minst det politiska etablissemanget. Tänkte på det ikväll när jag satt på ersättarbänk i kommunfullmäktige. Det är ju klart att unga är emot - och en del gamla också fast på ett annat sätt.

Vad händer när politikertröttheten brer ut sig? Ja, olika grupperingar tar saken i egna händer och formar en ny, kanske egen, demokratisk praxis. Det kan ju vara både på gott och ont.

Annars ett ganska personligt kommunfullmäktige. Där skämtades om bröllop och hole in one och om Linders son och som vanligt Kultur och Fritids-ordförandes barn och barnbarn. Nu är det lugnt i politiken fram till hösten - åker dock några dagar till Almedalsveckan med f.d arbetskamrater.

Unga röstar på tanten och gamla på PP

Tänk om det var tvärtom! Att valresultatet skulle visa att de som röstade på Marit var i åldrarna 25-35 år och att de som röstade på Piratpartiet var i åldrarna 55 år och däröver! I vår tid och i vårt land - och kanske i alla andra länder är själva tanken absurd. Scenariet är absurt därför att frågor i vardagslivet, i samhället i stort och i politiken monopoliseras av stora åldershomogena grupper, inte för att frågorna i sig är oväsentliga sett över ålder, utan därför att frågorna i media knyts till ålder.

Vad säger att inte också de över femtio värnar om yttrandefriheten i cyberrymden, till och med så starkt att de skulle vara beredda att stödja ett enfrågeparti i ett riksdagsval? Vad säger att inte också de unga håller med Marit om att vi ska ha hälsosam mat? Att vi ska ha en levande landsbygd och ett lönsamt jordbruk?

Gamla ses som proppar som hindrar unga från att komma framåt. Jag tror att det faktiskt är en myt. Problemet aktualiseras av att Alf Svensson har kryssat sig förbi den unga Ella Bohlin. Det finns ett foto som jag ofta tänker på och som ger mig lite styrka. Boken, Filosofins historia, har jag slängt upp på vinden bland allt annat, så någon exakt datering på bilden har jag inte. Fotot föreställer matematikern och filosofen Bertrand Russell. Han är väl mellan 80 och 90 år. Han sitter bland en grupp unga demonstranter mot Vietnamkriget. Jag läser in budskapet: Striden för en rättvis sak är inte åldersbunden.

Men snart är ändå tidsgränsen obönhörligen där - så fungerar trots allt världen!

Framgång

I Tyresö fanns en överenskommelse att inte ha valarbetare/valsedelsutdelare vid vallokalerna i EU-valet. (S) delade ut rosor i centrum och försökte mobilisera sina väljare den vägen. Vad moderaterna gjorde vet jag inte. De enda som valarbetade var Miljöpartiet och Folkpartiet. Så därför var det rätt tomt på skolgården där jag och miljöpartisten stod. Men valsedlarna gick åt och den lilla bunt jag fått försvann snabbt.

Flera sa att de skulle lägga sin röst på Marit Paulsen. Det fanns tyvärr också andra röster. Nån sa att den gamla kärringen borde inte vara med. Ur den aspekten tycker jag att valresultatet känns extra roligt. Det går inte att utan vidare räkna ut äldre - särskilt inte tanter!

Extra roligt att det var så stor framgång på hemmaplan. Det är säkert ett resultat både av förtroende för väl kända Fp-profiler i Trollbäcken och Annas energiska och engagerade kampanjarbete på halvön.

Det blixtrar till när förtroende och engagemang korsar varann!

Inte en droppe

Klart att vi förlorade matchen mot Danmark när profilen, det kända namnet, inte ansträngde sig. I matchen mot Danmark i går förlorade vi stort. Det är klart att man ska ta förluster och motgångar coolt, men Zlatan retade mig. Han kan inte ha gjort sitt bästa. Inte en svettdroppe i pannan och bara ett flin när bollen gick utanför mål.

En förlust trots en stor satsning kan man ta, men en förlust av brist på intresse för saken är något helt annat.

Då känner jag större sympati för Robin Söderling. Han kämpade för allt han var värd. Att insatsen sen inte räckte ända fram är något helt annat.

I politiken kan vi nog lära oss en del också av dessa dystra exempel.

Strategi och ledarskap

Obama möter Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Washington. Ur Nathan Shachars rapport i DN (20/5 -09):

"Men Obama höjde inte rösten. Han yttrade de magiska orden - så smärtsammma för ultranationalisterna i Israels regering - "en palestinsk stat" och "ett slut på bosättningarna", med samma fasta vänlighet som en husläkare när han ordinerar nödvändig medicin. ....

Men Obama talade ...direkt till israelerna och var noga med att inte mästra Netanyahu. Som den slipade advokat han är, är han mån om att också Netanyahu skall ha något att vinna på att spela med."

Israel-Palestinakonflikten är svår och komplex och huvudintresset för Nathan Shachar är naturligtvis att rapportera från överläggningarna. Jag bortser just nu från den djupare politiska dimensionen. Fundera i stället över de personliga egenskaperna!

Vem kom på det först?

Ryckte in som ersättare för ordinarie innehavaren i kommunfullmäktige. Skoldebatten kändes utvattnad, men för en gångs skull var diskussionen om äldrevården intressant att följa. Det fanns en del nya aspekter som till exempel rörde hur långt vi ska kunna erbjuda personal som talar andra språk till äldre med invandrarbakgrund.

Politiker slåss ofta om en slags idéernas upphovsmannarätt. Alltså: Det var min idé. Det var jag som kom på det först! Ett exempel: Vänsterpartiet har under minst fem års tid hävdat att vi måste göra något åt vår mest nedslitna skola och särskilt skolgården. De är först, men gör ingen stor sak av att vara först. Däremot finns det förstås en politisk poäng i att under många år ha en så viktig fråga på den politiska agendan.

Men alliansen har samma agenda. Det finns ett tidigt löfte att satsa på just den skolan. Redan för tre år sedan avgav barn -och utbildningsnämndens presidium och en ledamot en röstförklaring. Den handlade om alliansens vilja att satsa just där. Alliansen var också tidigt ute kan man säga.

Nu när löftena realiseras hoppas jag att vi inte käbblar om vem som var först med idén. Det viktiga måste ju vara att vi får en ny attraktiv skola. Den politiska upphovsmannarätten kom upp i gårdagens fullmäktige och det kändes nytt och uppfriskande. Jag tror inte att de som är politiker tänker på hur nära sandlådan de hamnar med käbbel om vem som var först. Det är ju faktiskt resultatet som räknas.

Lokalpressen

Blev i förra veckan intervjuad av lokalpressen om satsningen på Nyboda skola. Det jag sa citerades inte - passade nog inte tidningens upplägg! Nu blev artikeln i stället negativ för alliansen. Oppositionen citerades med sympati och stor trovärdighet. Journalistens syfte var tydligt. Av frågorna framgick att artikeln skulle misstänkliggöra alliansens satsning. Nu är det ju i och för sig journalistikens uppgift att kritiskt granska makthavare. Men trist för alla dem som arbetar i den skola vi satsar på. Läsarna får en förvrängd bild av en nedsliten skola i stället för en skola som politiken satsar på.

Vinner oppositionen valet får de väl bita i det sura äpplet. De som arbetar i skolan glömmer säkert inte svartmålningen av "deras" skola.

Oppositionspolitikerna är ett slags 2000-talets kanaljer. Och de ska bemötas därefter!