Är det humorlösa samhället här?
Anders Mildner skriver i en krönika Svenska Dagbladet om följderna av att twittra eller uttala sig om ditten och datten i Face-book. Aningslösa människor förlorar jobben och politiker förlöjligas. På ett sätt kan man ju tycka att särskilt politiker får skylla sig själva om de inte tänker på sin roll. Men man måste kunna skämta. Ett mer humoristiskt sätt att se på saker och ting gör det lättare att förstå också rätt komplicerade sammanhang.
Jag tycker det är rätt underhållande att lyssna på Göran Hägglund (men jag är inte kristdemokrat). Ibland kan Jan Björklund få till en och annan fyndig formulering (jag är folkpartist) också i allvarliga ämnen. Och de har gott omdöme och skiljer mellan humor och hån. Jag har inte hört dem gå över gränsen.
Ingenstans finns så mycket som är roligt som i kommunalpolitiken. Frågorna är i ett större - globalt? - perspektiv små. Men frågorna är viktiga just här och nu. I min kommun vill vi ha fler och bättre skidspår. Hur viktigt är det och får man skämta om saken? För min del tycker jag nog att ett avspänt förhållande till skidspår, ridleder och allt annat hjälper för att få fram bra lösningar.
En bloggare jag följer skämtar jämt. Bloggaren blir ofta raljant. Men jag läser hellre en raljant blogg än en tom på humor.
Sen ska man tåla en del själv - men övning ger färdighet! Håller med Mildner om att en värld som " ständigt förordar det spelade, känslotomma och pr-mässiga allvaret kommer inte bara att bli väldigt tråkig, utan faktiskt också sämre att leva i."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar