Emerich Roth

Årets hjälte är Emerich Roth, en judisk flykting som kom till Sverige räddad undan förintelsen. Utmärkelsen är ett tecken på att det någonstans finns en vilja att se och bekämpa våld och hat. Förintelsen är den yttersta konsekvensen av lögner, feghet och anpasslighet.

Att inte anpassa sig till det uppenbart psykotiska kostar både i förlorat anseende och i förlorad frihet. I andra världskrigets Tyskland lät människor sig luras, drog nytta av anpassligheten och föredrog att tiga. Vad tänkte invånarna i byn Auschwitz om transporterna genom samhället, om röken från skorstenarna?

"Vägen från Auschwitz är kantad av sådan oblyghet bör du veta, av människor som först säger sig varken ha sett eller hört någonting och i varje fall inte haft med saken att göra, och sedan säger sig ha varit motståndare till något som de varken har sett eller hört. Ingenting att förvåna sig över tyvärr, eftersom den oblyga lögnen är ett beprövat vapen mot minnet av just sådant som alltför många har sett och hört för att det ska kunna glömmas." (Göran Rosenberg i Ett kort uppehåll.)

Tack Emerich Roth för att du berättar.

Södertälje Södra och Auschwitz

I hela mitt liv har jag stigit av tåget vid Södertälje Södra. Södertälje Södra heter numera Södertälje Hamn. Därifrån går bussar till Vagnhärad. Det finns absolut ingenting att titta på utom den gula huslängan mitt emot hållplatsen. Några hantverkare i bottenplanet, i övrigt rätt enkelt.

Under några år arbetade jag tillsammans med Susanna. Hennes familj flydde undan ryssarna 1956. Revolten i Ungern ledde till att 30 000 ungrare och 7000 ryssar dödades. Hit kom hon från död och massmord till det sommarstilla, tysta Södertälje Södra. En tillflykt för flyktingar. Under många långa väntetider på bussen har jag sett framför mig de ungerska flyktingarna som lämnat allt. Föreställt mig hur det var att fly.

Fler än Susanna kom till Södertälje Södra. I den augustbelönade boken Ett kort uppehåll berättar Göran Rosenberg om sin  uppväxt just här. Hans föräldrar överlevde Auschwitz och kom som flyktingar hit:

"På den smala markremsan mellan huslängorna och den branta slänten upp mot stängslet till perrongerna har Platsens arkitekter låtit några av de ursprunglig tallarna stå kvar och fått gräs och vitklöver att breda ut sig under stammarna...."

Här bildade judarna från Auschwitz familj och här lekte en lycklig grabb.

Ofta när jag ser invandrarfamiljer ser jag framför mig de fasor de flytt från. I vårt land ska det alltid finnas en liten remsa mark, en orörd slänt där deras barn och barnbarn kan växa upp i fred.

Bryta med det gamla!

Moderaten Erik Bengtzoe menar i en artikel i DN Debatt att identiteten och epiteten borgerlig för länge sedan spelat ut sin roll. 

Artikeln i DN Debatt väckte många tankar hos mig. Mest ser jag ungdomsförbundets strävan som en längtan.  

För de unga moderaterna är alla arbetare och den gamla högern, de nya moderaterna, är nu den nya arbetarklassen. Visst är den gamla högern borta. Min mamma var med Högerns kvinnoförbund. Bara för att min mamma var så mycket höger, så blev jag desto mer anti. Antikunglig, anti namedropping, anti allt som jag växt upp i. Jag förnekade helt enkelt min bakgrund, missade hela min historia och tappade värdefulla nätverk. Men jag blev aldrig ett med arbetarna fast deras historia fascinerade mig.

Idag har vi brutit med centralism och konformism. Egentligen är det den förändringen som Bentzoes artikel handlar om. Men vi - jag räknar mig till borgerligheten även om jag inte är moderat, särskilt inte ung moderat! - har halkat över  i en annan ytterlighet: privatiseringen som enda tankemodell. Mer om det i nästa blogg.

Det är inte mycket jag ångrar i mitt liv. Men det jag verkligen ångrar är att jag drogs med i 68 års radikalism. Inte så att radikalismen släppt sitt grepp. Det vi gör under studentåren präglar oss för livet. Men jag ångrar att jag gjorde precis det som Moderata ungdomsförbundets ordförande rekommenderar sitt parti. Bröt med min borgerliga bakgrund. 

Gymnasiemässa eller inte?

Ett ständigt debattämne är gymnasiemässan. Nu är det dags för mässa igen och de flesta skolor känner sig mer eller mindre tvungna att vara med. Andra väljer att avstå. De som avstår är skolor som redan satsat på konsulthjälp för att skapa ett vinnande koncept. De ligger i kommuner som kontinuerligt underhållit sin gymnasieskola. Kommuner som satsat jämnt och medvetet är Nacka, Huddinge, Haninge och Salem.

I en artikel i Dagens Nyheter kritiserar YBC  skolor som lägger pengar på mässan. Själva får de elever utan att delta. Men vägen till att klara sig själv har inte varit gratis för Nacka och YBC!

Nacka har med hjälp av konsulten Hans Renman skapat YBC med ett överlägset bra läge mitt i köpcentrat i Sickla. Lokalerna är moderna, luftiga och anpassade till vad elever söker idag. Elever med ena foten kvar i tonåren och den andra foten lyft för att kliva rakt in i vuxenvärlden gillar konceptet!

 Visst kan skolor kritiseras för att lägga pengar på marknadsföring om beloppen närmar sig miljonen. Samtidigt innebär mässan att skolan arbetar med sin kvalitet. Skolan måste kunna stå upp för sin utbildning, eleverna garanteras inflytande, värdegrunden ska ligga fast och programmen vara efterfrågade av just eleverna. Däri ligger ett värde.

