Zakaryia, 16 år, från Somalia utvisas från Tyresö och Sverige enligt uppgifter jag fått i mitten på nästa vecka. Han utvisas till Italien. Migrationsverket anser inte att hans skäl för att stanna i Sverige räcker.
När Migrationsverket har fattat beslut om avvisning och satt dag och datum för avvisning är det väldigt lite vi kan göra. Uppmärksamhet i media, namnlistor och uppvaktningar är insatser på kort sikt, men räcker inte på långa vägar. Zakariyas och alla andra utvisade barns öde är ett humanitärt nederlag för den svenska flyktingpolitiken. Först går barnen i skola i Sverige och lär sig svenska, sedan utvisas de bland annat till länder med riktigt ökänt flyktingmottagande. Dit hör Grekland, Malta och senast också Italien.
Antalet barn och ungdomar som kommer ensamma ökar just nu med 60 nya barn per vecka. De hamnar i flyktingförläggningar, som troligen inte räcker till sett på lite längre sikt.
Nu finns en utredning som föreslår att rätten till skolgång inte gäller för barn och ungdomar som förväntas få besked om uppehållstillstånd inom några månader. För skolans del löser förslaget en del praktiska problem. Nationellt är frågan dock långt ifrån löst.
Jag menar att det är fullt möjligt att låta barnen komma till svensk skola under väntetiden. En förutsättning är att undervisningen organiseras på ett vettigt sätt. Hur undervisningen sker måste skolledare, lärare, chefer och politiker både ur majoriteten och oppositionen gemensamt resonera sig fram till.
Zakaryia har fått så gott mottagande som man bara kan tänka sig i vår kommun. Men hade vi kunnat göra mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar