Ibland blir jag väldigt egoistisk, mer än annars. I vissa lägen vill jag stoppa nyhetsflödet och nu har det hänt igen. Tidningarna talar om att skogarna är fulla av svamp. Skriverierna får till följd att skogen utanför min veranda invaderas av lystna svampplockare. Men inte bara det. De parkerar sina bilar intill mitt staket, kastar skräp i skogen och hittar förstås alla ställen med svamp. Några har hundar som är dresserade att nosa upp svampställena, så utgången från min sida sett är given.
Själv väntar jag tills den värsta hysterin gått över. Det är någon gång sent i augusti. Eller också ger jag upp totalt och köper en bunt kantareller från Estland på Hötorget!
Man ska förstås unna sin nästa det bästa och jag ligger redan i träning för att bli en bättre människa. Kanske nästa år!
11 juli 2009
9 juli 2009
Skolan har lov
Är den kommunala skolpolitiken bra eller dålig? Ja, den politiska oppositionen har sin bild klar - sämre kan det inte bli! Men jag undrar om bilden verkligen stämmer.
Det är helt klart att vi alltid måste arbeta på att stärka skolan! Vi måste ta nya hänsyn, eftersom vår omvärld förändras - ibland från en dag till en annan. För den sakens skull behöver vi inte bli opportunister! I skolan finns behov som vi bara inte får glömma. Det gäller de barn som behöver skolans stöd mer än alla andra. De är många och de har olika behov. Där är de med talsvårigheter, de med funktionshinder, de som har svårt att komma in i gruppen, de som är ensamma av olika anledningar. Politikens uppgift är att se till att resurserna verkligen används rätt.
Populära skolor arbetar mycket med sång, musik, dans och rörelse. Regeringen har ju gett klartecken för elitsatsningar och profileringar. I vår kommun har vi profil-klasser både i musik och idrott. Men det ska vara breda satsningar så att sången, musiken, dansen, teatern, konsten blir allas egendom. Kulturarbetet i skolan ska utvecklas i samspel med alla som går i skolan och deras föräldrar. Ingen nämnd och ingen glömd!
Det är helt klart att vi alltid måste arbeta på att stärka skolan! Vi måste ta nya hänsyn, eftersom vår omvärld förändras - ibland från en dag till en annan. För den sakens skull behöver vi inte bli opportunister! I skolan finns behov som vi bara inte får glömma. Det gäller de barn som behöver skolans stöd mer än alla andra. De är många och de har olika behov. Där är de med talsvårigheter, de med funktionshinder, de som har svårt att komma in i gruppen, de som är ensamma av olika anledningar. Politikens uppgift är att se till att resurserna verkligen används rätt.
Populära skolor arbetar mycket med sång, musik, dans och rörelse. Regeringen har ju gett klartecken för elitsatsningar och profileringar. I vår kommun har vi profil-klasser både i musik och idrott. Men det ska vara breda satsningar så att sången, musiken, dansen, teatern, konsten blir allas egendom. Kulturarbetet i skolan ska utvecklas i samspel med alla som går i skolan och deras föräldrar. Ingen nämnd och ingen glömd!
3 juli 2009
Bistånd eller stöd till Iran?
Politiken är fylld av risker och risktagande. Ibland är riskerna av mer efemär karaktär: Avgå eller inte? Ibland handlar riskerna om liv och död. Så är det i diktaturer som till exempel Iran.
I vårt land är vi vana vid att kunna säga väldigt mycket utan att det får andra konsekvenser än att vi blir obekväma i det egna partiet. Vi riskerar ändå inte livet. I Iran har medborgarna deltagit i val, där omfattande fusk förekommit. De som protesterat mot ett sådant brott mot demokratins spelregler skjuts ner och dödas. Det saknas varje form av proportionalitet mellan handling och konsekvens. Inte bara det - varje människa har rätt till sitt liv. I Iran har denna mänskliga rättighet på det grövsta kränkts av de styrande, av dem som anser sig valda av folket i ett "demokratiskt" val.
