Tjejerna och jobben

Jag har det senaste året träffat många stalltjejer som blivit arbetslösa. För en del har det löst sig. Jag känner en stalltjej som blev arbetslös i våras. Idag kör hon truck på ett lager, en annan arbetar på Lidl. De här tjejerna tänker jag på när vi i politiken analyserar statistik över arbetslösheten. Stalltjejerna, de som mockar, älskar hästar, har ont om pengar, men inte kan tänka sig andra alternativ tänker om idag. Och de får nya jobb.

De utnyttjar sin potential av praktiskt kunnande.

I den politiska nämnd där jag är vice ordförande, är oppositionen noga med att vi redovisar arbetslösheten fördelad mellan män och kvinnor. Och visst är det viktigt att följa vissa målgrupper mer än andra. Statistiken är naturligtvis inte säker, men den ger ändå signaler om obalanser. Men när jag ser på verkligheten för kvinnornas del är jag optimistisk. De här tjejerna i stallet är inte rädda för att ta i, de är tacksamma för alla chanser och de tar dem.

Den borgerliga alliansens arbetsmarknadspolitik har absolut rätt inriktning. Vi måste tänka okonventionellt och öka viljan till egenförsörjning. Frågan är vilka uppoffringar vi tvingas göra. Kanske är det mycket begärt att en småbarnsmamma i Skarpnäck ska jobba i Åre. Men om det enda jobb som finns i hennes bransch ligger i Åre är flytt det enda alternativet. Hon skulle kunna skola om sig. Men om hon just blivit klar med en flera år lång utbildning blir förslaget att omskola sig rena glaskrossen!

Livet blir aldrig detsamma under arbetslöshet. Självkänslan knäcks, familjer splittras, generationsmotsättningarna ökar. Striden om Las bidrar till ökade motsättningar mellan äldre och yngre. I min kommun tycker jag ändå att vi arbetar rationellt och bra. Vi dammsuger hela kommunen, vården, omsorgen och skolan efter nya jobb. De arbeten vi får fram tillsätts efter facklig överläggning - de som kommer in får ju inte tränga ut andra.

När jag ser att tjejerna i stallet får jobb är jag trots allt optimistisk inför framtiden. Jag ser fram mot den dag när jag inte längre behöver gå ner till tobaksaffären och via Western Union skicka en check till min utfattiga och skuldsatta bror i New Jersey. Om han inte förlorar förståndet så kommer nog bättre tider även där.