Om några år har YBC starkare konkurrens från skolsvaga kommuner som nu vässar sina utbildningar. Mässan kan ha ändrat karaktär och trenderna är andra.  Möjligen får vi då se också en monter med YBC på mässan!

Vem vågar anställa en frigiven?

För en tid sedan träffade jag en av arbetsförmedlingens chefer. I ett samtal om arbetslösheten sa han att den som avtjänat ett straff har oerhört svårt att få arbete. Min reflektion var att grymheten i den tillvaro vi dömer straffade till är näst intill medeltida.

Efter en tid i politiken är jag några illusioner fattigare, men Folkpartiet borde kunna bidra till att förändra attityden mot dem som dömts och avtjänat sitt straff. Vi borde få en statlig utredning om var i samhället de frigivna hamnat. Många är unga människor som vi nu lämnar åt ett grymt öde, som egentligen handlar om attityder. Att lämna unga människor som sonat sitt brott och vill göra rätt för sig i sticket är helt enkelt inte liberalt.

För den frigivne finns två val när han söker jobb. Det ena är att under en anställningsintervju tiga om just den del i livet då straffet avtjänades. Risken är uppenbar att sanningen ändå kommer fram när arbetsgivaren tar referenser. I det läget är den arbetssökande en bedragare, som lurar arbetsgivaren och jobbchansen försvinner.

Ett annat alternativ är att direkt berätta om bakgrunden. Jag har svårt att föreställa mig effekten, men liberala arbetsgivare skulle säkert ge den sökande en chans ändå. Det förutsatt att formell och social kompetens meriterar för anställningen. Från den arbetssökandes sida är det en påfrestande chansning, men jag tror ändå att ett sådant alternativ kan ge utdelning.

Cordelia Edvardsson, ett barn kom till Sverige

Det var egentligen inte förrän jag som turist besökte Auschwitz som vidden av hela förintelsen drabbade mig.

Mina minnen av judiska trosbekännare hör till mitt familjeliv. Ett var det här. På lördagarna tittade jag ut genom fönstret ner på St Paulsgatan där judarna samlades utanför synagogan. Det enda som syntes av synagogans interiör var en glimt av ljuskronorna, mystiskt och ogenomträngligt. Vi bodde på St Paulsgatan 10. Mitt emot låg synagogan i ett grått anonymt stenhus. Om judarnas historia och om förintelsen visste jag inte mycket.

Barnen i utrotningslägren beskrevs inte i historieböckerna. En av de icke beskrivna var Cordelia Edvardsson,
som räddades av Bernadottebussarna och kom som flykting till Sverige.

Här blev hon en känd och prisbelönt journalist, som också skrev om sin svåra tid i utrotningslägret:

"På morgonen, när fångarna föstes ut till sin första appell, hade alla tecken på deras tidigare existens försvunnit, men flickan lade märke till en kvarglömd pappersbit på barackens rensopade golv, mekaniskt böjde hon sig ner, tog upp den och vände på lappen. Det var hennes mors bild, moderns fotografi som hade följt flickan ända hit. Hennes vackra mor, som såg på dottern med en blick fylld av hjälplös kärlek och smärta. Då grät flickan som hon aldrig hade gråtit förr och aldrig skulle gråta igen; inte så."
( Bränt barn söker sig till elden 1984).

Över hela världen gråter barn som de aldrig gråtit förr och aldrig kommer att gråta igen. Några kommer till vårt land med sina familjer. Politiken väger kostnader mot flyktingarnas behov av skydd. Besluten  är svåra att fatta. Inriktningen måste vara att fatta beslut om mottagande av flyktingar på humanitär grund med historien som läromästare.

Cordelia Edvardsson var ett barn som kom till Sverige och fick en framtid.

Alla barn har rätt till skola!

Nu finns laglig rätt för barn som vistas i landet utan tillstånd att gå i skolan. Vid en presskonferens idag presenterade Jan Björklund lagrådsremissen som ger ca 2-3000 barn i Sverige denna rätt. Han på pekade två viktiga omständigheter. Den ena är att redan idag går barn med den bakgrunden i skolan.

I sådana fall har ju skolledare som tagit in dem av humanitära skäl samtidigt brutit mot lagen. Nu är de inte längre lagbrytare.Nu behöver inte någon i skolan väga moral, etik och humanitära hänsyn mot skollagen.

En annan fråga är om skolplikt gäller. Det kan förstås inte fungera, men i övrigt går de här barnen i skolan på samma sätt som alla andra.

Jag minns när jag skulle skriva remiss på nya skollagen för utbildningsförvaltningen i Stockholm. Jag skrev in rätten till utbildning för barn som vistades i landet utan tillstånd. Min synpunkt försvann förstås diskret! Nu är tiden mogen för ett beslut om barns rättigheter som borde ha varit självklart för många år sedan. Ändringen i skollagen idag är en milstolpe i synen på barns rättigheter i Sverige!

Bäst i skola och hög utbildning - mät!

I Sverige tror vi gärna att vi är bäst. Idag naggades självbilden lite i kanten. Warszawa, London, Åland, Zürich ligger före oss när det gäller att nå de europeiska målen för att färre gymnasieungdomar ska avbryta gymnasiestudierna, hög sysselsättning, flest högutbildade. För att Sverige ska vara bäst i Europa med högst antal högutbildade måste cirka 12 000 fler ungdomar hjälpas till gymnasieutbildning. Hur lyckas vi?

Deltog i dag i Mälardalsrådets stormöte om Kunskapsregionen med information och många bra inlägg om konkurrens. Ibland upplever jag dock viss stress i mötet med alla som har målet Sveriges bästa skola, Sveriges bästa...! Men möten är viktiga och det är bara att varva ner. Och tänka efter -hur blir vi bäst?

