Kommunfullmäktige

Den politiska oppositionen ville i senaste kommunfullmäktige debattera både skola och omsorg utifrån kommunens årsredovisning. Marie Åkesdotter var starkt uppfordrande och kravet kan ju tyckas bestickande. Men på mötet kommenterade Fredrik Saweståhl hela redovisningen. Det borde räcka. Sakfrågorna har vi ju debatterat under hela 2012! Revisorerna har ju också beviljat kommunstyrelsen ansvarsfrihet.

 Dick Bengtson skriver i sin blogg att ett skäl till att inte kommentera årsredovisningen är att med den lämnar han det som varit. Jag instämmer. Men åhörarna på åhörarbänkarna, en del av dem vuxenstuderande, hade nog inte läst hela årsredovisningen. För åhörarnas skull kunde nämndernas fyra ordförande på tre minuter vardera lyft något av nämndernas resultat.

Att kort kommentera resultatet av ett helt års arbete ser jag som en artighet både gentemot dem som dragit det tyngsta lasset, tjänstemännen, och mot dem som givit oss förtroendet att företräda dem.

Förlöjliga inte äldre!

Till det mest problematiska i vår tid hör synen på äldre. På ett mer individuellt plan är äldre föräldrar, mor -och farföräldrar. I ett samhällsperspektiv däremot är äldre kostnader. Att koppla äldre till kostnader medför att de äldre själva känner sig utpekade. I Tyresö har pensionärsrådet sagt just det. Och avfärdats.

Fler och fler i åldrarna 20 - 40 år inser dock att åldern är relativ. Fler yrkesverksamma känner fler pensionerade som ännu inte är sjuka eller oförmögna att ta hand om sig själva. Försiktigtvis har definitionen på äldre också förskjutits och idag är det faktiskt inopportunt att hävda att alla från 65 år och uppåt är orkeslösa åldringar oförmögna att ta hand om sig själva. Kort sagt en belastning för samhället.

En som gjort mycket för att stärka äldres ställning i samhället är Barbro Westerholm. Lagen mot åldersdiskriminering är i huvudsak hennes verk. Tack vare att hon uppmärksammat och arbetat mot diskriminering av äldre växer uppfattningen om vad äldre betyder.

Men jag var nyligen på en konferens där en äldre man utnyttjades av en yngre deltagare. Han blev naturligtvis smickrad av uppvaktningen. Med jobbet kvar och tio år yngre hade han aldrig lånat sig till att bli pajas. 

Vägen till likställdhet mellan äldre och yrkesverksamma är lång. Utanförskapet skrämmer. 

Frihet är kunskaps grund

Över 90 procent av alla ungdomar väljer att gå i gymnasiet och de väljer fritt. Av olika anledningar hoppar många av efter ett eller två år. De får inga jobb och hanar sig fram. Så vad kan skolan göra för att motverka avhoppen? Socialdemokraterna vill tvinga unga att sitta av tre år i en skola som inte motiverar dem.

Kopplingen mellan höga betyg eller i varje fall godkända betyg och skolplikt upp till 18 år är en dåligt underbyggd konstruktion av socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan. Tanken är förstås att bara eleverna är i skolbyggnaden lär de sig. Hur många har inte suttit av lektioner utan att lära sig ett enda dugg!

Yrkesutbildningarna har förändrats så att eleverna kan börja jobba med den skicklighet skolan gett dem. Det är en stor förändring från den gamla socialdemokratiska skolan där branscherna faktiskt klagade på att eleverna inte var utlärda. Det är en myt att yrkeselever idag inte kan läsa på högskolan. De som är motiverade och vill väljer till ämnen som gör dem behöriga. Att underhålla myten att yrkeselever saknar chans på högskolan är att desinformera allmänhet, föräldrar och elever.

Socialdemokraterna pendlar från ytterlighet till ytterlighet, från en skola utan ansvar till skola under plikt och tvång!

Det är inte bara en farlig väg - den är också ovetenskaplig!

Emerich Roth

Årets hjälte är Emerich Roth, en judisk flykting som kom till Sverige räddad undan förintelsen. Utmärkelsen är ett tecken på att det någonstans finns en vilja att se och bekämpa våld och hat. Förintelsen är den yttersta konsekvensen av lögner, feghet och anpasslighet.

Att inte anpassa sig till det uppenbart psykotiska kostar både i förlorat anseende och i förlorad frihet. I andra världskrigets Tyskland lät människor sig luras, drog nytta av anpassligheten och föredrog att tiga. Vad tänkte invånarna i byn Auschwitz om transporterna genom samhället, om röken från skorstenarna?

"Vägen från Auschwitz är kantad av sådan oblyghet bör du veta, av människor som först säger sig varken ha sett eller hört någonting och i varje fall inte haft med saken att göra, och sedan säger sig ha varit motståndare till något som de varken har sett eller hört. Ingenting att förvåna sig över tyvärr, eftersom den oblyga lögnen är ett beprövat vapen mot minnet av just sådant som alltför många har sett och hört för att det ska kunna glömmas." (Göran Rosenberg i Ett kort uppehåll.)