Hur stöder vi i vårt land då bäst dem som riskerar livet för de mänskliga rättigheterna till liv och frihet, bland annat yttrandefrihet? Birgitta Ohlsson har rätt när hon säger att opinionsmässigt har möjligheterna till stöd aldrig varit större än nu. Mer tveksamt är att knyta stödet till svensk biståndspolitik, som har helt andra mål. Birgitta Ohlssons engagemang är stort och övertygande och värt all respekt. Jag menar också att vi ekonomiskt skulle kunna bistå människor som kämpar mot diktaturer, men stödet ska inte kopplas till biståndspolitiken. Stödet bör ha helt egna former och strategier.
I vårt land är vi vana vid att kunna säga väldigt mycket utan att det får andra konsekvenser än att vi blir obekväma i det egna partiet. Vi riskerar ändå inte livet. I Iran har medborgarna deltagit i val, där omfattande fusk förekommit. De som protesterat mot ett sådant brott mot demokratins spelregler skjuts ner och dödas. Det saknas varje form av proportionalitet mellan handling och konsekvens. Inte bara det - varje människa har rätt till sitt liv. I Iran har denna mänskliga rättighet på det grövsta kränkts av de styrande, av dem som anser sig valda av folket i ett "demokratiskt" val.
Hur stöder vi i vårt land då bäst dem som riskerar livet för de mänskliga rättigheterna till liv och frihet, bland annat yttrandefrihet? Birgitta Ohlsson har rätt när hon säger att opinionsmässigt har möjligheterna till stöd aldrig varit större än nu. Mer tveksamt är att knyta stödet till svensk biståndspolitik, som har helt andra mål. Birgitta Ohlssons engagemang är stort och övertygande och värt all respekt. Jag menar också att vi ekonomiskt skulle kunna bistå människor som kämpar mot diktaturer, men stödet ska inte kopplas till biståndspolitiken. Stödet bör ha helt egna former och strategier.
1 juli 2009
Almedalen
Nu har jag varit i Almedalen. Vi lyckades hitta en skön mix av samtal, mingel, information och ledighet. Jag måste säga att kvaliteten på de seminarier jag valde var skiftande. Bäst var nog de tillfälliga samtal man hamnade i på gatan med folk som bar tröjor med deviser som Ridsport ska vara friskvård eller med Lärarförbundet om kampanjen Låt inte barnen betala krisen.
Gudrun Schyman slet i ensamt majestät nere på torget vid hamnen. På det sättet är hon imponerande. Hon ger inte upp i första taget! Men det är ingen tvekan om att kvinnorörelsen behövs. Inte minst tydligt blev det under den talarstafett som kvinnojouren ROKS höll på tisdagsförmiddagen. Temat var fruimporten, det vill säga handel med kvinnor,särskilt från asiatiska länder. Vi ser dessa fruar ibland på ICA, det omaka paret, en äldre, grov man och en thailändsk kvinna med bortvänd blick. Som kommunpolitiker är det viktigt att inte blunda för de signaler hon sänder. Vi måste bli bättre på att ta reda på mer om hur kvinnorna i den egna kommunen har det.
Västsvenska Industri - och Handelskammaren hade informativa och bra program genomgående, särskilt vad gäller miljömålen. Äntligen blev målet 30 Twh begripligt när det sattes i relation till antalet vindkraftverk! Att våg- och vindkraft är en framtida industrigren blev tydligt under tisdagens seminarium. Handelskammaren intervjuade också Erik Ullenhag inför Folkpartiets kväll i själva Almedalen. Han var betydligt bättre i sitt sätt att presentera Folkpartiets politik än Jan Björklund med sina slitna anekdoter.
Lite vid sidan av själva politiken invigdes en väktargång i ett av tornen i muren. Maud Olofsson invigde, men det var museichefens ord som vägde tyngst. Själva projektet är utmanande, inte på flera hundra år har någon byggt något i muren. Nu har det skett för att vi ska förstå hur muren användes. I Visby är historien på det sättet mer levande än någon annanstans. Muséet på Gotland är ett länsmuseum och är drivande i hur vi hanterar vårt historiska arv.
Almedalsveckan är ett intressant fenomen, en slags politikens cat-walk. Och varför inte!
Gudrun Schyman slet i ensamt majestät nere på torget vid hamnen. På det sättet är hon imponerande. Hon ger inte upp i första taget! Men det är ingen tvekan om att kvinnorörelsen behövs. Inte minst tydligt blev det under den talarstafett som kvinnojouren ROKS höll på tisdagsförmiddagen. Temat var fruimporten, det vill säga handel med kvinnor,särskilt från asiatiska länder. Vi ser dessa fruar ibland på ICA, det omaka paret, en äldre, grov man och en thailändsk kvinna med bortvänd blick. Som kommunpolitiker är det viktigt att inte blunda för de signaler hon sänder. Vi måste bli bättre på att ta reda på mer om hur kvinnorna i den egna kommunen har det.
Västsvenska Industri - och Handelskammaren hade informativa och bra program genomgående, särskilt vad gäller miljömålen. Äntligen blev målet 30 Twh begripligt när det sattes i relation till antalet vindkraftverk! Att våg- och vindkraft är en framtida industrigren blev tydligt under tisdagens seminarium. Handelskammaren intervjuade också Erik Ullenhag inför Folkpartiets kväll i själva Almedalen. Han var betydligt bättre i sitt sätt att presentera Folkpartiets politik än Jan Björklund med sina slitna anekdoter.
Lite vid sidan av själva politiken invigdes en väktargång i ett av tornen i muren. Maud Olofsson invigde, men det var museichefens ord som vägde tyngst. Själva projektet är utmanande, inte på flera hundra år har någon byggt något i muren. Nu har det skett för att vi ska förstå hur muren användes. I Visby är historien på det sättet mer levande än någon annanstans. Muséet på Gotland är ett länsmuseum och är drivande i hur vi hanterar vårt historiska arv.
Almedalsveckan är ett intressant fenomen, en slags politikens cat-walk. Och varför inte!
26 juni 2009
Michael Jackson
Michael Jackson är död. Han dog av en hjärtattack. Hans fans är den generation som var tonåringar i början på 90-talet. Som blogläsaren säkert redan anat hör inte jag till dem! Men jag har under åren som gått med stigande förfäran läst om Michael Jackson och hans näsa, hans skygga undanglidande under perioder när han haft problem med sin hy, med sina plastikoperationer. Jag tittade länge på den förfärliga bilden av hur han håller ut ett barn genom fönstret på ett höghus eller om det möjligen var en skyskrapa.
Och jag har lyssnat rätt uppmärksamt när hans musik har spelats och jag förstår hans popularitet.
Vitsen med min blog idag är ändå den här: Michal Jackson borde haft allt. Varför fick han ändå inte det liv han tydligen längtade efter? Varför ville han vara vit?
Och jag har lyssnat rätt uppmärksamt när hans musik har spelats och jag förstår hans popularitet.
Vitsen med min blog idag är ändå den här: Michal Jackson borde haft allt. Varför fick han ändå inte det liv han tydligen längtade efter? Varför ville han vara vit?
17 juni 2009
Tagen av polisen
Man ska inte bli tagen av polisen utan att ha begått en kriminell handling. Att ha en t-shirt med texten "Nej till kärnkraft" är knappast samhällsomstörtande eller kriminellt.
Eva Larsson (Mp) demonstrerade i går från riksdagens åhörarläktare tillsammans med Miljöpartiets kvinnogrupp Gröna Qvinnor. Då greps hon av polisen, eftersom hon hade en t-shirt med texten Nej till kärnkraft! Hon greps alltså inte för att hon stört ordningen med rop och skrik, utan för att hon uttryckte en åsikt.
Nu inträffade händelsen i riksdagen, vilket är en känslig miljö. Hot och störande av ordningen i riksdagen är allvarligt. Det borde ändå ha räckt med riksdagens egna väktare.Eva Larsson hade knappast blivit tagen av polisen på Drottninggatan för sin tröjtext.
Samtidigt kan jag tycka att vi har en nyttig debatt om klädkoder. Viss uniformering väcker obehag, till exempel hakkors och råa texter som kränker människovärdet. Särskilt hotfulla är gängsymboler, därför att vi vet att livet inte är okränkbart i många kretsar. Därför reagerar nu flera restauranger och kräver av till exempel Hells Angels att de inte bär sina hotfulla västar inne på restaurangen. Tyvärr sitter hotfullheten och våldet inte i kläderna, utan dessa egenskaper följer ändå med in till det dukade bordet eller till baren.
Var Eva Larssons gripande ett bevis på att vi är på väg mot ett allt mer kontrollerande samhälle? Det kan kännas så, samtidigt som de flesta vill ha kontroll och skydd mot människor som tror att problem löser sig om man tar livet av andra. Men det var nog inte Eva Larssons avsikt.
Eva Larsson (Mp) demonstrerade i går från riksdagens åhörarläktare tillsammans med Miljöpartiets kvinnogrupp Gröna Qvinnor. Då greps hon av polisen, eftersom hon hade en t-shirt med texten Nej till kärnkraft! Hon greps alltså inte för att hon stört ordningen med rop och skrik, utan för att hon uttryckte en åsikt.
Nu inträffade händelsen i riksdagen, vilket är en känslig miljö. Hot och störande av ordningen i riksdagen är allvarligt. Det borde ändå ha räckt med riksdagens egna väktare.Eva Larsson hade knappast blivit tagen av polisen på Drottninggatan för sin tröjtext.
Samtidigt kan jag tycka att vi har en nyttig debatt om klädkoder. Viss uniformering väcker obehag, till exempel hakkors och råa texter som kränker människovärdet. Särskilt hotfulla är gängsymboler, därför att vi vet att livet inte är okränkbart i många kretsar. Därför reagerar nu flera restauranger och kräver av till exempel Hells Angels att de inte bär sina hotfulla västar inne på restaurangen. Tyvärr sitter hotfullheten och våldet inte i kläderna, utan dessa egenskaper följer ändå med in till det dukade bordet eller till baren.
Var Eva Larssons gripande ett bevis på att vi är på väg mot ett allt mer kontrollerande samhälle? Det kan kännas så, samtidigt som de flesta vill ha kontroll och skydd mot människor som tror att problem löser sig om man tar livet av andra. Men det var nog inte Eva Larssons avsikt.
16 juni 2009
Andra vägar än komvux för att uppgradera betyg
Många bloggare skriver om regeringens förslag till ny skollag. En blogg har som rubrik "Stopp för slöfockar" på komvux. Här är min kommentar:
"Jag blir alltid så hemskt illa berörd av fördömande attityder. Det är så många olika skäl till att ungdomar inte klarar sig bra i gymnasieskolan. Det är väldigt få som är slöfockar. Med vilken rätt dömer vi ut elever genom att moralisera över misslyckanden? Det finns mycket mer att säga om detta, men jag är rädd för att jag bara blir mer och mer upprörd! Hur kul är det att inte vara bäst?"
"Jag blir alltid så hemskt illa berörd av fördömande attityder. Det är så många olika skäl till att ungdomar inte klarar sig bra i gymnasieskolan. Det är väldigt få som är slöfockar. Med vilken rätt dömer vi ut elever genom att moralisera över misslyckanden? Det finns mycket mer att säga om detta, men jag är rädd för att jag bara blir mer och mer upprörd! Hur kul är det att inte vara bäst?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)