Gränser för jäv

Frågan om vem som är jävig, var och när, är ständigt på tapeten. Ändå går många rakt i fällan. Slarvet med jäv i målet mot den organiserade brottsligheten i Södertälje lär bli en klassiker.


Det stora Södertäljemålet måste tas om. Skälet är att en nämndeman också suttit som ledamot i stadens polisnämnd och därmed inte betraktas som opartisk i sina ställningstaganden. Upptäckten sker nu i efterhand! Plötsligt har en misstanke grott: "Vems ärenden går du egentligen innerst inne?


I politiken är praxis olika vad gäller att undanröja risken för jäv när de politiska nämnderna bemannas. Några partier är strikta och väljer inte in ledamöter i nämnder som har verksamheter där ledamöterna kan tänkas ha intressen. Ett exempel kan vara att den som är förälder till barn i grundskolan inte sitter i barn - och utbildningsnämnden. Andra partier ser mer till kompetens och förtroende och beaktar överhuvudtaget inte frågan om jäv.


 Politik är sällan utan risker. En regel i förvaltningslagen gör det möjligt att bortse från jäv när frågan om opartiskhet saknar betydelse. I de flesta fall har också anknytningen mindre betydelse. Samhällsengagemanget är större än den personliga svaga anknytningen, viljan att förändra står över personliga hänsynstaganden. Risken för brott mot integritet och opartiskhet är försumbar. Men i de fall där omdömet sviktar sitter jävet som en nagel i ögat.


Södertäljemålet visar att blotta misstanken om jäv bör stämma till eftertanke. Eller som de gamla romarna sa: Caesars hustru får inte ens misstänkas!