Jan Björklund och medierna

Lyssnade - förstås - på Jan Björklund i Almedalen. Talet var sakligt och där fanns några gamla bekanta i berättelserna. J.B:s norska mormor och sen Mohamad som kommit till Sverige och fått jobb direkt. Arne Tiselius var ett nytt inslag. En hel del bra retoriska grepp.  Fritt återgivet: "Sverige ska inte bara ha forskare som utser nobelpristagare i kemi, vi ska ha nobelpristagare i kemi."

Kommunalpolitik begränsar synfältet. Därför är globalt och internationellt perspektiv viktigt. För liberaler är internationalismen en värdegrund. Den föder starkt engagemang för alla som kommer till Sverige som flyktingar eller som arbetskraft. Det är alldeles uppenbart att liberaler stått för denna värdegrund konsekvent också historiskt sett. På sätt och vis var väl talet i det avseendet traditionellt, men ändå tidstypiskt.

Medierna var inte eniga i sin bedömning av Jan B:s tal. Någon sa att publiken var ljum, en annan sa att publiken var engagerad. Själv tyckte jag nog att publiken i stort var med. I Debatt ställdes den råa frågan om partiet ville ha ny partiledare. Både Birgitta Olsson och Erik Ullenhag nämndes som motkandidater. Jan Björklund är sällan svarslös och kontrade anfallet bra. Klart att vi ser till återväxten!

I Aftonbladet fick Jan B den högsta poängen av partiledarna i Almedalen. Jag håller med och tycker att hög poäng var välförtjänt.

Almedalen

Plötsligt granskar journalisterna Almedalen kritiskt. Skandalerna kring Murdoch har bidragit liksom brittiske Camerons sociala umgänge med dem som ska vara kritiskt granskande. Debatten är rätt nedlåtande. Almedalen är en politikernas Hultsfredsfesival. Rosévinet har valts ut som symbol för hela härligheten. Jag beklagar verkligen om Almedalen förflackas. Det vore verkligen synd om evenemanget bara lades ned. Ingen annanstans finns chans att lyssna på så många seminarier eller få ny input.

Parti för arbetare 2012

I Folkpartiet ser vi  till den enskildes behov. Den enskilde är ungdom utan jobb. Vi kräver ungdomslöner. Den enskilde är invandrarkvinnan utan jobb. De enskilda är romer utan skola och jobb. Med anpassade ersättningar och utbildningar vill vi se snabba vägar ut i arbete. Arbetare eller ej - väsentligast är individen.

Arbetare är för mig de strejkande i Ådalen 1932 eller Sara Lidmans arbetare i de svenska gruvorna. Det är långtradarchaufförer och byggarbetare, metallarbetare. Det är kökspersonalen i alla kök som servar skolor, sjukhus och de som diskar i restaurangköken. En liten andel ungdomar och utrikes födda tvingas ta svartjobb. Jag ser även dem som arbetare. Det som förenar är hårda villkor och låga löner. Nu har arbetarpartiet Moderaterna förändrat arbetarbegreppet. Arbetarpartiet moderaterna har skapat nya jobb genom RUT och ROT och genom jobbskatteavdragen. Människor med funktionshinder får idag jobb i högre grad än tidigare. Nu är vi alla arbetare vare sig vi arbetar inom tjänstesektorn, hemtjänsten, på ett bygge eller i en gruva. Arbetare år 2012 är helt enkelt en som har eller söker arbete. Varats olidliga lätthet!