Bryta med det gamla!

Moderaten Erik Bengtzoe menar i en artikel i DN Debatt att identiteten och epiteten borgerlig för länge sedan spelat ut sin roll. 

Artikeln i DN Debatt väckte många tankar hos mig. Mest ser jag ungdomsförbundets strävan som en längtan.  

För de unga moderaterna är alla arbetare och den gamla högern, de nya moderaterna, är nu den nya arbetarklassen. Visst är den gamla högern borta. Min mamma var med Högerns kvinnoförbund. Bara för att min mamma var så mycket höger, så blev jag desto mer anti. Antikunglig, anti namedropping, anti allt som jag växt upp i. Jag förnekade helt enkelt min bakgrund, missade hela min historia och tappade värdefulla nätverk. Men jag blev aldrig ett med arbetarna fast deras historia fascinerade mig.

Idag har vi brutit med centralism och konformism. Egentligen är det den förändringen som Bentzoes artikel handlar om. Men vi - jag räknar mig till borgerligheten även om jag inte är moderat, särskilt inte ung moderat! - har halkat över  i en annan ytterlighet: privatiseringen som enda tankemodell. Mer om det i nästa blogg.

Det är inte mycket jag ångrar i mitt liv. Men det jag verkligen ångrar är att jag drogs med i 68 års radikalism. Inte så att radikalismen släppt sitt grepp. Det vi gör under studentåren präglar oss för livet. Men jag ångrar att jag gjorde precis det som Moderata ungdomsförbundets ordförande rekommenderar sitt parti. Bröt med min borgerliga bakgrund. 

Gymnasiemässa eller inte?

Ett ständigt debattämne är gymnasiemässan. Nu är det dags för mässa igen och de flesta skolor känner sig mer eller mindre tvungna att vara med. Andra väljer att avstå. De som avstår är skolor som redan satsat på konsulthjälp för att skapa ett vinnande koncept. De ligger i kommuner som kontinuerligt underhållit sin gymnasieskola. Kommuner som satsat jämnt och medvetet är Nacka, Huddinge, Haninge och Salem.

I en artikel i Dagens Nyheter kritiserar YBC  skolor som lägger pengar på mässan. Själva får de elever utan att delta. Men vägen till att klara sig själv har inte varit gratis för Nacka och YBC!

Nacka har med hjälp av konsulten Hans Renman skapat YBC med ett överlägset bra läge mitt i köpcentrat i Sickla. Lokalerna är moderna, luftiga och anpassade till vad elever söker idag. Elever med ena foten kvar i tonåren och den andra foten lyft för att kliva rakt in i vuxenvärlden gillar konceptet!

 Visst kan skolor kritiseras för att lägga pengar på marknadsföring om beloppen närmar sig miljonen. Samtidigt innebär mässan att skolan arbetar med sin kvalitet. Skolan måste kunna stå upp för sin utbildning, eleverna garanteras inflytande, värdegrunden ska ligga fast och programmen vara efterfrågade av just eleverna. Däri ligger ett värde.

Om några år har YBC starkare konkurrens från skolsvaga kommuner som nu vässar sina utbildningar. Mässan kan ha ändrat karaktär och trenderna är andra.  Möjligen får vi då se också en monter med YBC på mässan!

Vem vågar anställa en frigiven?

För en tid sedan träffade jag en av arbetsförmedlingens chefer. I ett samtal om arbetslösheten sa han att den som avtjänat ett straff har oerhört svårt att få arbete. Min reflektion var att grymheten i den tillvaro vi dömer straffade till är näst intill medeltida.

Efter en tid i politiken är jag några illusioner fattigare, men Folkpartiet borde kunna bidra till att förändra attityden mot dem som dömts och avtjänat sitt straff. Vi borde få en statlig utredning om var i samhället de frigivna hamnat. Många är unga människor som vi nu lämnar åt ett grymt öde, som egentligen handlar om attityder. Att lämna unga människor som sonat sitt brott och vill göra rätt för sig i sticket är helt enkelt inte liberalt.

För den frigivne finns två val när han söker jobb. Det ena är att under en anställningsintervju tiga om just den del i livet då straffet avtjänades. Risken är uppenbar att sanningen ändå kommer fram när arbetsgivaren tar referenser. I det läget är den arbetssökande en bedragare, som lurar arbetsgivaren och jobbchansen försvinner.

Ett annat alternativ är att direkt berätta om bakgrunden. Jag har svårt att föreställa mig effekten, men liberala arbetsgivare skulle säkert ge den sökande en chans ändå. Det förutsatt att formell och social kompetens meriterar för anställningen. Från den arbetssökandes sida är det en påfrestande chansning, men jag tror ändå att ett sådant alternativ kan ge utdelning.