Arbetslinjen

Den desperation människor känner som förlorar sin försörjning är ofantlig. Reaktionerna är olika. Jag går in och studerar den amerikanska mäklarorganisationen Era:s sk listings. M finns med, men har inte haft någon försäljning sedan mars månad - ett halvt år utan ett öre på fickan. Pengar som skickas från släktingar räcker med nöd och näppe till två mål mat, ett på morgonen, ett på kvällen. Standard: fläskkotletter, ägg, lite kaffe, bröd, potatis.

När jag förstår hur svårt det är skickar jag lite mer än vanligt. Så kommer mailet från Plainfield den 20 september:

Hej! tack snalla har fatt en fruktansvard influensa igar, hoppas det snart gar over, kan knappt sta pa benen, forsoker att jobba hemmifran. Har pratat med U pa Skype....
Tack snalla och vi hors snart igen. M

Nytt mail två dagar senare: .... han hade akut leukemi och det fanns inget hopp alls. Han var i sista stadiet.....

Människors värdighet hänger så intimt ihop med jobbet: ... forsoker jobba hemmifran..." När jag inser det förstår jag också att vi måste förändra våra attityder och värderingar. Alltför många föraktas eller behandlas nedlåtande för att de är utan arbete, unga arbetslösa, pensionärer, invandrade. Självklart ska vi försörja oss själva, men inte ända in i döden.

I nämndmålen för gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden har jag just ändrat en formulering och skrivit in "Ökad medvetenhet om alla människors lika värde.." Människans värde är större än social status, jobbstatus och rikedomar.

Ninja

Rolf-Göran Bengtssons EM-guld på 16-åriga hästen Ninja fick mig att bli gråtmild av rörelse. Dels gillar jag Rolf-Göran Bengtssons framtoning: seriös, lugn. Jag känner honom inte, men det är det intryck han ger i reportage och under tävlingar. Hans hästar är fantastiska. Jag har sett honom rida många gånger bland annat i Falsterbo och i Globen.

Den här segern hade också en annan dimension. Ninja var egentligen lite för gammal, men presterade nu på topp. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag själv har sett på min islandshäst Gledi som är 21 år. Hon har vunnit stor respekt för sin styrka och kraft även hos yngre ryttare som rider ut med henne.

Kommentaren i dagens Dagens Nyheter var att ålder är bara en siffra. Och så är det verkligen. Min islandshäst Gledi är ett fint exempel på det. För att inte tala om Rolf-Göran Bengtssons hopphäst Ninja!

Vart tar de vägen, Tyresö elever?

Jag fick en kommentar av Anonym om gymnasiet. Lyckades inte få iväg svar på kommentaren, så det får bli en helt egen blogg. Anonym frågade om jag vet att många av Tyresös elever åker till Fredrika Bremer-gymnasiet i Haninge. Ja, politikerna följer noga elevströmmarna och vi får statistik via Gymnasieantagningen. Vi frågar oss förstås varför Tyresös elever väljer bort Tyresö gymnasium. Vi diskuterar också vad till exempel Fredrika Bremer har som vi inte har.

I slutet av september kommer en omvärldsanalys och när politikerna får den startar arbetet på att ta fram underlag för beslut om framtidens Tyresö gymnasium.

Tyresö har inte alltid haft ett gymnasium. Innan gymnasiet byggdes åkte alla härifrån ut ur kommunen för studier efter grundskolan. Sen byggdes gymnasiet och då ökade fritiden - eleverna behövde inte längre lägga tiden på resor. Alla gick i Tyresö. Ett krux var att de inte hade något val.

Nu kan eleverna välja fritt var de vill gå och skolorna har fått konkurrens. Och gymnasiet måste förhålla sig till den ökade konkurrensen. Omvärldsanalyser, utvärderingar av program och kurser, utvärderingar av resultaten, granskning av kvaliteten är en stor del av arbetet på att göra en skola konkurrenskraftig. En slags självkritik är nyttig.

Att ha gått på Tyresö gymnasium är verkligen meriterande. Den styrka som finns i gymnasiet ligger till grund för det politiska arbetet med att ta fram ett beslut om framtidens gymnasium.

Modevillan och Tyresö gymnasium

I Tyresö finns Modevillan. Här handlar ministrar kläder för brinnande livet. Och jag kan inte låta bli att tänka: Kan Modevillan - kan Tyresö gymnasium! Vi väntar på en omvärlsanalys - sen startar arbetet med utvecklingen av Tyresö som kunskapskommun. Stockholm stad rustar sig för att ta emot alla kranskommunernas elever. Vi rustar oss för att ta hand om våra invånare i Tyresö.

Modevillan är en oansenlig byggnad - fd mattaffär - som fått gott rykte. Där kan man hitta festkläder för mer seriösa tillställningar. Lokalblaskan Mitti Tyresö har ett reportage i veckans nummer om framgången.

Jag hittar inte kläder på Modevillan, men så är jag inte heller minister. Men jag känner utmaningen från Stockholms stad. Nog ska vi i vår kommun bli kunskapens modevilla!

Svensk-amerikanska mäklarens nöd

En mäklares vardag i New Jersey augusti 2011:

Hej
Tack snalla, ytterligare en manad med mat.
- - -

Efter att Michele gick bort sa har jag inte nagon som jag med fortroende pratar med men jag ringer U och pratar med honom lite da och da nar jag sitter med morgon kaffet.
Det andra sidan ar att de kan alltid handa att nagon inte kan ta sin floortime som jag beskrev till Dig igar och da gar det till den som kan ta det sa det ar en annan anledning att jobba fran kontoret.
Jag har ocksa hjalp av sekreterare och naturligtvis ar alla paper dar, sa det ar mycket fordelar att jobba darifran. Men skulle det vara sa att jag inte kanner att jag inte kan ga dit sa kan jag mycket val jobba hemifran. Sa lange jag har telefon och internet sa gar det bra. Som forra veckan, da jag jobbade lite och gick sedan och lade mig lite och gick tillbaka till arbete osv.
Jag forsoker ocksa att ta en dag av da och da och vila nar jag ser tillfalle, det ar ocksa viktigt men just nu ar det sa fram och tillbaka med arbete att man inte vet hur dagen skall bli. Vissa dagar valdigt tyst och andra fullt upp. Traditionellt sett de nasta tva tre veckorna brukar vara tyst eftersom vi snart har Labor Day och sommaren ar over och sedan tar det ett par veckor igen innan det kan bli mer. Men med allt som forsigar nu ar inget som ar traditionellt sa det kan svanga andra hallet.
Men som sagt det ar vad det ar det ar och det ar bara att jobba pa sa gott det gar. Har kanske en ny kund jag skall traffa ikvall sa vi far se hur det gar.
- - -

Inga pengar till mat, inga hus går att sälja, hela området består av hus som banken äger, banken äger även denna mäklares hus... Finns bara ett ord: sån är fattigdomen.

Det öppna samhället

Normalt har jag lätt för att tycka något. Jag har däremot svårt att hitta ord för det förfärliga som hänt de sista dagarna i Norge. Dådet i Oslo var så infernaliskt och kallblodigt, att hur jag än uttrycker mig, så hamnar jag i rena plattityder. Minnesbilder från dessa dagar är Jens Stoltenbergs uppträdande, hans lugn och hans medkänsla. Dess motsats är det ytterligt obehagliga och dryga leende som man såg hos Anders Dreivik när han fördes till häktesförhandlingarna.

Under den tid som har gått sedan valet i vårt land har vi diskuterat hur vi förhåller oss till extremismen. Utesluta/undvika eller ta debatten? Att leva i ett samhälle där vi kan säga vår mening fritt utan risk för repressalier är en grundläggande mänsklig rättighet. Det ligger ett stort ansvar hos de politiskt aktiva att hävda denna rätt.

De viktigaste reaktionerna på webben, i radio och TV har handlat om att vi fortsatt - utan att för den skull vara godtrogna - värnar om det öppna samhället. De har också handlat om kärlek. Jens Stoltenberg citerade vid minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka en av ungdomarna på Utöya, som i en intervju med CNN sa: Om en enda man kan ha så mycket hat, hur mycket kärlek ska det då inte finnas hos alla andra.

Så klokt och moget uttryckt av en ung människa!

Vagnhärad - förändringarnas vindar blåser!

Åk aldrig till Vagnhärad på en söndag! Jag letade reda på restiderna på Reslust och hamnade i söndags i Södertälje Hamn för att ta bussen till Vagnhärad. Det var bara det att det var två timmar till nästa buss! Antingen hade jag läst tidtabellen dåligt eller också var informationen på Reslust bristfällig.

Södertälje Hamn är ett fantastiskt projekt. Den gamla stationsidyllen är numer ett gigantiskt stall för pendeltåg. En ny stationsingång byggs vid sidan av det gamla fina röda tegelstationshuset. Dött och folktomt denna söndagmorgon.

Tog pendeln tillbaka och gick av i Östertälje för att ta buss in till Södertälje centrum. Östertälje - denna stillsamma lilla ort - har nu fått den bussterminal som vi saknar i Tyresö. Kom till Södertälje C för att se bakändan av den gröna näcksrobussen 802 försvinna runt hörmet. Fortfarande två timmar kvar. Tog en buss till Södertälje Syd, där allt var stängt. Köpte en biljett i automaten till Linköpingtåget med uppehåll i Vagnhärad! En timmes väntetid, men landade till slut ändå i Vagnhärad!

Vid ladan HULO, där man köper billiga kläder, står nu ett ungdomens hus klart - ser riktigt trevligt ut! I centrum rivs för att ge plats åt butiker - biblioteket har rivits och det ligger nu i lokaler intill Hemköp. Helt rätt!

Ja, nog finns det sprängkraft i allt det nya! Själv sitter jag på verandan och gör som Yngve Freij - sätter upp en skylt: Fornminne!