Idé och allians

"– Ja, så ser jag på politiken. Jag tycker att idéer har en plats vid sidan av annat. Det är alldeles för ofta så att idéer görs om till plakat som blir väldigt exkluderande." Det här uttalandet från Fredrik Reinfeldt i Dagens Nyheter kom dagen efter att jag kvällen innan diskuterat samma sak med moderata alliansvänner.

För mig som liberal är inställningen faktiskt provocerande. Sagt med all respekt för de samhällsförändringar som moderaterna åstadkommit under de senaste fem åren.

Självklart handlar politik om att skapa regler och lagar för hur vi ska leva tillsammans. Arbetslinjen till exempel är rätt tänkt både praktiskt och ideellt, men bara humanismen kan rädda oss från felbedömningar av det slag som vi sett alldeles för många exempel på. Jag tänker på de svårt sjuka som hänvisats till arbete, trots att de uppenbart inte kan arbeta. Jag tänker också på beslut om utvisning av invandrade som skett i dagarna.

Jag lastar pragmatismen för den dryga moralism som är vanlig. Den som inte... ska minsann inte... Om du inte...så beviljas du inte.... Du får skylla dig själv...

Idéer har inte en plats vid sidan av annat. Idéerna har en plats mitt i politiken.
Det är mitt högst inkluderande plakat!

Vem är politiker?

Enkla frågor är bra. Som "hur ska det sluta?" Scania drar ner, 500 personer med visstidsanställning får inga nya förordnanden. Vi har färre elever i gymnasierna och allt fler lärare måste omskola sig eller vidareutbilda sig. Detsamma gäller dem på Scania. Sen finns alla de som inte längre får arbeta. De har tagit saken i egna händer och bestämt sig för "hur det ska sluta".

Allt fler äldre anställs av bemanningsföretag och "hyrs ut". De anställda har fullt upp. Det är nämligen ingen brist på arbete. Men - och det är det svåra - den som är arbetslös måste svälja sin stolthet. Hur stor självövervinnelse kan det inte ligga i att passa barn för den som varit chef?

I vissa projekt - som Ung i Tyresö - knackar projektledarna dörr hos företagarna för att få tag i jobb, ett berömvärt initiativ. I veckans Mitti Tyresö beskrivs jobbraggningen som framgångsrik. Lite tveksam blir jag dock när jag läser önskemålet att gymnasiet kanske skulle kunna lägga om sina kurser för att bättre passa till lediga jobb. Hur skulle det sluta om skolan utbildar på beställning av alla dem som har anspråk på skolans tjänster? I mina ögon är respekt för skolans läroplaner och nationella kursmål A och O.

Hur ska det sluta? Ja, fler platser på komvux, fler initiativ för att få fram nya jobb och framtidstro är basalt i lågkonjunktur. Fler politiker som ser möjligheter och vill utveckla - inte avveckla - är en förutsättning för ett gynnsamt slut på den kris vi ser bli allt tyngre.

Alla kan bidra med något när svårigheterna hopar sig! Fler politiker som kreativt och i positiv anda engagerar sig behövs. Och partitillhörigheten, ja jag ser gärna fler liberaler, men mitt resonemang är mer generellt

Övertro på ledare

Centerpartiet har bytt ut sin minister i regeringen mot den mycket yngre Annie Lööf. Syftet är att unga väljare ska strömma till centern.

Nu rasar en ledarstrid också inom kristdemokraterna. Där är det i stället en äldre man som utmanar den yngre och mjukare Göran Hägglund. Man kan undra vad som får Odell att tro att ledarskifte i den riktningen ska lyfta KD.

Att lyfta ett parti genom att byta ledare är ett alldeles för enkelt politiskt grepp. Det vittnar mer om desperation än om vilja till analys. Nu har ledarbyte i partierna blivit till en trend. Man kan verkligen fråga sig på vilket sätt trenden gynnar den politiska utvecklingen i landet.

Att politiska ledare själva tröttnar och byter ut sig är en helt annan historia.