Tack Emerich Roth för att du berättar.

Södertälje Södra och Auschwitz

I hela mitt liv har jag stigit av tåget vid Södertälje Södra. Södertälje Södra heter numera Södertälje Hamn. Därifrån går bussar till Vagnhärad. Det finns absolut ingenting att titta på utom den gula huslängan mitt emot hållplatsen. Några hantverkare i bottenplanet, i övrigt rätt enkelt.

Under några år arbetade jag tillsammans med Susanna. Hennes familj flydde undan ryssarna 1956. Revolten i Ungern ledde till att 30 000 ungrare och 7000 ryssar dödades. Hit kom hon från död och massmord till det sommarstilla, tysta Södertälje Södra. En tillflykt för flyktingar. Under många långa väntetider på bussen har jag sett framför mig de ungerska flyktingarna som lämnat allt. Föreställt mig hur det var att fly.

Fler än Susanna kom till Södertälje Södra. I den augustbelönade boken Ett kort uppehåll berättar Göran Rosenberg om sin  uppväxt just här. Hans föräldrar överlevde Auschwitz och kom som flyktingar hit:

"På den smala markremsan mellan huslängorna och den branta slänten upp mot stängslet till perrongerna har Platsens arkitekter låtit några av de ursprunglig tallarna stå kvar och fått gräs och vitklöver att breda ut sig under stammarna...."

Här bildade judarna från Auschwitz familj och här lekte en lycklig grabb.

Ofta när jag ser invandrarfamiljer ser jag framför mig de fasor de flytt från. I vårt land ska det alltid finnas en liten remsa mark, en orörd slänt där deras barn och barnbarn kan växa upp i fred.

Bryta med det gamla!

Moderaten Erik Bengtzoe menar i en artikel i DN Debatt att identiteten och epiteten borgerlig för länge sedan spelat ut sin roll. 

Artikeln i DN Debatt väckte många tankar hos mig. Mest ser jag ungdomsförbundets strävan som en längtan.  

För de unga moderaterna är alla arbetare och den gamla högern, de nya moderaterna, är nu den nya arbetarklassen. Visst är den gamla högern borta. Min mamma var med Högerns kvinnoförbund. Bara för att min mamma var så mycket höger, så blev jag desto mer anti. Antikunglig, anti namedropping, anti allt som jag växt upp i. Jag förnekade helt enkelt min bakgrund, missade hela min historia och tappade värdefulla nätverk. Men jag blev aldrig ett med arbetarna fast deras historia fascinerade mig.

Idag har vi brutit med centralism och konformism. Egentligen är det den förändringen som Bentzoes artikel handlar om. Men vi - jag räknar mig till borgerligheten även om jag inte är moderat, särskilt inte ung moderat! - har halkat över  i en annan ytterlighet: privatiseringen som enda tankemodell. Mer om det i nästa blogg.

Det är inte mycket jag ångrar i mitt liv. Men det jag verkligen ångrar är att jag drogs med i 68 års radikalism. Inte så att radikalismen släppt sitt grepp. Det vi gör under studentåren präglar oss för livet. Men jag ångrar att jag gjorde precis det som Moderata ungdomsförbundets ordförande rekommenderar sitt parti. Bröt med min borgerliga bakgrund. 

Gymnasiemässa eller inte?

Ett ständigt debattämne är gymnasiemässan. Nu är det dags för mässa igen och de flesta skolor känner sig mer eller mindre tvungna att vara med. Andra väljer att avstå. De som avstår är skolor som redan satsat på konsulthjälp för att skapa ett vinnande koncept. De ligger i kommuner som kontinuerligt underhållit sin gymnasieskola. Kommuner som satsat jämnt och medvetet är Nacka, Huddinge, Haninge och Salem.

I en artikel i Dagens Nyheter kritiserar YBC  skolor som lägger pengar på mässan. Själva får de elever utan att delta. Men vägen till att klara sig själv har inte varit gratis för Nacka och YBC!

Nacka har med hjälp av konsulten Hans Renman skapat YBC med ett överlägset bra läge mitt i köpcentrat i Sickla. Lokalerna är moderna, luftiga och anpassade till vad elever söker idag. Elever med ena foten kvar i tonåren och den andra foten lyft för att kliva rakt in i vuxenvärlden gillar konceptet!

 Visst kan skolor kritiseras för att lägga pengar på marknadsföring om beloppen närmar sig miljonen. Samtidigt innebär mässan att skolan arbetar med sin kvalitet. Skolan måste kunna stå upp för sin utbildning, eleverna garanteras inflytande, värdegrunden ska ligga fast och programmen vara efterfrågade av just eleverna. Däri ligger ett värde.

Om några år har YBC starkare konkurrens från skolsvaga kommuner som nu vässar sina utbildningar. Mässan kan ha ändrat karaktär och trenderna är andra.  Möjligen får vi då se också en monter med YBC på mässan!