Till Ella

I lördags tände vi ett ljus till minnet av Ella. Två små rosenknoppar från trädgården så här i slutet av november står vid en fotoram med några foton. När någon man känner i familjen dör så blir det väldigt tomt. Ella var gift med min bror och jag har ingen syster. Bara bröder. Därför har Ella betytt mycket utan att jag egentligen tänkt på det - så som det kan vara med syskon till exempel.

Överallt finns spår. I snickarboden på landet sitter alla gamla redskap som följde med torpet när mina föräldrar köpte det på 1950-talet. Ella sorterade och snickrade hållare. Alla de urgamla äppelträden har träskyltar som Ella snidat. I rabatten finns växter hon planterat. Mitt enda bidrag är gräslöken som konstigt nog kommer igen år från år.

På byrån står lerfigurer som föreställer våra barn som små. Hon var så intresserad av andra människor att hon kunde fånga också våra barns individuella särdrag. Det går att se vem som är vem.

I vår tid som är så individcentrerad var hon helt unik i sin förmåga att sätta sig in i andra människors sätt att tänka och vara.

Jag saknar henne oerhört.