Jan Björklund och medierna

Lyssnade - förstås - på Jan Björklund i Almedalen. Talet var sakligt och där fanns några gamla bekanta i berättelserna. J.B:s norska mormor och sen Mohamad som kommit till Sverige och fått jobb direkt. Arne Tiselius var ett nytt inslag. En hel del bra retoriska grepp.  Fritt återgivet: "Sverige ska inte bara ha forskare som utser nobelpristagare i kemi, vi ska ha nobelpristagare i kemi."

Kommunalpolitik begränsar synfältet. Därför är globalt och internationellt perspektiv viktigt. För liberaler är internationalismen en värdegrund. Den föder starkt engagemang för alla som kommer till Sverige som flyktingar eller som arbetskraft. Det är alldeles uppenbart att liberaler stått för denna värdegrund konsekvent också historiskt sett. På sätt och vis var väl talet i det avseendet traditionellt, men ändå tidstypiskt.

Medierna var inte eniga i sin bedömning av Jan B:s tal. Någon sa att publiken var ljum, en annan sa att publiken var engagerad. Själv tyckte jag nog att publiken i stort var med. I Debatt ställdes den råa frågan om partiet ville ha ny partiledare. Både Birgitta Olsson och Erik Ullenhag nämndes som motkandidater. Jan Björklund är sällan svarslös och kontrade anfallet bra. Klart att vi ser till återväxten!

I Aftonbladet fick Jan B den högsta poängen av partiledarna i Almedalen. Jag håller med och tycker att hög poäng var välförtjänt.