Martins skolverk

Oppositionen i Tyresö kommer om de hamnar i majoritet att lägga pengar på en oberoende kvalitetsinspektion - alltså ett slags kommunalt skolverk. De har inte förstått vad kvalitetsarbetet går ut på, utan tror att det är till för politikernas skull. På ett sätt har ju politiker nytta av skolornas kvalítetsredovisningar, så helt fel är det väl inte.

Men i första hand är kvalitetsarbetet till för skolorna och för dem som arbetar där. Syftet är att vara självkritisk och faktiskt utvärdera de egna resultaten. Blev det bättre? Ökade antalet elever med godkänd?

Oppositionens nötande och nernötande av skolan borde också utvärderas. Hur påverkas personalen? Inte vet jag vilka managementkurser Martin Nilsson har gått, men nog verkar hans styrning av skolan mer än lovligt destruktiv. Socialdemokraterna tänker sätta in två lärare per klass för att öka läs-och skrivkunnigheten, jag förmodar också för att stimulera intresset för matematik. Ja, fem myror är fler än fyra elefanter. Tur att vi om (s) tar över också får ett kommunalt skolverk.

Vart tog liberalismen vägen?

Jag gick in i ett politiskt parti för snart fem år sen. Nu märker jag vilken skärpa varje fråga har för min egen personliga del. Utan att ha en aning om det kan man bli hopkopplad med åsikter som ligger långt från de egna. Det är det politiska engagemangets farlighet. Samtidigt finns förstås consensus mellan min egen livshållning och det politiska partiets värdegrund. I mitt fall en liberal värdegrund.

Folkpartister, som förr kallades frisinnade, är emot statskyrkan, därför att den obligatoriskt ansluter människor till en bestämd kyrka. Därför trivs många frikyrkliga i det liberala Folkpartiet. Inget tvång, inget obligatorium.

Lars Leijonborg lyckades avskaffa det så kallade kårobligatoriet. Studenter på de svenska universiteten har varit tvungna att ansluta sig till och betala avgift till studentkåren. Många har under decennier retat sig på kårobligatoriet.

På årets landsmöte la Folkpartiets styrelse på uppmaning av Nyamko Sabuni fram förslag om obligatorisk kurs om svenska samhällsförhållanden för dem som vill ha svenskt medborgarskap. Alltså ett nytt obligatorium i strid med partiets grundläggande värderingar. Som tur är avslogs förslaget. Det borde ha avslagits på grund av att det strider mot liberalismen som idé. Tyvärr har tidningarna rapporterat att förslaget avslogs för att Folkpartiet inte ska kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Jag skulle ha uppskattat om avslaget hade varit en modig uppslutning för de liberala idéerna.

Kvinnligt i politiken 2

Bloggade om kvinnliga politiker. Konstigt vad lätt det är att hitta kvinnor som lyckas på vänsterkanten och inte minst i mitt eget parti. Det är mycket svårare på högerkanten.

I Folkpartiet finns många som är värda att nämnas. Vårt kvinnliga kommunalråd är högt nominerad inför valet i september och Folkpartiets Cecilia Malmström är utsedd till svensk EU-kommissionär. Jag gillar henne och tror att många tjejer som inte är så mediala, stylade eller har glasögon kan känna igen sig i C.M. Själv gillar jag ju förstås kunnigheten. Riktigt bra val.

Har funderat lite över moderata kvinnliga politiker som gör intryck på mig. Gunilla Carlsson är en favorit sedan den dan hon dök upp i min ridgrupp i Tyresö Ryttarförening. Sejouren där blev tyvärr rätt kort. Hon är ett bra exempel på att man kan få människor att lyssna utan att skrika åt dem eller läxa upp dem. Sen har jag tagit intryck av Berit Assarsson, som trots att hon nu avgått från den högsta politiska posten i kommunen, ändå har kvar några uppdrag. Hon är saklig, kunnig och påläst.

Min mamma var faktiskt med i Högerns kvinnoförbund. Hon var en äkta feminist utan att kunna vara feminist fullt ut. Hon var prästfru och uppoffrade sig faktiskt för att göra vad som väntades av henne. Så var det då.

Kvinnligt i politiken

Alva Myrdal fick mycket gjort. Hon hade idéer. Hon förstod att framgången inte var helt "gratis". Alva Myrdal kom långt i politiken, men blev mest känd som fredsförhandlare och fick också i början på 1980-talet Nobels fredspris. Men framgången hade sitt pris. De flesta känner till att hon och den yngste sonen Jan aldrig försonades. Framgången har sitt pris, men prisnivån sätter man själv.

Ibland tycker jag att tiden står stilla vad gäller jämlikhet - det gäller särskilt i politiken. Alva Myrdal var intellektuellt jämbördig med Gunnar, hon var kunnig.

I vår tid är det mediala engagemanget, utseendet och ibland kvinnligt kvitter en väg till framgång. I somras hörde jag en kvinnlig politiker i en paneldebatt säga att hon tagit sig fram genom att göra sig söt för männen. Då undrar man hur långt jämlikheten har kommit och man undrar också om det inte är kvinnorna själva som saboterar en framtid där män och kvinnor tävlar på samma villkor.

