Idag ska vi följa en 5-åring till logopeden. När han kommer visar han ett kuvert. Där finns saker som han gjort till "Kippen" som jobbar på hans dagis. Hans kärlek känner inga gränser.
Jag skulle vilja ge varenda förskollärare som är som Kippen en blomma. De betyder så otroligt mycket, inte minst för alla barn som behöver extra stöd i sin utveckling. Barnen rår inte själva över sin situation, ofta har de medfödda störningar. Vad som händer den dag den här 5-åringen lämnar dagis och ska gå sin långa väg till skolan vill jag helst inte tänka på.
Jag lämnar mitt uppdrag i Barn-och utbildningsnämnden nu, men hoppas att andra som följer efter förstår hur viktigt stödet till barn i behov av särskilt stöd är. Förstår att stödet måste kvalitetsäkras, att administrationen måste fungera prickfritt och att föräldrar och barn ska mötas med empati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar