Horatius och Ovidius, två antika romerska poeter, skrev båda om den bittra ålderdomen. De var inte ensamma. Jag förstod aldrig bitterheten som elev i gymnasiet, men idag när jag själv är gammal anar jag den.
I det prästhem där jag växte upp kom och gick en oändlig massa människor. De flesta tyckte jag mycket om och lärde mig mycket av. Men det fanns några som livet hade gått hårt åt och de blev bittra. Precis som både Horatius och Ovidius.
En gång lovade jag mig därför själv att aldrig bli bitter. Men jag måste medge att mitt löfte ställs på hårda prov. I mina bloggar under april ska jag berätta om miljöer som faktiskt tar emot både gamla och unga utan att segregera!