62 procent av över 40 000 läsare skräms av Nordkoreas kärnvapen

Nordkorea har genomfört en kärnvapensprängning. Enligt nyheterna på TV är en av anledningarna att regeringen vill visa musklerna rent inrikespolitiskt. Det är kanske möjligt, men jag tillhör de 62 procent av Aftonbladets 60 000 läsare, som skräms.

Sprängningen har fördömts i större delen av världen, men hur långt biter det på den typen av känslokalla diktaturer?

Jag är farfarledig

Lyckliga Nathalie, som får vara med sin farfar, som har tagit farfarledigt. Idag är det helt naturligt att flera generationer delar på ansvaret för barnen. Jens Peterson på Aftonbladet (om jag fattat jobbet rätt)kommer att blogga om sina dagar med det lilla barnbarnet. Jag tänker följa bloggen. Nu har jag en liten stund kvar på lördagmorgonen innan de små barnbarngluttarna ringer på dörren. Det är ingen ände på allt jag tänker hinna med! Sen blir tempot ett annat...

De skriker

Helg och ledigt. Jag klipper gräsmattan och alla dörrar är öppna. En liten sexåring hälsar på, jättefin i ny sommarklänning och jacka. Jag frågar hur det är i skolan, förskoleklass. Bra, säger hon. Efter en stund: Jag tycker det är jobbigt att alla skriker. Det är bara jag som är tyst. Jag vill lära mig något.

Snart börjar den riktiga skolan och jag undrar för mig själv hur det ska gå, vad jag som vuxen medborgare i vår kommun kan göra!

Det finns rätt mycket att göra. För det första slåss mot mantrat "Det finns inget samband mellan kunskap och kostnader". Visst finns det ett samband. Underhåll av skollokaler kostar. Lärare kostar. Vi påverkas av vår omgivning. Vi inspireras i vackra rum. Därför ska skolan ha vackra rum. Vi inspireras av bra lärare. Därför ska skolan ha bra lärare. Varje lektion ska ge en aha-upplevelse.

Framgång i skolan är att växa. Elevens känsla är samma som lyckokänslan hos en golfspelare som gör hole-in-one. Det perfekta slaget - vars förutsättning är koncentration, lugn, den perfekta greenen, den rätta klubban.

Varje elev borde uppleva hole-in-one! Den perfekta inlärningen kräver koncentration, lugn, en vacker och färgstämd miljö, den rätta läraren.

Strategi och ledarskap

Obama möter Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Washington. Ur Nathan Shachars rapport i DN (20/5 -09):

"Men Obama höjde inte rösten. Han yttrade de magiska orden - så smärtsammma för ultranationalisterna i Israels regering - "en palestinsk stat" och "ett slut på bosättningarna", med samma fasta vänlighet som en husläkare när han ordinerar nödvändig medicin. ....

Men Obama talade ...direkt till israelerna och var noga med att inte mästra Netanyahu. Som den slipade advokat han är, är han mån om att också Netanyahu skall ha något att vinna på att spela med."

Israel-Palestinakonflikten är svår och komplex och huvudintresset för Nathan Shachar är naturligtvis att rapportera från överläggningarna. Jag bortser just nu från den djupare politiska dimensionen. Fundera i stället över de personliga egenskaperna!

Mötestid

Har suttit på möten halva dagen. Möten som verkligen var kontraster. Ena mötet inspirerande, roligt, fyllt av optimism och samstämmighet i vissa delar. Vi diskuterade arbetslöshet och det vi gör i alliansen för att möta arbetslösheten. Siffrorna för ungdomsarbetslösheten stiger snabbt, men avtal med Arbetsförmedlingen är på gång. Våra egna åtgärder fungerar. Ordet var fritt.

Det andra mötet dovt, fyllt av undertoner. Irritation. Orden bundna. Kändes inte som om det fanns någon ingång för inlägg. De som yttrade sig var inneslutna i en egen gemenskap.

Så olika - så tänkvärt!

Fel gräns

Om en anhörig, dotter, åker på sin mors begravning i stället för att delta i ett möte på Arbetsförmedlingen, blir hon avstängd från a-kassan en vecka. Tjänstemannen säger att någonstans måste man dra en gräns. Omdömet verkar klicka hos tjänstemannen.

Det måste finnas en slags flexibilitet i byråkratin. På en vanlig arbetsplats får man ju tjänstledigt för nära anhörigs begravning. Eller var den arbetssökande borta en hel vecka? Det förtäljer inte artikeln. Frågan är vad hon skulle ha gjort i stället -flyttat begravningen?

Äldre, åldring eller bara gammal?

Deltog i ett seminarium häromdagen med ett femtiotal deltagare i varierande åldrar. Under lunchen pratar jag med min bordsgranne om taxor och avgifter i äldreomsorgen. Plötsligt hör jag: "Men du träffar ju många äldre, så du vet väl vad de tycker." Jag hittade inget svar. Jag försökte tänka efter vilka jag träffar. Jag såg min gata framför mig - i båda ändarna bor det personer som är pensionerade från sina arbeten, men en har tagit nytt jobb en dag i veckan på en förskola inne i stan. Mitt i husraden bor en barnfamilj och en annan yrkesverksam familj med många barnbarn. I ett av husen finns en familj med barn på gymnasiet.

Mitt fritidsintresse är ridning och där finns alla åldrar. Mest rider jag ut med personer som är i 35-45-årsåldern. I styrelsen för samfälligheten är det någon äldre och andra som är kanske cirka 30 - 45 år. I det politiska arbetet finns en sned åldersfördelning, som jag förstås bidrar till. Men den gruppen skiljer sig från de jag träffar i mitt privata liv.

Ja, jag är både gammal, äldre och åldring, men jag är ovanligt lyckligt lottad som fortfarande kan träffa människor av varierande åldrar. Jag har ingen förståelse för kategoriboende typ seniorbostäder för 55+ I framtiden kommer de att försvinna - det är min fasta övertygelse. Vem vill ha ett åldershomogent samhälle?

Liv och död

En liten tre-åring dör med svåra smärtor på grund av obehandlat tarmvred. Föräldrarna litar på sjukvårdsupplysningens information. Respektfullt följer de råden och deras lilla son dör en smärtsam död. Vi handskas vårdslöst med liv och död.

När vi blir sjuka behöver vi smärtlindring. När vi lämnar livet vill vi helst somna in, mjukt och utan smärta. Döden ser ut på alla sätt - våldsam eller snabb och effektiv. Jag hade en arbetskamrat en gång. Hennes mamma tillbringade sin sista tid på Vidarkliniken i Järna. Där kunde hon se ut på träden, hennes sista tid var kulturell och värdig, fylld av musik. Vi borde ha många sådana palliativa kliniker i lugn miljö, ute på landet.

I min egen hemkommun Tyresö skulle jag vilja bygga en palliativ klinik högt uppe på en höjd på Brevikshalvön, med skogen och vattnet och himlen nära den som befinner sig i livets slutskede.

Vid elden

Tillbringade Valborg i ett sommartorp i den stora metropolen Vagnhärad. Nedanför på åkern vankade köttbondens amerikanska bufflar bakom stadigt galler. På andra sidan tände några en eld som flammade. Fasanerna kraxade i buskarna och koltrasten drog upp den ena masken efter den andra ur gräsmattan.

Det var hela bloggen denna gång.