Nyfattigdom och barnen

För tio år sedan var jag i New York och firade millenieskiftet med min bror och hans familj i New Jersey. Hans hus var upplyst, massor av folk var bjudna och mat och champagne flödade. Vi var där sju personer.

Idag, tio år senare, har banken tagit huset, skulderna är oöverkomliga och min bror har inte alltid pengar ens till en kopp morgonkaffe utan nöjer sig med ett glas vatten. Kylskåpet är för det mesta tomt.

Det senaste året har jag också sett fattigdomen här hemma. På MacDonalds på Götgatan stod två små barn i tunna overaller i kön med två äldre grova och illa klädda vuxna. Barnen verkade tysta och förstämda.

På perrongen i Västerhaninge gick en pojke i tio-årsåldern och grävde i papperskorgarna en tidig söndagmorgon. På pendeln från Hemfosa häromdagen satt en pappa med sina två minderåriga barn. Han pumpade dem på uppgifter om sin exfru och försökte med alla medel binda dem till sig. Nu skulle de vara hos mamma en vecka. Barnen förstod så små de var att utnyttja situationen.

I år har jag också genom andra fått inblick i öden och miljöer som jag tidigare inte ens kommit nära.

Kanske var det därför som jag blev så starkt berörd av filmen Svinalängorna. Den handlar om fattigdom, alkoholism, våld och barn som far illa.

Fattigdom, barns utsatthet, kriminalitet och terror kan lätt få en att tappa andan. Hur ska det gå? I sådana här lägen hjälper inte det politiska skrytet, alla långa listor som politiken i sin självgodhet sammanställer som ett slags digert osorterat CV. Världen är inte god och vi kan inte som Gud Fader själv se på vårt verk och säga att det var gott. I stället måste vi fundera över orsak och verkan, analysera och kritiskt granska oss själva och den politik vi står för och se andra mer än oss själva.

Så blir 2011 Ett Gott Nytt År!

Självmordsbombaren

Dagens tidningar har bilder på Drottninggatan med alla människor som trängs i julhandeln. Där tog en ung människa nyss sitt liv, fångad i en religiös övertygelse.Han hade beräknat att andra skulle följa honom i döden. Som genom ett under uteblev katastrofen. Helt klart kommer vi framöver att se följderna av självmordsbombarens hämnd på det svenska samhället. Statsministern manar till lugn och besinning. Just nu märks ingen oro, men när chocken släpper kommer reaktionen. Framöver är det viktigt vad vi säger till barnen i skolan, till ungdomarna på gymnasiet och vad vi säger till varandra vid middagsbordet.

Nu handlar det om våra attityder till religiösa handlingar, till islam och islamism. Farligast och ytterligt destruktivt är det politiska hat, som riktas mot islam: "Men islamism är inte detsamma som islam, och vanliga muslimska trosbekännare - eller människor som helt enkelt har sitt ursprung i muslimska länder - ska inte bli lidande för vad fanatiker gör i deras namn." (PJ Anders Linder). Hat kan slå blint - det är viktigt att vi slåss på barrikaderna mot alla former av terrorism, men slagen ska inte träffa oskyldiga.

Niqab

Frågan om niqab är laddad därför att den inte bara är en fråga om trosuppfattning utan därför att den för oss i västvärlden representerar så mycket mer. Den väcker diskussion om kvinnans ställning och rättigheter och om möten mellan kulturer.

I onsdagens Aktuellt diskuterade Lotta Edholm och diskrimineringsombudsmannen Katri Linna utslaget om niqab i vuxenutbildningen. Jag håller helt med Lotta Edholm om att rektorerna ska ha rätt att besluta om klädcodex på den egna skolan.

Diskrimineringsmannen Katri Linna menar att Åsö vuxengymnasium har brutit mot diskrimineringslagen därför att skolan kräver direkt kommunikation med de studerande. Skolans krav på transparens står mot elevens rätt att klä sig som hon vill.

Min pappa var kyrkoherde i Svenska kyrkan och han var ekumeniker. Det betyder att i vårt hem kom och gick personer med alla religioner och trosuppfattningar. Tyvärr ledde min uppväxt till en slags religiös motreaktion som ligger nära ateism. Det är det enda jag har gemensamt med Ingmar Bergman och Lars Ohly för övrigt! Men kvar från prästhemmet finns ändå en insikt om vad religiositet betyder i en människas liv. Äkta religiositet sitter inte i kläderna.

Lärstilar - pseudovetenskap?

Det populärvetenskapliga förlaget Brain Books publicerade 1984 David Kolbs teori om effektiv inlärning via olika lärstilar. Vissa av oss lär oss bättre när vi är aktiva, andra är mer lyssnande, vissa av oss lär oss bättre med musik, andra behöver tystnad. Processen är en del av studietekniken.

För egen del är jag oerhört skeptisk till att den 26 år gamla teorin om effektiv studieteknik okritiskt upphöjs till kompetensutveckling för lärare i grundskolan. Det visar sig också i en av skolornas kvalitetsredovisningar att lärarna inte vet hur de ska gå vidare i undervisningen med lärstilar. Jag förstår deras dilemma. Kunskapen om lärstilen är ju elevens egen kunskap om sig själv. Om jag lär mig bättre med musik är det ok att ha musik i bakgrunden. Om jag tänker bättre när jag skalar potatis, diskar eller städar kan jag öka mitt engagemang just där.

Jag efterlyser en kritisk granskning av lärstilar som kompetensutveckling. Det finns forskare som ifrågasatt metoden upphöjd till vetenskap. Ta lärstilar för vad det är: studieteknik.

Bra debattinlägg av Erik Ullenhag

Att få en klapp på huvudet eller välvilligt omhändertagande alldeles i onödan är bland det mest sårande som finns. De som drabbas är ofta människor som inte har jobb eller inte längre tillåts arbeta, invandrare, pensionärer eller arbetslösa. Med den nya etableringsreformen för mottagande av nyanlända till vårt land bryts äntligen denna trista attityd mot just nyanlända.

Erik Ullenhag anser att vi nu ser ett verkligt trendbrott med den etableringsreform som träder i kraft den 1 december. Reformen lyfter över ansvaret för nyanlända från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Jag hoppas verkligen att tjänstemännen där inser och förmår leva upp till de förväntade kraven på att lotsa nyanlända invandrare till arbete. Rapporter om hur andra arbetslösa har bemötts på Arbetsförmedlingen är häpnadsväckande. En klapp på huvudet är ett milt uttryck i de berättelserna.

Jag påstår att omhändertagandepolitiken är både kränkande och sårande. Plötsligt blir människor, invandrare, pensionärer eller arbetslösa ett slags objekt, som man i ren distraktion klappar på armen eller tar på. Jag hoppas att vi på samma sätt som inom invandrarpolitiken får ett trendbrott när det gäller till exempel äldre, både unga äldre och äldre äldre.

En blomma till "Kippen"

Idag ska vi följa en 5-åring till logopeden. När han kommer visar han ett kuvert. Där finns saker som han gjort till "Kippen" som jobbar på hans dagis. Hans kärlek känner inga gränser.

Jag skulle vilja ge varenda förskollärare som är som Kippen en blomma. De betyder så otroligt mycket, inte minst för alla barn som behöver extra stöd i sin utveckling. Barnen rår inte själva över sin situation, ofta har de medfödda störningar. Vad som händer den dag den här 5-åringen lämnar dagis och ska gå sin långa väg till skolan vill jag helst inte tänka på.

Jag lämnar mitt uppdrag i Barn-och utbildningsnämnden nu, men hoppas att andra som följer efter förstår hur viktigt stödet till barn i behov av särskilt stöd är. Förstår att stödet måste kvalitetsäkras, att administrationen måste fungera prickfritt och att föräldrar och barn ska mötas med empati.

Partiledardebatten, SD och J B.

Lyssnade idag på partiledardebatten. Inte oväntat tog Sverigedemokraterna mycket plats. Deras upplägg är den klassiska demagogikens. Många upprepningar, förenklade frågeställningar och populistiska löften. Greppet är vanligt i politiken, inte bara hos rasistiska extremer utan också i mer salongsfähiga partier.

Debatten var påfallande lugn och saklig. Förhoppningsvis kan vi i vårt kommunfullmäktige i Tyresö på samma sätt diskutera sakligt inte bara med SD utan även med oppositionen. Det är helt klart påfrestande att år ut och år in bemöta slitna till leda upprepade osakligheter. Och det är lätt att tappa tålamodet. Det förlorar vi alla på. Bra ledare har ett inneboende lugn, också det ett effektivt vapen.

I det fallet har vi har mycket att lära av dagens partiledardebatt i riksdagen.

Jan Björklund var stark i sin argumentation. Bland annat påpekade han att invandrare som kommer till Sverige i början ger kostnader i form av bland annat utbildning. Efter några år bidrar de emellertid med sin arbetsinsats och som skattebetalare till att höja intäkterna. Det är alltså inte rätt räknat att som SD gör enbart se till kostnaderna. Enkel slutsats, men inte allom given!

Jag hoppas att kravet på sakligt underbyggda inlägg slår igenom i våra debatter i kommunfullmäktige hemma i Tyresö. Särskilt höga krav ställer åtminstone jag i det avseendet på oss folkvalda folkpartister!