Zakaryia utvisas nu

Zakaryia, 16 år, från Somalia utvisas från Tyresö och Sverige enligt uppgifter jag fått i mitten på nästa vecka. Han utvisas till Italien. Migrationsverket anser inte att hans skäl för att stanna i Sverige räcker.

När Migrationsverket har fattat beslut om avvisning och satt dag och datum för avvisning är det väldigt lite vi kan göra. Uppmärksamhet i media, namnlistor och uppvaktningar är insatser på kort sikt, men räcker inte på långa vägar. Zakariyas och alla andra utvisade barns öde är ett humanitärt nederlag för den svenska flyktingpolitiken. Först går barnen i skola i Sverige och lär sig svenska, sedan utvisas de bland annat till länder med riktigt ökänt flyktingmottagande. Dit hör Grekland, Malta och senast också Italien.

Antalet barn och ungdomar som kommer ensamma ökar just nu med 60 nya barn per vecka. De hamnar i flyktingförläggningar, som troligen inte räcker till sett på lite längre sikt.

Nu finns en utredning som föreslår att rätten till skolgång inte gäller för barn och ungdomar som förväntas få besked om uppehållstillstånd inom några månader. För skolans del löser förslaget en del praktiska problem. Nationellt är frågan dock långt ifrån löst.

Jag menar att det är fullt möjligt att låta barnen komma till svensk skola under väntetiden. En förutsättning är att undervisningen organiseras på ett vettigt sätt. Hur undervisningen sker måste skolledare, lärare, chefer och politiker både ur majoriteten och oppositionen gemensamt resonera sig fram till.

Zakaryia har fått så gott mottagande som man bara kan tänka sig i vår kommun. Men hade vi kunnat göra mer?

Är curling ett vinnande koncept?

Vad kan man egentligen lära sig av curling? En hel del.

Alla sporter har något man kan ta till sig: laganda, mod, ge aldrig upp, gå vidare, var en god looser, precision. Det behövs mycket inspiration för att överleva i idrotten, starkt psyke för att stå pall för alla utvärderingar från media och allmänhet. Men i curling finns också andra kvaliteter eller hur man nu ska säga.

Jan Majland skriver i SvD om sporten. Spelarna är iskalla, har inte känslorna utanpå kroppen och "Sporten går ut på att såra motståndaren genom att vara så slug och träffsäker som möjligt". Man skulle behöva en del av dessa egenskaper som politiker!

En politiker som Berlusconi platsar bra i curlingkategorin. Men han är ingen lagspelare. Tänk efter!

Curling är en lagidrott med iskyla. Politik är också "lagidrott" med iskyla och beräkning, vinnare och förlorare. Jag menar att politiken vinner mer på värme och pålitlighet än på iskyla och slughet. Ta exemplet Björn Ferry - trots sin ungdom har han livserfarenhet. Han har också bra distans till sina egna insatser och verkar renhårig och trygg. Han är både en bra vinnare och god förlorare.

Några tankar i OS-tider...

Varför säljer inte Bollmoravallen?

Bollmoravallen är ett melodiskt och vackert namn. Ordets båda delar stöder varann vackert och mjukt. Oll och all! O i Bollmora är mjukt. B och V ligger nära varandra uttalsmässigt. Bollmoravallen glider lätt över läpparna, nästan poetiskt.

Namnberedningens ordförande, Sven A Svennberg, antyder i bilagan till veckans Mitti Tyresö att namnet kan komma att bytas ut. Varför då? Jag misstänker likriktning. Allt ska vara likadant. Vi har Tyresö centrum, Tyresö Strand, Tyresö skola, Tyresö FF. Bollmoravallen ställer till problem - vem hittar dit?

Affärsvärldens hårda vindar blåser bort ett poetiskt och mjukt namn. Tyvärr är det nog som det alltid är här i världen. Där pengar styr har inte mjuka frågor någon större chans. Kalla det kulturpessimism eller vad du vill.

Nu har jag inte sett att det finns förslag att byta ut Bollmoravallen mot något annat, men Svennbergs antydan ger mig onda aningar.

Sätt Bollmoravallen i Tyresö på kartan som Bollmoravallen!

Melodifestivalen

Dick Bengtson skriver i sin blogg att moderaterna inte vill lägga ner musikklasserna. Nej, det vill ingen i alliansen. Vi är eniga om värdet av musikklasserna. Det är bara det att eleverna inte söker sig dit och kostnaderna ökar. Kritikerna säger att vi har råd med kultur. Ja, visst, men vi prövar också hela tiden kostnader mot insatser.

Under de 25 år som musikklasserna har funnits har omvärlden förändrats. Hur har musikutbildningen hängt med? Kanske är det med musikklasserna som Erik Linders kostym i musikfestivalen. Så här skrev Aftonbladets stilexpert: "Stiligt. Perfekt för den där konferensen där du ska hålla föredrag nästa helg. För det är väl det du genrepar för nu? Allt annat vore osannolikt. För du går väl inte upp på en schlagerscen, på fullt allvar, iklädd en blekgrå kostym med blå Brothers-skjorta under? Jag tror inte det jag ser." (AB 20100221)

Min undran är: Är det dags för musikklasserna att byta kostym eller i vart fall kolla om kostymen är den rätta? Tiderna förändras och vi med dem. Jag vet inte. Det är inte min uppgift att tala om för skolan vad den ska göra. Men nog borde frågan om rätt kostym vara aktuell när eleverna sviker. Uppgiften att öka traditionens attraktionskraft i vår trendkänsliga tid är en utmaning i OS-klass.

