Folkpartiet

Känsla är viktigt inte bara i politiken utan i alla möten mellan människor. Känsla inspirerar, men är svagt instrument i politiskt reformarbete.

I en starkt känslomättad artikel i tidningen NU riktad mot främst det egna partiet går en grupp liberaler till angrepp mot att Folkpartiet ställer krav på barn och ungdomar. Författarna har sina rötter i socialliberalismen, HBT –liberalismen, Liberal Mångfald och Liberati. Deras utgångspunkt är den hjälpbehövande individen. Det är inte liberalt, skriver gruppen, att ställa krav. Man frågar sig varför det inte är liberalt.

Konkret tar författarna avstånd från kriminalisering av barns och ungdomars handlingar. Det är hedervärt i sig. Det är lätt att instämma i tanken att barn ska återfå tilltron till vuxenvärlden. Liberalt är enligt författarna att ”fråga sig vad de här barnen kan behöva för hjälp..” Men sen, vad ska analysen leda till?

Vad är antiliberalt i att lagföra unga brottslingar? Eller sätta gränser? Under sommaren 2009 har vi på det mest påtagliga och tragiska sätt upplevt ung brottslighet i form av mord, brand och överfall. Sådana handlingar är kriminella. Ungdomar som utför dem är faktiskt brottslingar. Det tragiska är att de hamnar där de hamnat. Ännu mer tragiskt är att de blir fler samtidigt som vi letar efter effektiva verktyg att hjälpa dem. Ett sådant verktyg är att ställa krav på dem som aldrig har haft krav på sig, därför att vuxenvärlden fullständigt struntar i vad de gör.

Författarna har säkert fog för sin tro att barn och ungdomar är svikna av vuxenvärlden. Barn och ungdomar som stjäl,mördar, rånar, orsakar bränder och skadar andra har hamnat snett i livet av en eller annan orsak. De gör som de vill och känner för. De bestämmer själva över sina liv. Det är deras verklighet. Men de skördar offer och skadar samhället.Samtidigt förstör de sitt liv. Nog är det i mesigaste laget om Folkpartiet i ett sådant läge skulle nöja sig med att fråga vad barnen behöver. Många som lämnat den kriminella banan har vittnat om vad det betytt att en medmänniska sagt ifrån och ställt krav. Det som Liberati kallar pragmatisk liberalism vore förödande för många barn och ungdomar för lång tid framöver.

En annan fråga som berörs i artikeln är sprutbytesprogram. Genom att inte främja sprutbytesprogram hindrar, skriver gruppen, Folkpartiet Liberalerna ”dessa människor…att själva bestämma och förverkliga sina liv.” Ja, kanske är det så. Ändå är sammanhanget lite diffust. Jag är övertygad om att rena sprutor minskar risken för smitta, men jag tror inte att det har ett dugg att göra med hur individen förverkligar sitt liv. Deras val är redan gjort.

Sist - Liberati, ett nätverk som anser sig vara mer i tiden än andra i Folkpartiet. Pragmatiska liberaler är privata, firar födelsedagen på krogen och anser sig vara mer förändringsbenägna än andra. På den grunden vilar rädslan för att Folkpartiet ska förknippas med krav. Jag menar att krav är mod i tid som är så känslosam, så privat och så individuell som 2000-talet.