En dag försvann bilnycklarna i sanden vid Khlong Khong. Där stod den blåa Toyotan med plats för fyra vuxna, barnstol, barnvagn och allt annat. Utanför stod vi med "allt annat.....". Trötta barn efter en dag i den thailändska solvärmen.
Vi tog två stycken tuc-tuc upp till huset vi hyrde. Under den kommande veckan blev det tuctuc i stället för bil. Vilken vinst! Den ljumma luften svepte omkring oss, dofterna var sensationella, hönor, tuppar utanför husen och alla på vespor, motorcyklar och cyklar kom nära. Vilken vinst att inte åka bil i onödan! Jag tänkte på vår infrastruktur hemma i Tyresö, alla rondeller, alla avfarter, alla parkeringar. Och jag förstår dem som tröttnar och flyttar utomlands.
På Koh Lanta finns en huvudväg. Utefter vägen står blåa vattentunnor, som inte är vattentunnor utan där la vi våra sopor. Kanske inte något att längta efter, men på Koh Lanta fungerade systemet. Ingen lukt, inget skräp runt omkring - förmodligen tömdes tunnorna flera gånger per dag. Jag tänkte på våra molucker, våra taxor, våra digra regelverk. De svenskar som bor på Koh Lanta har tröttnat och flyttat. Och jag tänker att vi borde leva enklare.
Igår googlade jag på Ulf Lanta Divers. Ulf Pettersson och hans fru Majbritt bröt upp 1998, sålde sina ägodelar, sa upp sig från välbetalda jobb och flyttade till Koh Lanta. Nu är de välkända, väletablerade och har ett vackert hus. Vi träffade fler svenskar som inte kan tänka sig att komma tillbaka. Det är synd. En uppgift för alla oss som lever här är att bidra till en värld som är värd att längta till.
Lilla Tyra längtar ändå hem."När tar dagarna slut?" frågade hon. Förskolan, pepparkakor, pannkakor är i alla fall bra här hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar