Alva Myrdal fick mycket gjort. Hon hade idéer. Hon förstod att framgången inte var helt "gratis". Alva Myrdal kom långt i politiken, men blev mest känd som fredsförhandlare och fick också i början på 1980-talet Nobels fredspris. Men framgången hade sitt pris. De flesta känner till att hon och den yngste sonen Jan aldrig försonades. Framgången har sitt pris, men prisnivån sätter man själv.
Ibland tycker jag att tiden står stilla vad gäller jämlikhet - det gäller särskilt i politiken. Alva Myrdal var intellektuellt jämbördig med Gunnar, hon var kunnig.
I vår tid är det mediala engagemanget, utseendet och ibland kvinnligt kvitter en väg till framgång. I somras hörde jag en kvinnlig politiker i en paneldebatt säga att hon tagit sig fram genom att göra sig söt för männen. Då undrar man hur långt jämlikheten har kommit och man undrar också om det inte är kvinnorna själva som saboterar en framtid där män och kvinnor tävlar på samma villkor.
Utan att vara miljöpartist gillar jag högt Maria Wetterstrand. Nu är jag ju inte inne i de miljöpartistiska intrigerna, men jag tror att hon har hög integritet. Hon är exempel på en kvinnlig politiker som kan mycket, är säker i debatten, eftersom hon är påläst och hon skulle nog aldrig drömma om att sälja ut det mest intima i de sociala medierna.
I mitt eget parti, Folkpartiet, är Birgitta Ohlsson en ung kvinnlig politiker som agerar sakligt, kunnigt utan att för den skull vara opersonlig och tråkig. Jag är faktiskt imponerad av hennes intresse också för dåtiden.
Alva Myrdal, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Birgitta Ohlsson är kvinnor som hållit sig kvar i politiken, fått förtroendet och är tongivande i sina politiska partier. Jag tycker att de borde vara förebilder för nykomlingar i politiken - särskilt unga kvinnor. Det brister nämligen stort i jämlikhet just där jämlikheten borde vara störst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar