23 nov. 2009

Vart tog liberalismen vägen?

Jag gick in i ett politiskt parti för snart fem år sen. Nu märker jag vilken skärpa varje fråga har för min egen personliga del. Utan att ha en aning om det kan man bli hopkopplad med åsikter som ligger långt från de egna. Det är det politiska engagemangets farlighet. Samtidigt finns förstås consensus mellan min egen livshållning och det politiska partiets värdegrund. I mitt fall en liberal värdegrund.

Folkpartister, som förr kallades frisinnade, är emot statskyrkan, därför att den obligatoriskt ansluter människor till en bestämd kyrka. Därför trivs många frikyrkliga i det liberala Folkpartiet. Inget tvång, inget obligatorium.

Lars Leijonborg lyckades avskaffa det så kallade kårobligatoriet. Studenter på de svenska universiteten har varit tvungna att ansluta sig till och betala avgift till studentkåren. Många har under decennier retat sig på kårobligatoriet.

På årets landsmöte la Folkpartiets styrelse på uppmaning av Nyamko Sabuni fram förslag om obligatorisk kurs om svenska samhällsförhållanden för dem som vill ha svenskt medborgarskap. Alltså ett nytt obligatorium i strid med partiets grundläggande värderingar. Som tur är avslogs förslaget. Det borde ha avslagits på grund av att det strider mot liberalismen som idé. Tyvärr har tidningarna rapporterat att förslaget avslogs för att Folkpartiet inte ska kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Jag skulle ha uppskattat om avslaget hade varit en modig uppslutning för de liberala idéerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar