Arbete åt nyanlända

I Tyresö är arbetslösheten bland invandrare dubbelt så hög som för övriga invånare. Procentuellt har vi lägre arbetslöshet än riket i övrigt. I det här sammanhanget är det förstås ingen merit. Men vi har målet att som en av tjänstemännen på sin tid sa "utrota" arbetslösheten. Ett hinder för att nå målet är regler som gäller för Arbetsförmedlingen. Ett stort bekymmer är regeringens förslag att Arbetsförmedlingen tar över kommunernas ansvar för invandrades arbetsmarknadsintroduktion.

Förändringen innebär att det är Arbetsförmedlingen som bedömer var i landet det finns förutsättningar för arbete och försörjning. Förändringen innebär också att det är Arbetsförmedlingen som erbjuder insatser för snabbt inträde på arbetsmarknaden.
Konsekvensen kan tyvärr bli att insatserna tar längre tid och att inträdet på arbetsmarknaden förhalas.

I kommunen är alla insatser nära individen. Den som studerar svenska för invandrare erbjuds praktik på en arbetsplats om de inte redan har ett eget arbete. I vår kommun finns företag, restauranger, caféer, butiker, vård, skola och omsorg. Några av dem tar emot praktikanter. Viktigast av allt är kanske ändå den samverkan med andra Södertörns-kommuner, som vi har inom vuxenutbildningen och inom svenska för invandrare. Det är inte så att vi bara söker arbetstillfällen inom den egna kommunen utan ambitionen sträcker sig långt därutöver. Och verktygen finns i samverkan mellan kommunerna. Och i en positiv relation till arbetsförmedlingen just nu.

Stockholm hade i början av 2000-talet Stockholm Matchning, ett EU-projekt som var framgångsrikt, även om antalet anställningar inte var så stort. Idéen har spridit sig och Tyresö har nu tillsammans med bland annat Haninge ett liknande matchningsprojekt.

Jag förstår att regeringen vill driva på kommuner som inte tar tillräckligt stort ansvar för introduktion på arbetsmarknaden för invandrare. men jag håller med Salminen (m), Ekegren (fp) och Appelgren (kd) som i en artikel i DN frågar efter "högre grad av flexibilitet, med möjlighet för de kommuner som klarar av uppgiften att även fortsatt ha ansvar för flyktingmottagandet."

Vilka djur är vilda djur?

Vargen är inte vanlig längre i Sverige, men debatten om dess fortsatta utbredning är häftig.

Vargen har samma historia som vildsvinen.

Vildsvin hotar inte tamdjur, men orsakar stora skador på grödorna. De bökar upp jorden på stora arealer. De är många och har förökat sig av misstag. I början på 1970-talet hade ägaren till Åda gård i Trosa ett hägn med vildsvin. På gården fanns en butik som sålde vildsvinskotletter mm. Det var ett försök att skapa lönsamhet i ett jordbruk, som gav allt mindre avkastning.

Men några svin tog sig ur hägnet och förökade sig. En sugga kan få åtta kultingar och hon föder under hela året. Nu är vildsvinen en plåga i Tullgarnstrakten. Och hägnet är för länge sedan borta - där finns nu en golfbana och avstyckade villatomter.

Så kan det gå. Rent historiskt har det funnits vildsvin i Sverige i tiotusen år. Problemen med dem gjorde att de utrotades efter hand, för att så småningom dyka upp inte för att säkra den biologiska mångfalden utan som delikatess. Jakten på dem orsakar ingen folkstorm.

Idag vankar ett tjugotal bufflar (bison) omkring i de gamla kohagarna i Vagnhärad. De är på samma sätt ett försök att hålla liv i landsbygden. En buffel väger minst 600 -700 kg. Precis som vargen och vildsvinet är de flockdjur. Är de om hundra år en art som vi värnar för den biologiska mångfaldens skull? Vad händer om de kommer ur sitt hägn?

Vi tar parti för den ena arten, men inte för den andra. Vad som styr oss är en fråga som vi borde analysera mer på djupet.

Varför har vi vargar?

Vargjakten upprör miljöpartisterna ända in i själen. Vissa miljöpartister tror att vargjakten är "valfläsk" - skjut vargen och vinn vänner! Svårt att tro´t, men ingenting är förstås omöjligt. Vargen är ett stort problem för både rennäringen och fårfarmare. Möjligt att de röstar borgerligt som tack för frihet från vargplågan. Vargen är ett rovdjur som river tamboskap.

För några år sedan såg jag en film om en man som levde bland vargar i Alaska tror jag det var. Filmen ville visa att rätt bemött är vargen inte farlig. Själv är jag dock inte säker på att jag skulle vara särskilt cool om jag stod öga mot öga med en varg ute i blåbärsskogen - eller ännu värre, mötte den ensam ute med min häst. Jag är säker på att hästen skulle reagera med hela sin flyktinstinkt. Nåja, ännu har jag inte mött vargen varken på ridturer i Bergslagen eller på Södertörn.

Jag anser också att det är viktigt att bevara mångfalden i naturen. Men det vargbestånd vi har är inplanterat efter det att vargen varit utrotad under mer än hundra år. Nu måste de nya stammarna anpassa sig till en helt annan verklighet, civilisation och teknik (läs trafik). Både älgar och råddjur promenerar ogenerat inne i samhället. Snart är också vargen lika ogenerad. Det är mer än en rolig historia!

Nästa blogg handlar om vildsvinen - det var ett lika stort misstag att plantera in dem!

I väntan på slutet

Nu är väldigt mycket slut. Året är slut och nästa börjar. Det brukar inte göra så stor skillnad i privatlivet. Privat gör vi bokslut lite då och då under året, mer eller mindre planlöst.

I politiken är tiden mer planerad. Nu går vi in i mandatperiodens slut. Det betyder hårdare armbågar, större hänsynslöshet och grövre metoder, det vill säga om jag ser till myntets baksida. Mer positivt är att vi äntligen kan se resultaten av tre års arbete - äntligen kan vi lägga fram förslag som är bra för alla. Jag tänker bland annat på framtida skolbygge och upprustning av ett helt nergånget och slitet område i min kommun.

Politiken är inte likt något annat jag arbetat med eller kommit i kontakt med. Ingenstans är det personliga så dominant. Om man är elak kan man säga att vill man studera den mest extrema egoismen är den politiska arenan ett givet objekt. Men det finns också partier som går framåt tack vare hållbara demokratiska värderingar. Där finns -tycker jag mig se - förmåga att samarbeta utan att samarbetet därför blir kollektivism.

Jag är helt övertygad om att samarbete lönar sig och jag är kritisk till extrem individualism. Under min korta tid i politiken - fem år - har jag träffat så många som det varit lätt att samarbeta med, människor som är både kreativa, handlingskraftiga och omdömesgilla. Jag har också träffat så många med stor kunskap och förmåga att använda kunskapen som ett bra verktyg.

Politiken har sin kultur precis som vilken arbetsplats som helst. Men det unika är att där engagerar sig så många var och en med sina visioner och drömmar. Det basala och det svåra är att låta det personliga bli allmängiltigt och samhällsnyttigt.

Jag hoppas att många i alla åldrar vill engagera sig i politiken under några år. Det är givande, roligt och utvecklande. Jag kommer att sakna de uppdrag jag lämnar i slutet av 2010 för andra engagemang.

Julafton

Idag kommer alla i familjen plus fyra små barn och det är julafton. Jag har fortfarande lite kvar att göra, så nu säger jag bara God Jul och Gott Nytt År!

Framtiden

Stallchefen i Hemfosa sa en gång att man kommer nära naturen med hästen. Och det är verkligen sant. Först den varma vackra långa hösten, sen allt det grå och riktigt leriga och mängder med vatten över hagar och åkrar. Och nu snön och kylan.

För mig som sitter i ett varmt hus kan det vara vilket väder som helst. För min bror mäklaren i USA, som inte sålt ett hus på två år och inte har ett öre till olja för att elda i pannan, är kylan rent av farlig. Här hemma ökar arbetslösheten, i USA ökar den extrema fattigdomen. Banken har nu tagit hans högt belånade hus och vart han sedan ska ta vägen vet ingen. Och hur startar en 60-åring om från noll i arbetslöshetens USA?

Det märkliga är att vi människor ändå på något sätt klarar oss. När vi just är mitt uppe i problemen mobiliserar vi krafter som vi inte visste att vi hade. Människor i vårt land som förlorar jobben, som alla de i Trollhättan, ger inte upp, fast de i det första skedet känner sorg över nedläggningen av den svenska SAAB:en. Det finns redan idéer om att utveckla design och teknik i nya företagsmodeller.

Även när det är som kallast hittar vi kraft och nya vägar.

Universitetets svek mot lärarstudenterna

Jag tycker att politiker, lärare och alla i kommunen som är engagerade i skolan skulle dra mer nytta än vi gör nu av de examensarbeten som lärarstudenterna utarbetar under praktiktiden i våra skolor.

Ofta innehåller deras arbeten intressanta analyser av förhållandena på skolan. En del analyser avslöjar brister som vi lätt skulle kunna åtgärda, bara de var kända. Öppna seminarier under ledning av kvalificerade utbildare från universitetet är en intressant lösning för att fler skulle få en chans att seriöst diskutera förhållanden just i Tyresös skolor. Underlaget vilar ju på vetenskaplig grund om än i enkel form.

Redan 2007 lades förslag om nära samverkan mellan kommun och universitet. Jag menar att det är fullt rimligt att begära att universitetet tar sin del av lärarutbildningen också under praktiken med två besök per år.

Kommunen ställer resurser till förfogande för att praktiken ska hålla hög nivå. Vi utvecklar handledningen, fördelar praktikplatser, utformar basgruppsdagar, följer upp och utvärderar. En hel del av lärarstudenterna anställs i den skola där de gjort sin praktik.

Kommunen fullgör sina åtaganden och sin del i lärarutbildningen och förväntar sig därför att universitetet gör detsamma. Vi förväntar oss att universitetet tar sin del av ansvaret för examensarbetena genom att på plats leda seminarierna.