Vem ska vi lita på?

I sex år har jag haft politiska uppdrag för Folkpartiet - väldigt roligt, intressant och hedrande. Samtidigt är det med politiken som med andra jobb: ju längre man håller på desto mer växer kraven på mig själv -från mig själv.

I går kväll visade Uppdrag Granskning ett skakande reportage som de kallade Mardrömmen. Systern till mannen i familjen hade anmält sin bror för att ha utnyttjat de egna barnen sexuellt. Barnen hämtades, mannen hamnade i häktet och fördes så småningom i handbojor till förhandlingarna i rätten. För att göra en lång historia kort: han friades.

Ordföranden i socialnämnden (s)uttalade sig. Nej, han hade inte anat att något var fel. Han litade på tjänstemännens underlag. Nej,han hade inte ställt några frågor eller granskat underlaget kritiskt.

Jag har själv arbetat som handläggare i en förvaltning och vet vilket arbete som ligger bakom en utredning. Men jag vet också att hur tydlig jag än är så behövs frågorna. Det är det politikerna är till för. Jag har mycket högt förtroende för dem som arbetar i Tyresös förvaltningar. Jag litar på dem och vi har en dialog om sådant som jag undrar över eller saknar i en utredning.

Ändå. Reportaget "Mardrömmen" är en riktig väckarklocka. Hur noggranna är vi? Ställer vi de rätta frågorna, drar vi de rätta slutsatserna? Kan vi lita på oss själva?

När vi är självkritiska tar vi ett steg framåt och blir mer och mer kompetenta - en ljusglimt i den mörka allhelgonahelgen!

Idé och allians

"– Ja, så ser jag på politiken. Jag tycker att idéer har en plats vid sidan av annat. Det är alldeles för ofta så att idéer görs om till plakat som blir väldigt exkluderande." Det här uttalandet från Fredrik Reinfeldt i Dagens Nyheter kom dagen efter att jag kvällen innan diskuterat samma sak med moderata alliansvänner.

För mig som liberal är inställningen faktiskt provocerande. Sagt med all respekt för de samhällsförändringar som moderaterna åstadkommit under de senaste fem åren.

Självklart handlar politik om att skapa regler och lagar för hur vi ska leva tillsammans. Arbetslinjen till exempel är rätt tänkt både praktiskt och ideellt, men bara humanismen kan rädda oss från felbedömningar av det slag som vi sett alldeles för många exempel på. Jag tänker på de svårt sjuka som hänvisats till arbete, trots att de uppenbart inte kan arbeta. Jag tänker också på beslut om utvisning av invandrade som skett i dagarna.

Jag lastar pragmatismen för den dryga moralism som är vanlig. Den som inte... ska minsann inte... Om du inte...så beviljas du inte.... Du får skylla dig själv...

Idéer har inte en plats vid sidan av annat. Idéerna har en plats mitt i politiken.
Det är mitt högst inkluderande plakat!

Vem är politiker?

Enkla frågor är bra. Som "hur ska det sluta?" Scania drar ner, 500 personer med visstidsanställning får inga nya förordnanden. Vi har färre elever i gymnasierna och allt fler lärare måste omskola sig eller vidareutbilda sig. Detsamma gäller dem på Scania. Sen finns alla de som inte längre får arbeta. De har tagit saken i egna händer och bestämt sig för "hur det ska sluta".

Allt fler äldre anställs av bemanningsföretag och "hyrs ut". De anställda har fullt upp. Det är nämligen ingen brist på arbete. Men - och det är det svåra - den som är arbetslös måste svälja sin stolthet. Hur stor självövervinnelse kan det inte ligga i att passa barn för den som varit chef?

I vissa projekt - som Ung i Tyresö - knackar projektledarna dörr hos företagarna för att få tag i jobb, ett berömvärt initiativ. I veckans Mitti Tyresö beskrivs jobbraggningen som framgångsrik. Lite tveksam blir jag dock när jag läser önskemålet att gymnasiet kanske skulle kunna lägga om sina kurser för att bättre passa till lediga jobb. Hur skulle det sluta om skolan utbildar på beställning av alla dem som har anspråk på skolans tjänster? I mina ögon är respekt för skolans läroplaner och nationella kursmål A och O.

Hur ska det sluta? Ja, fler platser på komvux, fler initiativ för att få fram nya jobb och framtidstro är basalt i lågkonjunktur. Fler politiker som ser möjligheter och vill utveckla - inte avveckla - är en förutsättning för ett gynnsamt slut på den kris vi ser bli allt tyngre.

Alla kan bidra med något när svårigheterna hopar sig! Fler politiker som kreativt och i positiv anda engagerar sig behövs. Och partitillhörigheten, ja jag ser gärna fler liberaler, men mitt resonemang är mer generellt

Övertro på ledare

Centerpartiet har bytt ut sin minister i regeringen mot den mycket yngre Annie Lööf. Syftet är att unga väljare ska strömma till centern.

Nu rasar en ledarstrid också inom kristdemokraterna. Där är det i stället en äldre man som utmanar den yngre och mjukare Göran Hägglund. Man kan undra vad som får Odell att tro att ledarskifte i den riktningen ska lyfta KD.

Att lyfta ett parti genom att byta ledare är ett alldeles för enkelt politiskt grepp. Det vittnar mer om desperation än om vilja till analys. Nu har ledarbyte i partierna blivit till en trend. Man kan verkligen fråga sig på vilket sätt trenden gynnar den politiska utvecklingen i landet.

Att politiska ledare själva tröttnar och byter ut sig är en helt annan historia.

Arbetslinjen

Den desperation människor känner som förlorar sin försörjning är ofantlig. Reaktionerna är olika. Jag går in och studerar den amerikanska mäklarorganisationen Era:s sk listings. M finns med, men har inte haft någon försäljning sedan mars månad - ett halvt år utan ett öre på fickan. Pengar som skickas från släktingar räcker med nöd och näppe till två mål mat, ett på morgonen, ett på kvällen. Standard: fläskkotletter, ägg, lite kaffe, bröd, potatis.

När jag förstår hur svårt det är skickar jag lite mer än vanligt. Så kommer mailet från Plainfield den 20 september:

Hej! tack snalla har fatt en fruktansvard influensa igar, hoppas det snart gar over, kan knappt sta pa benen, forsoker att jobba hemmifran. Har pratat med U pa Skype....
Tack snalla och vi hors snart igen. M

Nytt mail två dagar senare: .... han hade akut leukemi och det fanns inget hopp alls. Han var i sista stadiet.....

Människors värdighet hänger så intimt ihop med jobbet: ... forsoker jobba hemmifran..." När jag inser det förstår jag också att vi måste förändra våra attityder och värderingar. Alltför många föraktas eller behandlas nedlåtande för att de är utan arbete, unga arbetslösa, pensionärer, invandrade. Självklart ska vi försörja oss själva, men inte ända in i döden.

I nämndmålen för gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden har jag just ändrat en formulering och skrivit in "Ökad medvetenhet om alla människors lika värde.." Människans värde är större än social status, jobbstatus och rikedomar.

Ninja

Rolf-Göran Bengtssons EM-guld på 16-åriga hästen Ninja fick mig att bli gråtmild av rörelse. Dels gillar jag Rolf-Göran Bengtssons framtoning: seriös, lugn. Jag känner honom inte, men det är det intryck han ger i reportage och under tävlingar. Hans hästar är fantastiska. Jag har sett honom rida många gånger bland annat i Falsterbo och i Globen.

Den här segern hade också en annan dimension. Ninja var egentligen lite för gammal, men presterade nu på topp. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag själv har sett på min islandshäst Gledi som är 21 år. Hon har vunnit stor respekt för sin styrka och kraft även hos yngre ryttare som rider ut med henne.

Kommentaren i dagens Dagens Nyheter var att ålder är bara en siffra. Och så är det verkligen. Min islandshäst Gledi är ett fint exempel på det. För att inte tala om Rolf-Göran Bengtssons hopphäst Ninja!

Vart tar de vägen, Tyresö elever?

Jag fick en kommentar av Anonym om gymnasiet. Lyckades inte få iväg svar på kommentaren, så det får bli en helt egen blogg. Anonym frågade om jag vet att många av Tyresös elever åker till Fredrika Bremer-gymnasiet i Haninge. Ja, politikerna följer noga elevströmmarna och vi får statistik via Gymnasieantagningen. Vi frågar oss förstås varför Tyresös elever väljer bort Tyresö gymnasium. Vi diskuterar också vad till exempel Fredrika Bremer har som vi inte har.

I slutet av september kommer en omvärldsanalys och när politikerna får den startar arbetet på att ta fram underlag för beslut om framtidens Tyresö gymnasium.

Tyresö har inte alltid haft ett gymnasium. Innan gymnasiet byggdes åkte alla härifrån ut ur kommunen för studier efter grundskolan. Sen byggdes gymnasiet och då ökade fritiden - eleverna behövde inte längre lägga tiden på resor. Alla gick i Tyresö. Ett krux var att de inte hade något val.

Nu kan eleverna välja fritt var de vill gå och skolorna har fått konkurrens. Och gymnasiet måste förhålla sig till den ökade konkurrensen. Omvärldsanalyser, utvärderingar av program och kurser, utvärderingar av resultaten, granskning av kvaliteten är en stor del av arbetet på att göra en skola konkurrenskraftig. En slags självkritik är nyttig.

Att ha gått på Tyresö gymnasium är verkligen meriterande. Den styrka som finns i gymnasiet ligger till grund för det politiska arbetet med att ta fram ett beslut om framtidens gymnasium.