Ingen i alliansen vill lägga ner musikklasserna.

Medlemsvärvning i skolan

För politiska partier är skolans elever en stor och viktig målgrupp. Enklaste sättet att värva medlemmar till de politiska partierna är att komma till skolan, gå in klasserna och hålla en lektion. I små kommuner där det är nära mellan politiker och tjänstemän kan det vara svårt för skolledningarna att säga nej när politikerna trycker på. Men politiska partier har faktiskt ingen självklar rätt att komma in i skolan.

Däremot är det förstås så att vem som helst – även politiska partier – har sin fulla frihet att erbjuda sin medverkan i undervisningen. Men det måste vara upp till skolan att säga ja eller nej. Det är lärarna som bedömer när besöket passar in, eftersom undervisning är att bearbeta, ge sammanhang och följa upp.

Initiativet till politikernas medverkan är skolans. Lärare, elever och skolledning bestämmer gemensamt när och hur politikerna ska bjudas in. Sen är det självklart så att regelverket ska följas, vilket betyder att alla bjuds in.

Skicka inte Zakariya till Italien!

Eleverna på Kumla skola i Tyresö kämpar för sin kamrat Zakariya. Han är 16 år och har kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Av en slump träffade jag honom i våras på hans första skoldag. En förmiddag i maj i år lyssnade jag på lektioner i svenska för nyanlända invandrarbarn. Zakariya var med och förstod inte så mycket denna första gång. Så en kväll i höstas träffade jag hans lärare och frågade hur det gick. Jo, han hade lärt sig mycket svenska, men fanns inte längre på skolan. Han skulle utvisas.

Senare kom han tillbaka till skolan, bara för att nu utvisas, ensam till Italien - ett av de sämsta av alla länder i Europa när det gäller flyktingmottagande. Zakaryias öde är beseglat. Han har inte stora chanser att klara sig så att han kan leva ett drägligt liv. Här har han det. Vi kan inte stillatigande se på när en 16-åring utvisas till ett grymt och ovisst öde. Låt oss bilda opinion för att Zakariya ska få stanna i Sverige - och Tyresö.

OS i Fårdala skola

Hon går i årskurs ett i Fårdala skola och kommer in en stund nästan varje dag på väg hem. Just idag hade jag köpt en kvällstidning för att läsa om ministern som tog sin stab och fru till New York - i statsplanet. Jag har förståelse för att han tog sin fru med sig. Hon har säkert mer än nog av ensamma kvällar med barnen. Precis som det finns idrottsänkor så finns det politikeränkor. Hon betalar sin resa själv, så slutet gott, allting gott.

Sjuåringen har fått ett uppdrag från skolan. Hon ska bevaka vinter-OS i tidningen. Det är stort det ser jag. Hon stavar sig genom kvällstidningens sportbilaga som bara handlar om OS. Jag säger ingenting om hur sur jag är över alla inställda TV-program, bara sport i tre veckor! Och inte en hästtävling så långt ögat når.

Sjuåringen har lite svårt med stj och hon kämpar med "stjärnorna". Så står det "OS-fest" och lyckan är fullständig. Jag ställer in mig på att det kanske blir rätt kul med "OS-fest". Skickar med sportbilagan hem och hon vill ha en påse. Hon får en silvrig Åhlens-kasse från i julas. Festen kan börja!

Drogtester i skolan blir förtroendekris

I Landskrona gör skolorna frivilliga drogtester på eleverna. Drogtesterna sker efter medgivande av föräldrar och elever, som "frivilligt" låter skolan testa sig.

Torkild Strandberg, som är folkpartistisk ordförande i kommunstyrelsen i Landskrona, menar att drogtester i skolan förebygger missbruk. På vilket sätt? Det är tillgången på droger som orsakar att allt fler ungdomar blir beroende och på så sätt ödelägger sina liv.

Det är mot langarna insatserna ska riktas.

Föräldrar som låter testa sina barn i skolans regi saknar vill jag påstå förtroende för sina barn. På samma sätt visar skolan att lärare och skolledning saknar tillit till eleverna. Sådana relationer riskerar att få motsatt verkan!

Förtroende byggs inte upp genom kontroller och tester, utan genom att föräldrar och lärare vågar lita på barnen och eleverna. Missbruk är svårt att upptäcka, men ständiga kontroller kan få konsekvenser för själva arbetsmiljön i skolan. Alla vaktar på alla och kontrollerna blir allt fler.

Den politiska ledningen i Landskrona vill väl, men ibland blir välviljan missriktad. Sätt inte åt eleverna, utan langarna, knarkkurierna. Då blir samhället tryggare för alla.