Scanias Senior Advisor Magnus Hahn sa: Mät effekterna! Visar mätningen att effekten är bättre än igår - grönt! Sämre än i går - rött! Likadant - gult!

Magnus Hahn kunde med tydliga exempel från Scania visa hur viktig spetskompetens är. Har vi inte spetskompetens flyttar företagen utomlands och jobben går förlorade i Sverige. Särskilt invandrarnas kompetens har stor betydelse för oss. Tack vare en medarbetare med kurdisk bakgrund säljer Scania lastbilar i Kurdistan. Jag kände lite stolthet över vuxenutbildningen i Tyresö och SFX - IT- utbildningen. Den ger fler programmerare på hög nivå de kunskaper i svenska som de behöver för att på kort tid få jobb.

Tala om vad utbildningarna leder till var ett annat budskap. Just vad förändringsarbetet på vårt gymnasium går ut på. Spetskompetens likadant.

När jag gick längs Vasagatan i den gråa eftermiddagen kände jag bara att nu är vi på rätt väg med vårt gymnasium. Med vettiga förutsättningar kan gymnasiet sätta Tyresö på kartan åtminstone med 4-4!

Bra jobbat, Vux!

Tre representanter från Länsstyrelsen med Sam Yildrim i spetsen kom till C3L igår. Vuxenutbildningen hade bjudit in politiker, tjänstemän och elever från SFX IT för att fira att vuxenutbildningen i Tyresö har fått hela länets IT-utbildning för invandrare med hög kompetens från sina hemländer. Problem: högt utbildade invandrare får inte arbete i Sverige trots att de har kompetens.


Ledningen för vuxenutbildningen har förstått problemet. Sverige och IT- företagen, både stora och mindre, skriker efter arbetskraft, särskilt programmerare. Nu har ledningen för C3L i brett samarbete med andra kommuner i länet, med branschen och med Länsstyrelsens nätverk Kompetensförsörjning IT skapat en utbildning på ett och ett halvt år för att åtgärda problemet. Ansökan till Länsstyrelsen är ett föredöme i sig. Jag hoppas att den ligger på hemsidan inom kort. Läs och lär!


Efterfrågan är stor sa skolans samordnare. Telefonerna ringer. Roligt! Jag  är imponerad av utbildningens koncept. Lärare i svenska samverkar med lärare i programmeringsämnena. Samordnaren följer progressionen. Självklart koncept i vuxenutbildningen.


Jag får bladet Handelskammartidningen. Läser i dag på morgonen en artikel i det senaste numret om framtida kompetensförsörjning inom IT. Fyra av tio dataföretag i Stockholm har brist på rätt kompetens.

I den kommunala utbildningsvärlden ligger vuxenutbildningen etta. Lycka till Erik  och Johanna, rektor och samordnare. Vi litar på er!

Gränser för jäv

Frågan om vem som är jävig, var och när, är ständigt på tapeten. Ändå går många rakt i fällan. Slarvet med jäv i målet mot den organiserade brottsligheten i Södertälje lär bli en klassiker.


Det stora Södertäljemålet måste tas om. Skälet är att en nämndeman också suttit som ledamot i stadens polisnämnd och därmed inte betraktas som opartisk i sina ställningstaganden. Upptäckten sker nu i efterhand! Plötsligt har en misstanke grott: "Vems ärenden går du egentligen innerst inne?


I politiken är praxis olika vad gäller att undanröja risken för jäv när de politiska nämnderna bemannas. Några partier är strikta och väljer inte in ledamöter i nämnder som har verksamheter där ledamöterna kan tänkas ha intressen. Ett exempel kan vara att den som är förälder till barn i grundskolan inte sitter i barn - och utbildningsnämnden. Andra partier ser mer till kompetens och förtroende och beaktar överhuvudtaget inte frågan om jäv.


 Politik är sällan utan risker. En regel i förvaltningslagen gör det möjligt att bortse från jäv när frågan om opartiskhet saknar betydelse. I de flesta fall har också anknytningen mindre betydelse. Samhällsengagemanget är större än den personliga svaga anknytningen, viljan att förändra står över personliga hänsynstaganden. Risken för brott mot integritet och opartiskhet är försumbar. Men i de fall där omdömet sviktar sitter jävet som en nagel i ögat.


Södertäljemålet visar att blotta misstanken om jäv bör stämma till eftertanke. Eller som de gamla romarna sa: Caesars hustru får inte ens misstänkas!

Unga entreprenörer i Tyresö inspirerar i Sydafrika

"Arbeta med era företag och ta vara på den chans ni får! Det ni gör nu har stor betydelse för framtiden. Lycka till!" Ungefär så sa Stanley Wallace, kommundirektör i Theewaterskloof, Sydafrika, när han träffade alla elever på Tyresö gymnasium, vilka just nu drar igång årets företag i Ung Företagsamhet.


För Tyresös sydafrikanska gäster är Ung Företagsamhet i gymnasiet högintressant. Under onsdagen var jag hela dagen i gymnasiet med Stanley Wallace, motsvarande kommundirektör i Theewaterskloof, Lizell Kilowan Saiks, tjänsteman med ansvar för Junior Town Council och Cecil Davids, projektledare. Stanley Wallace var imponerad av eleverna, deras frimodighet, förmåga att kommunicera och engagemang i företagen. Eftersom syftet med det sydafrikanska besöket här är att starta upp Ung företagsamhet i Theewaterskloof var frågorna både djupa och inträngande. Ett av de största problemen i Sydafrika är fattigdomen och arbetslösheten. Den är 40% bland unga och medelålders upp till 35 år. En hel del anpassningar av det svenska programmet för UF krävs förstås av det skälet. Ingen afrikanska elev i den avsedda målgruppen kan räkna med att få startkapital från föräldrar eller släktingar. Här hemma ordnar det sig alltid  med startkapitalet.


Stanley drivs av en stark övertygelse att egen företagsamhet är en väg till egen försörjning i de fattiga delarna av Sydafrika. Han ser nu att unga bara sitter och väntar på att någon annan ska ge dem vad de behöver. Att driva ett eget litet företag är en väg  ut ur passivitet, fattigdom och det som följer i fattigdomens spår.


Under novemberlovet åker en delegation från Tyresö till Theewaterskloof för att dra igång projekt Ung Företagsamhet där. Stort hopp ställs till de två elever som har möjlighet att följa med. De som väljs ut ska vara vana att tala väl offentligt och kunna engelska. En stark önskan från Stanley var att vi skulle kunna skicka fler elever nu i november. Vi jagar sponsorer och lever på hoppet! Två till i delegationen från Tyresö gymnasium är målet!

Svar om trygghet i äldreomsorgen

Hej!

Tack för fråga om taxan för hjälp från hemtjänsten i Tyresö.

Oppositionen (s, v, mp, ) menar att de taxor som tillämpas från våren 2011 medför att fler pensionärer blir fattiga och hamnar på försörjningsstöds nivå. De anser också pensionärer som behöver trygghetslarm inte väljer den tjänsten på grund av kostnaden.

Alliansen betonar att systemet för dem som behöver hemtjänst fungerar bättre som det nu ser ut. Förut avgjordes behovet av en biståndshandläggare, nu ansöker man själv om vilken/vilka tjänst/er man vill ha och betalar för den. Det sökta behovet prövas av handläggare. Ingen betalar mer än 1 760 kr (maxtaxa). Varje individ som söker hjälp från kommunen har kvar ca 5000 kr för mat, kläder, tandvård etc. Den som inte har råd med larm får larm.

Politiken ser över alla taxor löpande och så har nu också skett med socialtjänstens taxor. Anledningen är den demografiska utvecklingen i Tyresö, som innebär att fler äldre framöver efterfrågar och behöver vård och omsorg.

I Folkpartiet tar vi avstånd från att använda folkomröstningen för att ändra på beslut som har fattats i demokratisk ordning i kommunfullmäktige. Folkomröstning är ett medel för att ta råd av väljarna innan ett beslut är fattat.

Alternativ till höjning av taxorna i socialtjänsten är höjd skatt. På ett eller annat sätt måste tjänsterna finansieras. Så här ser taxorna ut:

Avgifter i eget boende

• Städning 688 kr/månad
• Tvätt 514 kr/månad
• Inköp 514 kr/månad
• Matdistribution 205 kr/månad
• Omvårdnad dag och kväll och/eller dagvård 822 kr/månad
• Omvårdnad dygnet runt 1 760 kr/månad
• Ledsagning 50 kr/tillfälle
• Klientombud 500 kr/månad
• Matlåda i ordinärt boende 45 kr/matlåda
• Mat i dagvård 60 kr/dag
• Resor tur och retur dagvård 20 kr/dag (ingår inte i maxtaxan)
• Trygghetslarm 250 kr/månad (ingår inte i maxtaxan för den som har denna insats som servicetjänst och inga andra insatser)

Hör gärna av dig igen om något är oklart.

Hälsningar till Eva!

Hälsningar

Margareta

Jan Björklund och medierna

Lyssnade - förstås - på Jan Björklund i Almedalen. Talet var sakligt och där fanns några gamla bekanta i berättelserna. J.B:s norska mormor och sen Mohamad som kommit till Sverige och fått jobb direkt. Arne Tiselius var ett nytt inslag. En hel del bra retoriska grepp.  Fritt återgivet: "Sverige ska inte bara ha forskare som utser nobelpristagare i kemi, vi ska ha nobelpristagare i kemi."

Kommunalpolitik begränsar synfältet. Därför är globalt och internationellt perspektiv viktigt. För liberaler är internationalismen en värdegrund. Den föder starkt engagemang för alla som kommer till Sverige som flyktingar eller som arbetskraft. Det är alldeles uppenbart att liberaler stått för denna värdegrund konsekvent också historiskt sett. På sätt och vis var väl talet i det avseendet traditionellt, men ändå tidstypiskt.

Medierna var inte eniga i sin bedömning av Jan B:s tal. Någon sa att publiken var ljum, en annan sa att publiken var engagerad. Själv tyckte jag nog att publiken i stort var med. I Debatt ställdes den råa frågan om partiet ville ha ny partiledare. Både Birgitta Olsson och Erik Ullenhag nämndes som motkandidater. Jan Björklund är sällan svarslös och kontrade anfallet bra. Klart att vi ser till återväxten!

I Aftonbladet fick Jan B den högsta poängen av partiledarna i Almedalen. Jag håller med och tycker att hög poäng var välförtjänt.

Almedalen

Plötsligt granskar journalisterna Almedalen kritiskt. Skandalerna kring Murdoch har bidragit liksom brittiske Camerons sociala umgänge med dem som ska vara kritiskt granskande. Debatten är rätt nedlåtande. Almedalen är en politikernas Hultsfredsfesival. Rosévinet har valts ut som symbol för hela härligheten. Jag beklagar verkligen om Almedalen förflackas. Det vore verkligen synd om evenemanget bara lades ned. Ingen annanstans finns chans att lyssna på så många seminarier eller få ny input.

Parti för arbetare 2012

I Folkpartiet ser vi  till den enskildes behov. Den enskilde är ungdom utan jobb. Vi kräver ungdomslöner. Den enskilde är invandrarkvinnan utan jobb. De enskilda är romer utan skola och jobb. Med anpassade ersättningar och utbildningar vill vi se snabba vägar ut i arbete. Arbetare eller ej - väsentligast är individen.

Arbetare är för mig de strejkande i Ådalen 1932 eller Sara Lidmans arbetare i de svenska gruvorna. Det är långtradarchaufförer och byggarbetare, metallarbetare. Det är kökspersonalen i alla kök som servar skolor, sjukhus och de som diskar i restaurangköken. En liten andel ungdomar och utrikes födda tvingas ta svartjobb. Jag ser även dem som arbetare. Det som förenar är hårda villkor och låga löner. Nu har arbetarpartiet Moderaterna förändrat arbetarbegreppet. Arbetarpartiet moderaterna har skapat nya jobb genom RUT och ROT och genom jobbskatteavdragen. Människor med funktionshinder får idag jobb i högre grad än tidigare. Nu är vi alla arbetare vare sig vi arbetar inom tjänstesektorn, hemtjänsten, på ett bygge eller i en gruva. Arbetare år 2012 är helt enkelt en som har eller söker arbete. Varats olidliga lätthet!

Ingen fråga är för liten

Några politiker besökte Tobaksmuséet på Skansen. Efter besöket skrev de en indignerad debattartikel och menade att muséet borde ha informerat om tobakens skadliga verkan. Nog är det bra att politiker tar sin uppgift på allvar, men jag håller med Svenska Dagbladet om att det ändå var att ta i (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ingen-fraga-tycks-for-liten-for-att-politiseras_7302531.svd) Men visst - till samlingarna borde förstås ha lagts cigarettaskar med dödskallar och giftvarning. Kanske finns de faktiskt där. Det är länge sen jag var på Tobaksmuséet och jag kollade inte precis det. Min poäng är en annan. I stora kommuner som Stockholms stad är risken rätt liten att politiker detaljstyr. I mindre kommuner däremot är det rätt lätt hänt utan att politikerna har annat än goda avsikter. I värsta fall riskerar dock anställda att drabbas av drev som kräver avsättning från tjänsten utan hållbar grund. Personligen oroas jag djupt av tendensen till politisk detaljstyrning. Vi som har förtroendeuppdrag får inte vara så rädda för att avkrävas ansvar att vi blir mer kontrollanter än kombattanter för det goda samhället.

Du har tagit studenten! I TGY!

Säg hej till skolan! Säg hej till kamraterna! Men glöm dem inte! Ni har tagit studenten på hemmaplan i Tyresö gymnasium och är stolta över att ni gått igenom skolan utan att bryta av och ni har fått betyg. Med all rätt, bra lärare, bra kamrater, många och fina minnen. Erik Hamrén, Sveriges förbundskapten i fotboll, vecklade under en intervju upp ett papper.Han hade ritat en fotbollsplan på ena sidan och på den andra stod det: "vara sig själv, bemöta/behandla andra som du själv vill bli bemött, positiv människosyn, ärlighet, positiv attityd, lojalitet, ödmjukhet, visa respekt, visa omsorg, entusiasmera, kommunicera." Hamréns nyckelord är mitt medskick till er. Ett medskick till: Jag vet att ni gillar Tyresösången så där innerst inne. Sjung den då och då...Jag går över ängen...och alla blommorna.. Lycka till i livet och välkomna tillbaka till Tyresö!

Elever som ingen vill ha

Elever i Nynäshamn och i Tyresö åker till andra kommuners gymnasier. Av åtta kommuner på Södertörn tappar Nynäshamn och Tyresö flest elever,övriga kommuner startar sina program. Upprörda föräldrar skyller nedgången på grupper av elever som påstås ge skolan dåligt rykte. Elever som går på gymnasiet - några av dem - beskriver andra elever som stökiga och lata. Och kraven kommer på snabba åtgärder. Flytta eleverna! Tendensen att skylla sviktande elevunderlag i gymnasiet på andra elever och kräva att de omedelbart flyttas från skolan alternativt att de begåvade flyttas från den förment dåliga miljön är en tveksam väg att gå. Själva idén att sära på grupperna är i sig inte helt fel, men motivet till flytt kan inte vara att en grupp elever drar ner skolans rykte. Motivet kan bara vara det som är till elevens bästa. När föräldrar och ansvariga lägger skulden för nedgången i skolan på en hel grupp ungdomar är vi riktigt illa ute. I stället för att skylla elevflykten på andra elever ska vi ge de elever som har mått sämst i grundskolan en rejäl chans att komma tillbaka. Chansen finns i de så kallade introduktionsprogrammen på gymnasiet. Genom att ge resurser till svaga elever så att de får de bästa lärarna och chans till validering av den förförståelse som de faktiskt har arbetar vi med positiva lösningar. Höga förväntningar och arbete i positiv anda banar väg för kreativa lösningar på till synes olösliga problem!

Feriearbeten

Sommaren är kort, den bara regnar bort! Nej, refrängen ären helt annan för många sommarlediga barn och ungdomar. Sommaren är lång. Och ofta sysslolös. I Tyresö söker 500 ungdomar arbete under tre veckor för en inkomst som ersätter studiebidraget. Av de 500 får 150 feriearbete. I vissa (s)-märkta kommuner satsas mellan sex och sju miljoner kronor varje år på feriearbete. Oftast rör det sig om jobb under tre veckors tid. Entusiasmen över projekten eller insatserna är mycket stor märker jag när jag ringer runt till några kommuner för att få veta mer. I Tyresö finns projekt som varit mycket framgångsrika för att hjälpa ungdomar under sommaren. Jag tänker främst på Tyresö Bostäders arbete med ungdomar uppe i Granängsringen. Vi skulle behöva fler sådana insatser. Under de år jag suttit i Gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden, tidigare Nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning, har Folkpartiet ensamt drivit frågan om feriearbeten. Idag har också andra partier engagerat sig, men kostnaderna är stora. Om 700 ungdomar erbjuds sommarjobb ligger kostnaderna runt sex till sju miljoner kronor. Det motsvarar ungefär tolv lärartjänster. Som tur är har Tyresö ett rikt föreningsliv och organisationerna ställer upp. Jag vill se en kombination av fritidssysselsättning och sommarjobb - inte en enstaka insats här och där utan en massiv och stor satsning.

Tryggt boende för äldre

Äldre är en grupp som inte bara drabbas av utanförskap utan också beskrivs som en belastning. Det finns till och med politiker som öppet säger att de inte vill att äldre flyttar från en kommun till den egna. Troligen ser de framför sig hur kohorter av personer med presumtiv demens och vårdbehov flyttar in. Då räcker inte kommunens intäkter för att finansiera vård och omsorg. Ja, kostnaderna kan förstås öka med ökad inflyttning av äldre! För egen del är jag helt förfärad över den avhumanisering äldrefrågan drabbats av. Jag tror faktiskt att det är det ruskigaste jag upplevt i mitt liv. Strategiskt belägna boenden för äldre blir allt fler, men utvecklingen är tveksam. Varför ska inte äldre kunna bo tillsammans med övriga i samhället? Mitt hopp står till 40-talisterna, som går sin egen väg, bor kvar i radhuset, handlar när alla andra handlar, dricker sin latte på samma kaféer som unga mammor och pappor och äter sin lunch på Green Bull vid lunchtid.

Blogger - rena eländet!

Besked från Blogger att bloggen har fått nytt utseende och nya funktioner. Jag surfar runt i alla instruktioner och konstaterar att jag inte ens kan får fram rullgardinen för alla funktioner. Skrivrutan har dragits upp över verktygen, så att jag inte längre kan göra nytt stycke! Efter några dagars försök att hitta rätt bestämmer jag mig för att byta till Wordpress. Instruktionerna tar sin tid att gå igenom och jag ger upp igen! Nu är frågan vart man vänder sig - kurs?

Rättegång mot ondskan

I Auschwitz slutade tågspåret vid gaskammaren - rent faktiskt. För första gången besöker jag koncentrationslägret. Guiden som för oss runt drar då och då efter andan och jag undrar i mitt stilla sinne hur han orkar. I slutet av vandringen när han berättar om Mengeles experiment med tvillingar säger han också att han efter en visning är helt slut. Trots att han väl visat många gånger har han svårt att få luft och han drar då och då tungt efter andan. Mitt under visningen hörs en duns och en av besökarna svimmar. Det händer dagligen säger guiden, "de äter inte frukost och kommer hit och det blir för mycket".

Hitler ville, precis som Breivik, utrota grupper av människor som han ansåg var ett hot mot hans politiska idé. Judar, romer, kristna, lärare, regimkritiker isolerades och mördades. Han siktade in sig precis som senare Breivik på barn och ungdomar, det vill säga de som för det demokratiska arvet vidare.

I gårdagens Agenda sa den norske statsministern Jens Stoltenberg att vi ska debattera. I Sverige diskuterar vi om vi ska ta debatten eller inte med Sverigedemokraterna. Modiga företrädare för de demokratiska värdena tar debatten om alla människors lika värde och rätt till liv och frihet. Där människoföraktet blir etablerad sanning går vettet ut. Jag köpte boken om Auschwitz men gömmer den längst in i bokhyllan. Där finns en outhärdlig bild av en liten treårig flicka som smutsig och med en liten brödbit i handen ser mot fotografen och hon gråter. Hon väntar med sin mamma på sin tur in i gaskammaren i leran i Auschwitz.

I Krakow ser man ännu resterna av det judiska gettot. Fortfarande frågar vi oss hur det kunde hända. Nu börjar rättegången mot ondskan i Oslo. Jag är säker på att rättegången följs i våra skolor och att eleverna bearbetar de ohyggligheter som medierna rapporterar om. Där börjar arbetet för demokratin.

Ungdomslöner och Folkpartiet

"Tåbb var nitton år, en arbetslös grabb - ingenting annat. (Just den månaden fanns det 22,3 procent arbetslösa medlemmar i det fackförbund han tillhörde.)Hans kropp var kraftigt byggd med en reslig och tung benstomme. Numera hade han inte så mycket kött och muskler på benen. (Han hade varit arbetslös i över fyra månader och de sista två hade han halvsvultit medan han på cykel jagat framåt genom vårt land.)
_ _ _
Han måste finna ett jobb. Utan jobb var hans liv meningslöst, ja, det var ingenting alls. Det var dött. Men det fanns inget jobb att finna, arbetsstyrkan var överallt fulltalig och överallt sprang andra arbetslösa omkring precis som han.
_ _ _

Vad han behövde var ändrade materiella villkor. Det var inte hans personlighet utan hans materiella tillvaro som var sjuk. Han skulle vara hjälpt med ett jobb.
_ _ _

Hans ögon som svepte över människorna hårdnade i hat därför att dessa inte kunde hjälpa honom därför att frestelser och förförelser utgick från dem i avsikt att förnedra honom och dra honom ännu djupare ner i det föraktliga."
(Lars Ahlin 1943 Tåbb med manifestet)

"Eftersom jag har varit arbetslös i ett år hade jag lätt tagit ett jobb även om jag bara får 12 000 i månaden. Jag är nöjd med att få ett arbete." Fredrik Jacobsson, 19 år, arbetslös barnskötare i Dagens Nyheter 2012 04 05.

I förhandlingarna med som inletts har fackförbundet Kommunal sagt nej till ungdomslön med arbete och utbildning. (Citerat ur DN 2012 04 05)

Ingen har bättre än Lars Ahlin beskrivit arbetslösheten. Upplevelsen av utanförskap är lika intensiv idag som för sjuttio år sedan. Kommunal väljer att låta ungdomar stanna i arbetslöshet framför att medverka till minskat utanförskap. Här vill Folkpartiet göra en insats som inte är effektsökeri utan praktisk politik för att förebygga utanförskap. Starkt av moderaterna i Sollentuna att med Folkpartiet ta sitt samhälleliga ansvar!

Rödgrön taktik om skolan

En gång var Komvux i Tyresö känt långt utanför kommunens gränser. Själv åkte jag hit för att göra studiebesök. Sen hände något och som en stucken ballong gick luften ur. En styrelse tillsattes i det läget för att styra upp verksamheten och styrelsen blev sen en nämnd för arbetsmarknad och vuxenutbildning.

Så kom gymnasiet till nämnden och arbetsmarknadsnämnden blev gymnasie -och arbetsmarknadsnämnd. Då ändrade nämnden karaktär. Mest intressant är hur till synes enkla skolfrågor visar sig vara av hög kommunalpolitisk dignitet. En av de mest dramatiska frågorna är nu till min förvåning den remiss som varje kommun skickar till Skolinspektionen. Skolinspektionen vill veta hur kommunen ställer sig till friskolor, som ansökt om tillstånd. Det är en ren formalitet att svara på remissen. Men varje år blir det enkla svaret i gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden till värsta dramaturgin. Två år i rad har ett enkelt svar till Skolinspektionen - nej, vi har ingenting emot att friskolor etablerar sig här - blivit en het politisk potatis.

Tragiskt nog blev oppositionens beslut i år att inte delta i beslutet på remiss till Skolinspektionen. Oppositionen deltog inte heller i ett annat beslut som rörde omvärldsanalysen i kommunplanen.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som mer långsiktigt händer om politiker sätter i system att inte delta i beslut. Effekten blir ju faktiskt att just de krafter som de vill mota i stället får fritt spelrum. Att lägga sig platt för motståndaren kan omöjligt vara en framgångsfaktor för något parti, vare sig det gäller majoritet eller opposition. Om det är ett sätt att två sina händer så är det en lika tveksam metod. Det man inte går emot är man för.

Det vi ser är en intressant trend i politiken. Men i ett mer övergripande och längre perspektiv är avståendet problematiskt. Att avstå från att delta i beslut är verkligen värt ett eget studium. Historiskt sett är det just så som riktigt onda krafter får fritt spelrum.

Stå upp för judarna i Malmö

I Malmö går judarna i små grupper med kippa och davidsstjärna i tysta demonstrationer. De demonstrerar mot antisemitismen som brer ut sig särskilt i Malmö . Läget är svårare än jag egentligen kan ta in. På Kvalitetsmässan i Göteborg i år lyssnade jag på Erik Ullenhag som talade på ett seminarium om minoriteter i Sverige. Där fanns också representanter för judiska församlingen. Att Erik Ullenhag har deras förtroende var mycket tydligt. Men jag fattade inte ens då hur allvarligt läget är. Först i dag när jag gav mig tid att läsa Paulina Neudings krönika i Svenska Dagbladet förstod jag.

Människor i 2000-talets Sverige är så rädda för förföljelse för sin religions skull att de inte längre vågar visa vilka de är. När de går på gatan spottar folk på dem. Judarna är utsatta för hatbrott.

Hat är vår största fiende. Hatets grund är förakt för andra. Låt oss börja med att bekämpa hatet i vår närhet som i Malmö eller i Göteborg eller Stockholm eller var helst vi möter dess uttryck - tydligt eller dolt. Tillåt inte hatet sticka upp.

Fler entreprenörer i gymnasiet! UF!

Alla möjligheter står öppna för ungt entreprenörskap i den nya gymnasieskolan. UF-mässan som pågår just nu är fantastisk. En av arrangörerna sa under minglet för rådgivare och andra att cirka 2000 elever var med och ställde ut sina produkter och tjänster. Och Tyresö gymnasium var med. Tyresö har länge legat på topp när det gäller att vara bäst i olika tävlingsmoment. Förra året gick tyvärr Huddinge om oss som bästa UF-kommun.

Nytt för i år var att mässan var lite mer strukturerad än tidigare. Utställarna var samlade tematiskt. Tyresö gymnasium var representerat under alla teman utom ett: Kultur och sport! Vi måste ta oss samman i Tyresö. Kultur och sport är ju ett av kommunens varumärken!

Annars såg det ut så här för Tyresö gymnasium: Hus och hem: 5 utställare Mode och design: 3 utställare, Skönhet och hälsa: 3 utställare, Tjänster och samhällsengagemang: 1 utställare.

Huddinge är en förebild som skolkommun på flera sätt. Vi har mycket att lära där. Kommunen är ju mer än dubbelt så stor som Tyresö, men man kan kämpa i det lilla. Avgörande är ledarskapet på alla plan. En näringslivsutvecklare med inriktning också mot skolorna, särskilt gymnasiet, är absolut ett krav för att skolan ska vara konkurrenskraftig i ung företagsamhet.

Talangjakt i skolan knäcker elever

Ena dagen berättar nioåringen att det ska vara talangjakt i skolan - "och jag ska vinna!" Jag inser direkt katastrofens vidd. Det finns barn som är musikaliska, som kan sjunga och som är beundrade av alla, föräldrar, kompisar, släkten. Och det finns barn som gärna sjunger, showar hemma och drömmer, men som aldrig har ens skuggan av en chans i en talangjakt. Det finns nioåriga tjejer som tävlar i idrott och som alltid kommer sjua av sju tävlande. Som prövar allt från gymnastik till ridning utan att lyckas.