Utan att vara miljöpartist gillar jag högt Maria Wetterstrand. Nu är jag ju inte inne i de miljöpartistiska intrigerna, men jag tror att hon har hög integritet. Hon är exempel på en kvinnlig politiker som kan mycket, är säker i debatten, eftersom hon är påläst och hon skulle nog aldrig drömma om att sälja ut det mest intima i de sociala medierna.

I mitt eget parti, Folkpartiet, är Birgitta Ohlsson en ung kvinnlig politiker som agerar sakligt, kunnigt utan att för den skull vara opersonlig och tråkig. Jag är faktiskt imponerad av hennes intresse också för dåtiden.

Alva Myrdal, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Birgitta Ohlsson är kvinnor som hållit sig kvar i politiken, fått förtroendet och är tongivande i sina politiska partier. Jag tycker att de borde vara förebilder för nykomlingar i politiken - särskilt unga kvinnor. Det brister nämligen stort i jämlikhet just där jämlikheten borde vara störst.

Slaka tyglar

Plötsligt beskrivs jag som förespråkare av hårda straff och fängelse för ungdomar som begår brott. Jag skrämmer medlemmar från Folkpartiet påstods det. Jag tror inte att jag har sån makt.Påhoppet skedde för någon månad sen, men jag har inte riktigt haft tid - eller kunskap - att bemöta det. Tyvärr måste jag ta mig den tiden - även om mina vänner vet var jag står när det gäller ungdomsbrottsligheten. Det är inte öga för öga eller tand för tand som gäller.

Förra veckans Debatt handlade om strafftiden för de två ungdomar som mördade Therese Rojas Johansson. Straffet är sluten ungdomsvård i 1,8 månader. Är straffet adekvat för mord? Vi kan vara känslomässiga och tänka att vi måste hjälpa de båda mördarna. De är fortfarande barn i lagens mening. Alternativt kan vi bara hata dem och önska att dödsstraff införs.

Johan Pehrson, som sitter i justitieutskottet för Folkpartiet, tycker att straffet är adekvat. Han förespråkar inte hårdare straff. Tvärtom har han en liberal syn på straffet: straffet ska vara ett straff, men samtidigt hjälpa varje individ till en möljlig tillvaro framöver. Och det kan väl knappast sägas vara en ohemul kravpolitik.

Ljus

Jag brukar ha ett stearinljus i köksfönstret för att lysa upp de mörka morgnarna. Nästan alla i min radhuslänga har ljus i sina fönster och det behövs verkligen nu när mörkret kommer allt tidigare. Igår fick jag veta att en liten släkting till oss har fått diagnosen Aspberger. Det är en liten trevlig och pigg unge, vi har ofta skrattat åt hans lillgamla sätt, men jag har aldrig tänkt tanken att det skulle vara något "fel" på honom. Nu har han fått en diagnos med allt vad det innebär.

Sist jag hörde talas om honom var föräldrarna stolta över att han fått plats i musikskolan i den kommun där han bor. Inte vet jag hur det går nu. Måste han sluta musikklassen? Kan musikklassen ta hand om hans speciella begåvning eller slukas han av särskolan?

Just igår var jag på gymnasiesärkolan i Tyresö. Där finns så mycket ljus, kunskap och förståelse, men där är det också så att alla med funktionshinder är blandade. Och inga är så medvetna om att de är "sär" som de som går på "sär". På särvux förklarar de vuxna eleverna att de inte är som andra, på gymnasiesärskolan vill eleverna gömma sig bakom fördragna gardiner. Kloka lärare hjälper dem att ha fönstren öppna och stöder eleverna i kontakten med de andra i skolan.

Jag hoppas att den här lilla pojken med sin nya "diagnos" ska omfattas av osjälvisk kärlek, ljus och värme.

Det gör inget om ljusräkningen ökar...

Lärare i små kommuner

En statligt styrd skola skulle på ett sätt kunna befria undervisningen från futtigheter. I stället skulle fokus ligga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det betyder inte att jag vill ha en akademisering av hela undervisningen. Det tror jag inte heller lyckas med de medvetna elever som går i skolan.

Ett förstligande i sig ger inte generellt en bättre skola. Besluten kommer ju att hamna långt från brukarna. Men jag tror att lärarna skulle tjäna på en annan huvudman än kommunen. På kommunal nivå brister det ofta i förståelse för vad lärarprofessionen egentligen kräver.

På hemmaplan utbildas lärare i mer populära icke-vetenskapliga metoder. Det kan röra sig om en kursdag eller en serie. Populärvetenskap kan vara inspirerande, men är inte tillräckligt som in-put för lärare som undervisar elever i grundskolans senare år eller på gymnasiet. Lärarna själva frågar efter fortsatt utbildning inom ämnena, vill uppgradera sig vad gäller forskning och nya rön inom respektive område. Lärarlyftet fyller just det behovet och är ett bra exempel på statlig styrning av skolan.