Fel gräns

Om en anhörig, dotter, åker på sin mors begravning i stället för att delta i ett möte på Arbetsförmedlingen, blir hon avstängd från a-kassan en vecka. Tjänstemannen säger att någonstans måste man dra en gräns. Omdömet verkar klicka hos tjänstemannen.

Det måste finnas en slags flexibilitet i byråkratin. På en vanlig arbetsplats får man ju tjänstledigt för nära anhörigs begravning. Eller var den arbetssökande borta en hel vecka? Det förtäljer inte artikeln. Frågan är vad hon skulle ha gjort i stället -flyttat begravningen?

Äldre, åldring eller bara gammal?

Deltog i ett seminarium häromdagen med ett femtiotal deltagare i varierande åldrar. Under lunchen pratar jag med min bordsgranne om taxor och avgifter i äldreomsorgen. Plötsligt hör jag: "Men du träffar ju många äldre, så du vet väl vad de tycker." Jag hittade inget svar. Jag försökte tänka efter vilka jag träffar. Jag såg min gata framför mig - i båda ändarna bor det personer som är pensionerade från sina arbeten, men en har tagit nytt jobb en dag i veckan på en förskola inne i stan. Mitt i husraden bor en barnfamilj och en annan yrkesverksam familj med många barnbarn. I ett av husen finns en familj med barn på gymnasiet.

Mitt fritidsintresse är ridning och där finns alla åldrar. Mest rider jag ut med personer som är i 35-45-årsåldern. I styrelsen för samfälligheten är det någon äldre och andra som är kanske cirka 30 - 45 år. I det politiska arbetet finns en sned åldersfördelning, som jag förstås bidrar till. Men den gruppen skiljer sig från de jag träffar i mitt privata liv.

Ja, jag är både gammal, äldre och åldring, men jag är ovanligt lyckligt lottad som fortfarande kan träffa människor av varierande åldrar. Jag har ingen förståelse för kategoriboende typ seniorbostäder för 55+ I framtiden kommer de att försvinna - det är min fasta övertygelse. Vem vill ha ett åldershomogent samhälle?

Liv och död

En liten tre-åring dör med svåra smärtor på grund av obehandlat tarmvred. Föräldrarna litar på sjukvårdsupplysningens information. Respektfullt följer de råden och deras lilla son dör en smärtsam död. Vi handskas vårdslöst med liv och död.

När vi blir sjuka behöver vi smärtlindring. När vi lämnar livet vill vi helst somna in, mjukt och utan smärta. Döden ser ut på alla sätt - våldsam eller snabb och effektiv. Jag hade en arbetskamrat en gång. Hennes mamma tillbringade sin sista tid på Vidarkliniken i Järna. Där kunde hon se ut på träden, hennes sista tid var kulturell och värdig, fylld av musik. Vi borde ha många sådana palliativa kliniker i lugn miljö, ute på landet.

I min egen hemkommun Tyresö skulle jag vilja bygga en palliativ klinik högt uppe på en höjd på Brevikshalvön, med skogen och vattnet och himlen nära den som befinner sig i livets slutskede.