Drygt en vecka senare - ont i magen, vill inte gå till skolan. Går slutligen, men kollar klockan för att komma exakt till lektionen och slippa vara bland de andra på skolgården i väntan på att lektionen ska börja. Jag inser att talangjakten har startat, kamraterna har kanske (jag vet inte) tittat på varann och flinat. En dröm är krossad.

Visst ska skolan uppmärksamma begåvningarna, men inte på bekostnad av andra elever. Skolans allra svåraste uppgift är individualisering. Tiden är knapp, lärarna är stressade och eleverna kommer i kläm. Vem bryr sig om en förlorare?

Så får det inte vara. Jag tycker att skolan ska vara självkritisk och fråga sig: Vad vinner skolan på talangjakter?

Mitt svar är givet: ingenting!

Narkolepsi och skolan

Idag startar Svenska Dagbladet en serie artiklar om alla de barn och ungdomar som drabbades av narkolepsi år 2009. Det var då larmet om fågelinfluensan kom. Jag satt som ledamot i barn -och utbildningsnämnden och minns hysterien omkring vaccinationen. Hysterin hade politiska förtecken. Oppositionsrådet tillsammans med hela oppositionen skydde inga medel för att kritisera den som de tyckte dåliga organisationen kring vaccinationen. Den massmediala hysterien späddes på i vår lilla kommun. Nu gjorde det varken till eller från - beslut om vaccination låg förvisso inte hos de kommunala politikerna.

I Danmark hade de sociala myndigheterna en mer balanserad inställning och erbjöd vaccin till riskgrupper på samma sätt som nu sker vid alla epidemiska utbrott. Så har de inte heller narkolepsidrabbade elever i skolorna.

Nu har föräldrarna till drabbade barn och ungdomar bildat en förening och de skriver i en debattartikel att staten måste ta sitt ansvar och ersätta de drabbade för de livslånga skador de fått. Deras begäran är helt rimlig. Allt som kan göras för dem måste göras.

De som har politiskt ansvar kan lära mycket av att gå igenom händelserna 2009. Egentligen vill jag se en hel dags konferens om pandemin 2009 och konsekvenserna därav. Vad hade vi kunnat göra annorlunda? Nu vaccineras unga tjejer mot livmodershalscancer. Hur ser riskbedömningen ut där? Debatten saknas och vaccinationerna är i full gång.

Det finns ingen anledning att se spöken mitt på ljusa dagen, men nog är det politikens uppgift att också vara kritiskt granskande.

Syvarnas ansvar och politikens!

Syvarna - studie-och yrkesvägledarna är den mest osynliga grupp vi har i den politiska verkligheten. Ändå är de nyckelpersoner i skolans värld. Om en syvare ger fel råd, är osäker i sin bedömning eller inte kan alla utbildningsvägar som finns får det närmast katastrofala följder för den enskilda eleven.

Katastrofens omfattning? Ja, elever som väljer fel program eller inriktning, måste gå ett år till. Året kallas det fjärde året.

Nu bidrar många yrkeskategorier till att elever väljer fel program och inriktning, både politiker, skolledare och syvare. Alltså måste vi gemensamt hitta bra lösningar på problemet med felval. Punkt 1: Synliggör studie-och yrkesvägledarna Punkt 2: Skapa ett tydligt regelverk där skäl för byte av program och inriktning anges. Punkt 3: Följ upp elevernas val i kvalitetsredovisningar.

Skolornas utbud är stort och näst intill oöverskådligt. Det kan både föräldrar och elever vittna om. Just därför måste vi ha höga krav på syvarnas kompetens och professionalitet. Ett sätt att mäta insatserna är att statistiskt följa antalet elever som klarar studierna på tre år.

Avslutningsvis: Jag har arbetat tillsammans med många syvare och vet vilken svår uppgift de har. Det jag nu pekar på är ett problem som vi måste lösa flera tillsammans: de dramatiskt ökade felvalen.

Utan bil och soptunna

En dag försvann bilnycklarna i sanden vid Khlong Khong. Där stod den blåa Toyotan med plats för fyra vuxna, barnstol, barnvagn och allt annat. Utanför stod vi med "allt annat.....". Trötta barn efter en dag i den thailändska solvärmen.

Vi tog två stycken tuc-tuc upp till huset vi hyrde. Under den kommande veckan blev det tuctuc i stället för bil. Vilken vinst! Den ljumma luften svepte omkring oss, dofterna var sensationella, hönor, tuppar utanför husen och alla på vespor, motorcyklar och cyklar kom nära. Vilken vinst att inte åka bil i onödan! Jag tänkte på vår infrastruktur hemma i Tyresö, alla rondeller, alla avfarter, alla parkeringar. Och jag förstår dem som tröttnar och flyttar utomlands.

På Koh Lanta finns en huvudväg. Utefter vägen står blåa vattentunnor, som inte är vattentunnor utan där la vi våra sopor. Kanske inte något att längta efter, men på Koh Lanta fungerade systemet. Ingen lukt, inget skräp runt omkring - förmodligen tömdes tunnorna flera gånger per dag. Jag tänkte på våra molucker, våra taxor, våra digra regelverk. De svenskar som bor på Koh Lanta har tröttnat och flyttat. Och jag tänker att vi borde leva enklare.

Igår googlade jag på Ulf Lanta Divers. Ulf Pettersson och hans fru Majbritt bröt upp 1998, sålde sina ägodelar, sa upp sig från välbetalda jobb och flyttade till Koh Lanta. Nu är de välkända, väletablerade och har ett vackert hus. Vi träffade fler svenskar som inte kan tänka sig att komma tillbaka. Det är synd. En uppgift för alla oss som lever här är att bidra till en värld som är värd att längta till.

Lilla Tyra längtar ändå hem."När tar dagarna slut?" frågade hon. Förskolan, pepparkakor, pannkakor är i alla fall bra här hemma!