Slaka tyglar

Plötsligt beskrivs jag som förespråkare av hårda straff och fängelse för ungdomar som begår brott. Jag skrämmer medlemmar från Folkpartiet påstods det. Jag tror inte att jag har sån makt.Påhoppet skedde för någon månad sen, men jag har inte riktigt haft tid - eller kunskap - att bemöta det. Tyvärr måste jag ta mig den tiden - även om mina vänner vet var jag står när det gäller ungdomsbrottsligheten. Det är inte öga för öga eller tand för tand som gäller.

Förra veckans Debatt handlade om strafftiden för de två ungdomar som mördade Therese Rojas Johansson. Straffet är sluten ungdomsvård i 1,8 månader. Är straffet adekvat för mord? Vi kan vara känslomässiga och tänka att vi måste hjälpa de båda mördarna. De är fortfarande barn i lagens mening. Alternativt kan vi bara hata dem och önska att dödsstraff införs.

Johan Pehrson, som sitter i justitieutskottet för Folkpartiet, tycker att straffet är adekvat. Han förespråkar inte hårdare straff. Tvärtom har han en liberal syn på straffet: straffet ska vara ett straff, men samtidigt hjälpa varje individ till en möljlig tillvaro framöver. Och det kan väl knappast sägas vara en ohemul kravpolitik.

Ljus

Jag brukar ha ett stearinljus i köksfönstret för att lysa upp de mörka morgnarna. Nästan alla i min radhuslänga har ljus i sina fönster och det behövs verkligen nu när mörkret kommer allt tidigare. Igår fick jag veta att en liten släkting till oss har fått diagnosen Aspberger. Det är en liten trevlig och pigg unge, vi har ofta skrattat åt hans lillgamla sätt, men jag har aldrig tänkt tanken att det skulle vara något "fel" på honom. Nu har han fått en diagnos med allt vad det innebär.

Sist jag hörde talas om honom var föräldrarna stolta över att han fått plats i musikskolan i den kommun där han bor. Inte vet jag hur det går nu. Måste han sluta musikklassen? Kan musikklassen ta hand om hans speciella begåvning eller slukas han av särskolan?

Just igår var jag på gymnasiesärkolan i Tyresö. Där finns så mycket ljus, kunskap och förståelse, men där är det också så att alla med funktionshinder är blandade. Och inga är så medvetna om att de är "sär" som de som går på "sär". På särvux förklarar de vuxna eleverna att de inte är som andra, på gymnasiesärskolan vill eleverna gömma sig bakom fördragna gardiner. Kloka lärare hjälper dem att ha fönstren öppna och stöder eleverna i kontakten med de andra i skolan.

Jag hoppas att den här lilla pojken med sin nya "diagnos" ska omfattas av osjälvisk kärlek, ljus och värme.

Det gör inget om ljusräkningen ökar...

Lärare i små kommuner

En statligt styrd skola skulle på ett sätt kunna befria undervisningen från futtigheter. I stället skulle fokus ligga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det betyder inte att jag vill ha en akademisering av hela undervisningen. Det tror jag inte heller lyckas med de medvetna elever som går i skolan.

Ett förstligande i sig ger inte generellt en bättre skola. Besluten kommer ju att hamna långt från brukarna. Men jag tror att lärarna skulle tjäna på en annan huvudman än kommunen. På kommunal nivå brister det ofta i förståelse för vad lärarprofessionen egentligen kräver.

På hemmaplan utbildas lärare i mer populära icke-vetenskapliga metoder. Det kan röra sig om en kursdag eller en serie. Populärvetenskap kan vara inspirerande, men är inte tillräckligt som in-put för lärare som undervisar elever i grundskolans senare år eller på gymnasiet. Lärarna själva frågar efter fortsatt utbildning inom ämnena, vill uppgradera sig vad gäller forskning och nya rön inom respektive område. Lärarlyftet fyller just det behovet och är ett bra exempel på statlig styrning av skolan.

Miljöpartiet

På Face-book träffar jag skickliga politiker, barnen och deras vänner - fast jag döljer familjehemligheterna -, ryttare och många andra. Med stort intresse följer jag där Miljöpartiet i Tyresö. De är visserligen konkurrenter om själarna - mitt eget parti är som bekant inte Miljöpartiet. Men där verkar finnas en optimism och en sammanhållning som imponerar. Samtalen, om man får kalla Face-book-kommentarerna så, är roliga, ibland lite bitska, men aldrig fräcka eller oförskämda.

Miljöpartiets epicentrum är ju förstås miljöfrågorna. Men på Face-book finns också hänvisningar till alla samhällsfrågor.

Nu är politiken inriktad mot valet 2010 och självklart lägger alla partier fast sina strategier. Miljöpartiet har nog hittat ett koncept som kan ge dem framgång: förankring i de lokala frågorna, sammanhållning så vitt jag kan bedöma, eller kanske snarare vi-känsla.

Nu tror jag trots allt mer på fortsatt borgerlig regering under nästa mandatperiod än på maktskifte. Men segern är inte gratis."Jag" måste bli "vi" - utan att vi därför blir kollektivistiska.