I sex år har jag haft politiska uppdrag för Folkpartiet - väldigt roligt, intressant och hedrande. Samtidigt är det med politiken som med andra jobb: ju längre man håller på desto mer växer kraven på mig själv -från mig själv.
I går kväll visade Uppdrag Granskning ett skakande reportage som de kallade Mardrömmen. Systern till mannen i familjen hade anmält sin bror för att ha utnyttjat de egna barnen sexuellt. Barnen hämtades, mannen hamnade i häktet och fördes så småningom i handbojor till förhandlingarna i rätten. För att göra en lång historia kort: han friades.
Ordföranden i socialnämnden (s)uttalade sig. Nej, han hade inte anat att något var fel. Han litade på tjänstemännens underlag. Nej,han hade inte ställt några frågor eller granskat underlaget kritiskt.
Jag har själv arbetat som handläggare i en förvaltning och vet vilket arbete som ligger bakom en utredning. Men jag vet också att hur tydlig jag än är så behövs frågorna. Det är det politikerna är till för. Jag har mycket högt förtroende för dem som arbetar i Tyresös förvaltningar. Jag litar på dem och vi har en dialog om sådant som jag undrar över eller saknar i en utredning.
Ändå. Reportaget "Mardrömmen" är en riktig väckarklocka. Hur noggranna är vi? Ställer vi de rätta frågorna, drar vi de rätta slutsatserna? Kan vi lita på oss själva?
När vi är självkritiska tar vi ett steg framåt och blir mer och mer kompetenta - en ljusglimt i den mörka allhelgonahelgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar