Idag startar Svenska Dagbladet en serie artiklar om alla de barn och ungdomar som drabbades av narkolepsi år 2009. Det var då larmet om fågelinfluensan kom. Jag satt som ledamot i barn -och utbildningsnämnden och minns hysterien omkring vaccinationen. Hysterin hade politiska förtecken. Oppositionsrådet tillsammans med hela oppositionen skydde inga medel för att kritisera den som de tyckte dåliga organisationen kring vaccinationen. Den massmediala hysterien späddes på i vår lilla kommun. Nu gjorde det varken till eller från - beslut om vaccination låg förvisso inte hos de kommunala politikerna.
I Danmark hade de sociala myndigheterna en mer balanserad inställning och erbjöd vaccin till riskgrupper på samma sätt som nu sker vid alla epidemiska utbrott. Så har de inte heller narkolepsidrabbade elever i skolorna.
Nu har föräldrarna till drabbade barn och ungdomar bildat en förening och de skriver i en debattartikel att staten måste ta sitt ansvar och ersätta de drabbade för de livslånga skador de fått. Deras begäran är helt rimlig. Allt som kan göras för dem måste göras.
De som har politiskt ansvar kan lära mycket av att gå igenom händelserna 2009. Egentligen vill jag se en hel dags konferens om pandemin 2009 och konsekvenserna därav. Vad hade vi kunnat göra annorlunda? Nu vaccineras unga tjejer mot livmodershalscancer. Hur ser riskbedömningen ut där? Debatten saknas och vaccinationerna är i full gång.
Det finns ingen anledning att se spöken mitt på ljusa dagen, men nog är det politikens uppgift att också vara kritiskt granskande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar