I hela mitt liv har jag stigit av tåget vid Södertälje Södra. Södertälje Södra heter numera Södertälje Hamn. Därifrån går bussar till Vagnhärad. Det finns absolut ingenting att titta på utom den gula huslängan mitt emot hållplatsen. Några hantverkare i bottenplanet, i övrigt rätt enkelt.
Under några år arbetade jag tillsammans med Susanna. Hennes familj flydde undan ryssarna 1956. Revolten i Ungern ledde till att 30 000 ungrare och 7000 ryssar dödades. Hit kom hon från död och massmord till det sommarstilla, tysta Södertälje Södra. En tillflykt för flyktingar. Under många långa väntetider på bussen har jag sett framför mig de ungerska flyktingarna som lämnat allt. Föreställt mig hur det var att fly.
Fler än Susanna kom till Södertälje Södra. I den augustbelönade boken Ett kort uppehåll berättar Göran Rosenberg om sin uppväxt just här. Hans föräldrar överlevde Auschwitz och kom som flyktingar hit:
"På den smala markremsan mellan huslängorna och den branta slänten upp mot stängslet till perrongerna har Platsens arkitekter låtit några av de ursprunglig tallarna stå kvar och fått gräs och vitklöver att breda ut sig under stammarna...."
Här bildade judarna från Auschwitz familj och här lekte en lycklig grabb.
Ofta när jag ser invandrarfamiljer ser jag framför mig de fasor de flytt från. I vårt land ska det alltid finnas en liten remsa mark, en orörd slänt där deras barn och barnbarn kan växa upp i fred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar