Till Ella

I lördags tände vi ett ljus till minnet av Ella. Två små rosenknoppar från trädgården så här i slutet av november står vid en fotoram med några foton. När någon man känner i familjen dör så blir det väldigt tomt. Ella var gift med min bror och jag har ingen syster. Bara bröder. Därför har Ella betytt mycket utan att jag egentligen tänkt på det - så som det kan vara med syskon till exempel.

Överallt finns spår. I snickarboden på landet sitter alla gamla redskap som följde med torpet när mina föräldrar köpte det på 1950-talet. Ella sorterade och snickrade hållare. Alla de urgamla äppelträden har träskyltar som Ella snidat. I rabatten finns växter hon planterat. Mitt enda bidrag är gräslöken som konstigt nog kommer igen år från år.

På byrån står lerfigurer som föreställer våra barn som små. Hon var så intresserad av andra människor att hon kunde fånga också våra barns individuella särdrag. Det går att se vem som är vem.

I vår tid som är så individcentrerad var hon helt unik i sin förmåga att sätta sig in i andra människors sätt att tänka och vara.

Jag saknar henne oerhört.

Martins skolverk

Oppositionen i Tyresö kommer om de hamnar i majoritet att lägga pengar på en oberoende kvalitetsinspektion - alltså ett slags kommunalt skolverk. De har inte förstått vad kvalitetsarbetet går ut på, utan tror att det är till för politikernas skull. På ett sätt har ju politiker nytta av skolornas kvalítetsredovisningar, så helt fel är det väl inte.

Men i första hand är kvalitetsarbetet till för skolorna och för dem som arbetar där. Syftet är att vara självkritisk och faktiskt utvärdera de egna resultaten. Blev det bättre? Ökade antalet elever med godkänd?

Oppositionens nötande och nernötande av skolan borde också utvärderas. Hur påverkas personalen? Inte vet jag vilka managementkurser Martin Nilsson har gått, men nog verkar hans styrning av skolan mer än lovligt destruktiv. Socialdemokraterna tänker sätta in två lärare per klass för att öka läs-och skrivkunnigheten, jag förmodar också för att stimulera intresset för matematik. Ja, fem myror är fler än fyra elefanter. Tur att vi om (s) tar över också får ett kommunalt skolverk.

Vart tog liberalismen vägen?

Jag gick in i ett politiskt parti för snart fem år sen. Nu märker jag vilken skärpa varje fråga har för min egen personliga del. Utan att ha en aning om det kan man bli hopkopplad med åsikter som ligger långt från de egna. Det är det politiska engagemangets farlighet. Samtidigt finns förstås consensus mellan min egen livshållning och det politiska partiets värdegrund. I mitt fall en liberal värdegrund.

Folkpartister, som förr kallades frisinnade, är emot statskyrkan, därför att den obligatoriskt ansluter människor till en bestämd kyrka. Därför trivs många frikyrkliga i det liberala Folkpartiet. Inget tvång, inget obligatorium.

Lars Leijonborg lyckades avskaffa det så kallade kårobligatoriet. Studenter på de svenska universiteten har varit tvungna att ansluta sig till och betala avgift till studentkåren. Många har under decennier retat sig på kårobligatoriet.

På årets landsmöte la Folkpartiets styrelse på uppmaning av Nyamko Sabuni fram förslag om obligatorisk kurs om svenska samhällsförhållanden för dem som vill ha svenskt medborgarskap. Alltså ett nytt obligatorium i strid med partiets grundläggande värderingar. Som tur är avslogs förslaget. Det borde ha avslagits på grund av att det strider mot liberalismen som idé. Tyvärr har tidningarna rapporterat att förslaget avslogs för att Folkpartiet inte ska kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Jag skulle ha uppskattat om avslaget hade varit en modig uppslutning för de liberala idéerna.

Kvinnligt i politiken 2

Bloggade om kvinnliga politiker. Konstigt vad lätt det är att hitta kvinnor som lyckas på vänsterkanten och inte minst i mitt eget parti. Det är mycket svårare på högerkanten.

I Folkpartiet finns många som är värda att nämnas. Vårt kvinnliga kommunalråd är högt nominerad inför valet i september och Folkpartiets Cecilia Malmström är utsedd till svensk EU-kommissionär. Jag gillar henne och tror att många tjejer som inte är så mediala, stylade eller har glasögon kan känna igen sig i C.M. Själv gillar jag ju förstås kunnigheten. Riktigt bra val.

Har funderat lite över moderata kvinnliga politiker som gör intryck på mig. Gunilla Carlsson är en favorit sedan den dan hon dök upp i min ridgrupp i Tyresö Ryttarförening. Sejouren där blev tyvärr rätt kort. Hon är ett bra exempel på att man kan få människor att lyssna utan att skrika åt dem eller läxa upp dem. Sen har jag tagit intryck av Berit Assarsson, som trots att hon nu avgått från den högsta politiska posten i kommunen, ändå har kvar några uppdrag. Hon är saklig, kunnig och påläst.

Min mamma var faktiskt med i Högerns kvinnoförbund. Hon var en äkta feminist utan att kunna vara feminist fullt ut. Hon var prästfru och uppoffrade sig faktiskt för att göra vad som väntades av henne. Så var det då.

Kvinnligt i politiken

Alva Myrdal fick mycket gjort. Hon hade idéer. Hon förstod att framgången inte var helt "gratis". Alva Myrdal kom långt i politiken, men blev mest känd som fredsförhandlare och fick också i början på 1980-talet Nobels fredspris. Men framgången hade sitt pris. De flesta känner till att hon och den yngste sonen Jan aldrig försonades. Framgången har sitt pris, men prisnivån sätter man själv.

Ibland tycker jag att tiden står stilla vad gäller jämlikhet - det gäller särskilt i politiken. Alva Myrdal var intellektuellt jämbördig med Gunnar, hon var kunnig.

I vår tid är det mediala engagemanget, utseendet och ibland kvinnligt kvitter en väg till framgång. I somras hörde jag en kvinnlig politiker i en paneldebatt säga att hon tagit sig fram genom att göra sig söt för männen. Då undrar man hur långt jämlikheten har kommit och man undrar också om det inte är kvinnorna själva som saboterar en framtid där män och kvinnor tävlar på samma villkor.

Utan att vara miljöpartist gillar jag högt Maria Wetterstrand. Nu är jag ju inte inne i de miljöpartistiska intrigerna, men jag tror att hon har hög integritet. Hon är exempel på en kvinnlig politiker som kan mycket, är säker i debatten, eftersom hon är påläst och hon skulle nog aldrig drömma om att sälja ut det mest intima i de sociala medierna.

I mitt eget parti, Folkpartiet, är Birgitta Ohlsson en ung kvinnlig politiker som agerar sakligt, kunnigt utan att för den skull vara opersonlig och tråkig. Jag är faktiskt imponerad av hennes intresse också för dåtiden.

Alva Myrdal, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Birgitta Ohlsson är kvinnor som hållit sig kvar i politiken, fått förtroendet och är tongivande i sina politiska partier. Jag tycker att de borde vara förebilder för nykomlingar i politiken - särskilt unga kvinnor. Det brister nämligen stort i jämlikhet just där jämlikheten borde vara störst.