Varför har vi vargar?

Vargjakten upprör miljöpartisterna ända in i själen. Vissa miljöpartister tror att vargjakten är "valfläsk" - skjut vargen och vinn vänner! Svårt att tro´t, men ingenting är förstås omöjligt. Vargen är ett stort problem för både rennäringen och fårfarmare. Möjligt att de röstar borgerligt som tack för frihet från vargplågan. Vargen är ett rovdjur som river tamboskap.

För några år sedan såg jag en film om en man som levde bland vargar i Alaska tror jag det var. Filmen ville visa att rätt bemött är vargen inte farlig. Själv är jag dock inte säker på att jag skulle vara särskilt cool om jag stod öga mot öga med en varg ute i blåbärsskogen - eller ännu värre, mötte den ensam ute med min häst. Jag är säker på att hästen skulle reagera med hela sin flyktinstinkt. Nåja, ännu har jag inte mött vargen varken på ridturer i Bergslagen eller på Södertörn.

Jag anser också att det är viktigt att bevara mångfalden i naturen. Men det vargbestånd vi har är inplanterat efter det att vargen varit utrotad under mer än hundra år. Nu måste de nya stammarna anpassa sig till en helt annan verklighet, civilisation och teknik (läs trafik). Både älgar och råddjur promenerar ogenerat inne i samhället. Snart är också vargen lika ogenerad. Det är mer än en rolig historia!

Nästa blogg handlar om vildsvinen - det var ett lika stort misstag att plantera in dem!

I väntan på slutet

Nu är väldigt mycket slut. Året är slut och nästa börjar. Det brukar inte göra så stor skillnad i privatlivet. Privat gör vi bokslut lite då och då under året, mer eller mindre planlöst.

I politiken är tiden mer planerad. Nu går vi in i mandatperiodens slut. Det betyder hårdare armbågar, större hänsynslöshet och grövre metoder, det vill säga om jag ser till myntets baksida. Mer positivt är att vi äntligen kan se resultaten av tre års arbete - äntligen kan vi lägga fram förslag som är bra för alla. Jag tänker bland annat på framtida skolbygge och upprustning av ett helt nergånget och slitet område i min kommun.

Politiken är inte likt något annat jag arbetat med eller kommit i kontakt med. Ingenstans är det personliga så dominant. Om man är elak kan man säga att vill man studera den mest extrema egoismen är den politiska arenan ett givet objekt. Men det finns också partier som går framåt tack vare hållbara demokratiska värderingar. Där finns -tycker jag mig se - förmåga att samarbeta utan att samarbetet därför blir kollektivism.

Jag är helt övertygad om att samarbete lönar sig och jag är kritisk till extrem individualism. Under min korta tid i politiken - fem år - har jag träffat så många som det varit lätt att samarbeta med, människor som är både kreativa, handlingskraftiga och omdömesgilla. Jag har också träffat så många med stor kunskap och förmåga att använda kunskapen som ett bra verktyg.

Politiken har sin kultur precis som vilken arbetsplats som helst. Men det unika är att där engagerar sig så många var och en med sina visioner och drömmar. Det basala och det svåra är att låta det personliga bli allmängiltigt och samhällsnyttigt.

Jag hoppas att många i alla åldrar vill engagera sig i politiken under några år. Det är givande, roligt och utvecklande. Jag kommer att sakna de uppdrag jag lämnar i slutet av 2010 för andra engagemang.

Julafton

Idag kommer alla i familjen plus fyra små barn och det är julafton. Jag har fortfarande lite kvar att göra, så nu säger jag bara God Jul och Gott Nytt År!

Framtiden

Stallchefen i Hemfosa sa en gång att man kommer nära naturen med hästen. Och det är verkligen sant. Först den varma vackra långa hösten, sen allt det grå och riktigt leriga och mängder med vatten över hagar och åkrar. Och nu snön och kylan.

För mig som sitter i ett varmt hus kan det vara vilket väder som helst. För min bror mäklaren i USA, som inte sålt ett hus på två år och inte har ett öre till olja för att elda i pannan, är kylan rent av farlig. Här hemma ökar arbetslösheten, i USA ökar den extrema fattigdomen. Banken har nu tagit hans högt belånade hus och vart han sedan ska ta vägen vet ingen. Och hur startar en 60-åring om från noll i arbetslöshetens USA?

Det märkliga är att vi människor ändå på något sätt klarar oss. När vi just är mitt uppe i problemen mobiliserar vi krafter som vi inte visste att vi hade. Människor i vårt land som förlorar jobben, som alla de i Trollhättan, ger inte upp, fast de i det första skedet känner sorg över nedläggningen av den svenska SAAB:en. Det finns redan idéer om att utveckla design och teknik i nya företagsmodeller.

Även när det är som kallast hittar vi kraft och nya vägar.

Universitetets svek mot lärarstudenterna

Jag tycker att politiker, lärare och alla i kommunen som är engagerade i skolan skulle dra mer nytta än vi gör nu av de examensarbeten som lärarstudenterna utarbetar under praktiktiden i våra skolor.

Ofta innehåller deras arbeten intressanta analyser av förhållandena på skolan. En del analyser avslöjar brister som vi lätt skulle kunna åtgärda, bara de var kända. Öppna seminarier under ledning av kvalificerade utbildare från universitetet är en intressant lösning för att fler skulle få en chans att seriöst diskutera förhållanden just i Tyresös skolor. Underlaget vilar ju på vetenskaplig grund om än i enkel form.

Redan 2007 lades förslag om nära samverkan mellan kommun och universitet. Jag menar att det är fullt rimligt att begära att universitetet tar sin del av lärarutbildningen också under praktiken med två besök per år.

Kommunen ställer resurser till förfogande för att praktiken ska hålla hög nivå. Vi utvecklar handledningen, fördelar praktikplatser, utformar basgruppsdagar, följer upp och utvärderar. En hel del av lärarstudenterna anställs i den skola där de gjort sin praktik.

Kommunen fullgör sina åtaganden och sin del i lärarutbildningen och förväntar sig därför att universitetet gör detsamma. Vi förväntar oss att universitetet tar sin del av ansvaret för examensarbetena genom att på plats leda seminarierna.

Till Ella

I lördags tände vi ett ljus till minnet av Ella. Två små rosenknoppar från trädgården så här i slutet av november står vid en fotoram med några foton. När någon man känner i familjen dör så blir det väldigt tomt. Ella var gift med min bror och jag har ingen syster. Bara bröder. Därför har Ella betytt mycket utan att jag egentligen tänkt på det - så som det kan vara med syskon till exempel.

Överallt finns spår. I snickarboden på landet sitter alla gamla redskap som följde med torpet när mina föräldrar köpte det på 1950-talet. Ella sorterade och snickrade hållare. Alla de urgamla äppelträden har träskyltar som Ella snidat. I rabatten finns växter hon planterat. Mitt enda bidrag är gräslöken som konstigt nog kommer igen år från år.

På byrån står lerfigurer som föreställer våra barn som små. Hon var så intresserad av andra människor att hon kunde fånga också våra barns individuella särdrag. Det går att se vem som är vem.

I vår tid som är så individcentrerad var hon helt unik i sin förmåga att sätta sig in i andra människors sätt att tänka och vara.

Jag saknar henne oerhört.

Martins skolverk

Oppositionen i Tyresö kommer om de hamnar i majoritet att lägga pengar på en oberoende kvalitetsinspektion - alltså ett slags kommunalt skolverk. De har inte förstått vad kvalitetsarbetet går ut på, utan tror att det är till för politikernas skull. På ett sätt har ju politiker nytta av skolornas kvalítetsredovisningar, så helt fel är det väl inte.

Men i första hand är kvalitetsarbetet till för skolorna och för dem som arbetar där. Syftet är att vara självkritisk och faktiskt utvärdera de egna resultaten. Blev det bättre? Ökade antalet elever med godkänd?

Oppositionens nötande och nernötande av skolan borde också utvärderas. Hur påverkas personalen? Inte vet jag vilka managementkurser Martin Nilsson har gått, men nog verkar hans styrning av skolan mer än lovligt destruktiv. Socialdemokraterna tänker sätta in två lärare per klass för att öka läs-och skrivkunnigheten, jag förmodar också för att stimulera intresset för matematik. Ja, fem myror är fler än fyra elefanter. Tur att vi om (s) tar över också får ett kommunalt skolverk.