I Folkpartiet ser vi till den enskildes behov. Den enskilde är ungdom utan jobb. Vi kräver ungdomslöner. Den enskilde är invandrarkvinnan utan jobb. De enskilda är romer utan skola och jobb. Med anpassade ersättningar och utbildningar vill vi se snabba vägar ut i arbete. Arbetare eller ej - väsentligast är individen.
Arbetare är för mig de strejkande i Ådalen 1932 eller Sara Lidmans arbetare i de svenska gruvorna. Det är långtradarchaufförer och byggarbetare, metallarbetare. Det är kökspersonalen i alla kök som servar skolor, sjukhus och de som diskar i restaurangköken. En liten andel ungdomar och utrikes födda tvingas ta svartjobb. Jag ser även dem som arbetare. Det som förenar är hårda villkor och låga löner.
Nu har arbetarpartiet Moderaterna förändrat arbetarbegreppet. Arbetarpartiet moderaterna har skapat nya jobb genom RUT och ROT och genom jobbskatteavdragen. Människor med funktionshinder får idag jobb i högre grad än tidigare. Nu är vi alla arbetare vare sig vi arbetar inom tjänstesektorn, hemtjänsten, på ett bygge eller i en gruva. Arbetare år 2012 är helt enkelt en som har eller söker arbete. Varats olidliga lätthet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar