För tio år sedan var jag i New York och firade millenieskiftet med min bror och hans familj i New Jersey. Hans hus var upplyst, massor av folk var bjudna och mat och champagne flödade. Vi var där sju personer.
Idag, tio år senare, har banken tagit huset, skulderna är oöverkomliga och min bror har inte alltid pengar ens till en kopp morgonkaffe utan nöjer sig med ett glas vatten. Kylskåpet är för det mesta tomt.
Det senaste året har jag också sett fattigdomen här hemma. På MacDonalds på Götgatan stod två små barn i tunna overaller i kön med två äldre grova och illa klädda vuxna. Barnen verkade tysta och förstämda.
På perrongen i Västerhaninge gick en pojke i tio-årsåldern och grävde i papperskorgarna en tidig söndagmorgon. På pendeln från Hemfosa häromdagen satt en pappa med sina två minderåriga barn. Han pumpade dem på uppgifter om sin exfru och försökte med alla medel binda dem till sig. Nu skulle de vara hos mamma en vecka. Barnen förstod så små de var att utnyttja situationen.
I år har jag också genom andra fått inblick i öden och miljöer som jag tidigare inte ens kommit nära.
Kanske var det därför som jag blev så starkt berörd av filmen Svinalängorna. Den handlar om fattigdom, alkoholism, våld och barn som far illa.
Fattigdom, barns utsatthet, kriminalitet och terror kan lätt få en att tappa andan. Hur ska det gå? I sådana här lägen hjälper inte det politiska skrytet, alla långa listor som politiken i sin självgodhet sammanställer som ett slags digert osorterat CV. Världen är inte god och vi kan inte som Gud Fader själv se på vårt verk och säga att det var gott. I stället måste vi fundera över orsak och verkan, analysera och kritiskt granska oss själva och den politik vi står för och se andra mer än oss själva.
Så blir 2011 Ett Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar