Pendeltåg och bussar

Jag åkte ut till Hemfosa idag. Försening ut, men också hem i skymningen.

Pendeltågsstationen i Hemfosa är en välbyggd perrong med glaskurer och infrarör som sprider någon liten värme högt uppe i taket. Perrongen ligger ute vid en äng och sedan skogen. Korparna som bor i närheten cirklar runt i skymningen och ropar. Ropar gör också SL:s spökröst i mikrofonen: fyra minuter kvar, tre minuter kvar, nej - tåget står stilla i Segersäng på grund av vagnfel.

Det var nästan fullmåne - vackert, men 45 minuters iskall väntan gav liksom inte den rätta lyriska upplevelsen. Idag gick jag definitivt över till gruppen Klaga på SL! Hur kommer det sig att vi inte längre har fungerande kommunikationer? När tåget slutligen kom var det mycket tydligt hur uppgivna resenärerna var. I vagnen var det dov, kvalmig stämning. En man ringde hem och frågade vad det var till middag. En annan ringde och meddelade att han skulle missa anslutande tåg. Själv missade jag bussen i Handen, där dessutom båda rulltrapporna stod stilla! En eländes dag.

Det värsta är att klagomålen på SL inte tar. De rinner av som vatten på en gås. Jag vill ha vagnar som tål kyla och snö, bra elektronik så att dörrarna på tågen är säkra. Jag vill ha fungerande kommunikationer helt enkelt!

Ban Ki-Moon eller Maktens hemligheter

Makt har alltid intresserat mig som fenomen. Jag minns hur jag förtvivlat försökte fatta vad "staten" var, när jag var liten. Ingen i det prästhem jag växte upp i kunde förklara så jag begrep. Jag hade redan som liten erfarenhet av åsiktsförtryck och ofrihet. Jag drömde därför om att organisera alla prästbarn i en proteströrelse mot just auktoriteter. Det strandade på att jag inte visste hur jag skulle få tag på dem - det var före Face-book. Sorunda prästgård var landet på 1950-talet - riktiga landet om det nu är ett försvar för detta mindre lyckade uppror.

När jag sen i skolan läste om Ludvig XIV och L´Etat - c´est moi! blev "staten" tydlig. Sen blev det ett långt hopp till Göran Persson!

Idag var jag inne i Tyresö bokhandel och köpte Niklas Ekdal och Inga-Britt Ahlenius bok om FN under generalsekreteraren Ban Ki-Moon. Sträckläser den och rekommenderar den varmt. Den handlar om makten, om politik och om en stark kvinna, som vet vad hon vill och genomför det. Snart har vi revision i Gymnasie-och arbetsmarknadsnämnden. Kanske "Mr Chance" har något att lära ut!

Vem är liberal?

Vem som helst kan kalla sig liberal och idag gör alla politiker av rang anspråk på att vara liberaler. Det de menar är en slags en allmän förståelse för den enskilda individen. Liberalismen är i själva verket mer komplex än sådan allmän välvilja.
Ta som exempel det privata ägandet.

Rätten till egendom är en mänsklig rättighet. Men vi vet också att ett obegränsat privat ägande utestänger människor från stränder, skog och mark. Liberaler väger samhällsnyttan mot individens egna behov och ser då ingen motsättning mellan individ och stat eller kommun.Därför förespråkar liberaler i vissa lägen att kommuner eller staten köper mark. Motiveringen är att köpet är av intresse för samhället.

En annan fråga är var gränsen för respekt för den enskilda individen går i sociala sammanhang. Med vilken rätt tvingas människor att lämna sina hem för att mot sin vilja flytta till ett boende?

"Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring" skrev biskop Thomas. Liberalismens fader J S Mill var också tydlig när han påpekade att"...varken någon enskild människa eller något antal människor har rätt att säga till en annan människa i mogen ålder att hon för sitt eget bästas skull inte får lov att förfoga över sitt liv som hon själv behagar." Han förutsatte dock att individen är vid sina sinnens fulla bruk. Men grunden är yttersta respekt för den personliga integriteten.

Liberalismen är inte så vankelmodig som motståndarna ibland gör gällande.