För en tid sedan träffade jag en av arbetsförmedlingens chefer. I ett samtal om arbetslösheten sa han att den som avtjänat ett straff har oerhört svårt att få arbete. Min reflektion var att grymheten i den tillvaro vi dömer straffade till är näst intill medeltida.
Efter en tid i politiken är jag några illusioner fattigare, men Folkpartiet borde kunna bidra till att förändra attityden mot dem som dömts och avtjänat sitt straff. Vi borde få en statlig utredning om var i samhället de frigivna hamnat. Många är unga människor som vi nu lämnar åt ett grymt öde, som egentligen handlar om attityder. Att lämna unga människor som sonat sitt brott och vill göra rätt för sig i sticket är helt enkelt inte liberalt.
För den frigivne finns två val när han söker jobb. Det ena är att under en anställningsintervju tiga om just den del i livet då straffet avtjänades. Risken är uppenbar att sanningen ändå kommer fram när arbetsgivaren tar referenser. I det läget är den arbetssökande en bedragare, som lurar arbetsgivaren och jobbchansen försvinner.
Ett annat alternativ är att direkt berätta om bakgrunden. Jag har svårt att föreställa mig effekten, men liberala arbetsgivare skulle säkert ge den sökande en chans ändå. Det förutsatt att formell och social kompetens meriterar för anställningen. Från den arbetssökandes sida är det en påfrestande chansning, men jag tror ändå att ett sådant alternativ kan ge utdelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar