Hbt och Miljöpartiet

Lyssnade igår på en paneldebatt i Kulturhuset. Debatten ingick i Prideveckan. Paneldiskussionen arrangerades av Miljöpartiet och handlade om skolans undervisning och information om hbt-frågor. Från RFSL fanns kritik mot skolan. Jag håller med om att det säkert finns brister i skolans sätt att hantera hbt-frågorna. Att skolan ska informera och undervisa om hbt-frågor i den del som handlar om sex och samlevnad är väl en självklarhet. Det tyckte dock inte en av debattörerna i panelen, Felix. Han menade att sex och samlevnad borde tas bort ur läroplanen. Svårt att förstå en sådan inställning. Alla relationer har väl bärighet på sex och samlevnad.

En åhörare riktade mycket skarp kritik mot Miljöpartiet som inte i riksdagen har engagerat sig i lagstiftningen rörande homo, bisexuella eller transsexuellas rättigheter. Politikern i panelen sa att hon inte satt i riksdagen och att hon inte kände till något om det. "Pinsamt" sa hon.

Folkpartiet är det parti som starkast och tydligast - och längst - engagerat sig i hbt-personers rättigheter. Det handlar egentligen om ett engagemang för alla som lever i utanförskap.

Pride, hbt och skolan

Under Prideveckan kom en liberal agenda för hbt-rättigheter från Folkpartiets båda ministrar Nyambko Sabuni och Birgitta Ohlsson. Agendan vill i framtiden öka egenmakten för unga hbt-personer. Alla har rätt till bra bemötande i skolan och saklig sex-och samlevnadsundervisning. Redan under förra årets Pridevecka sa vårt kommunalråd Anna SteeleKarlström i en paneldebatt att skolan måste ha bättre kompetens i hbt-frågor. Det här är framtidsfrågor och det tar säkert lång tid innan tiden är mogen för mer direkta insatser. Tyvärr måste jag säga, för vi har inte råd att låta tiden gå.

I den allmänna debatten hörs ingenting om hur sex-och samlevnadsundervisningen fungerar i skolan. Därför blev åtminstone jag skakad av Socialstyrelsens rapport tidigare under våren. Den visade att Tyresö ligger högst i länet vad gäller tonårsaborter. Det som också oroar mig är de öppna jämförelser som Sveriges kommuner och landsting redovisade i år. Där uppger ett stort antal elever att de inte mår bra i skolan. Siffrorna var röda.

Vi ska inte ha några mörkertal som rör unga i Tyresö, inte heller en enda röd siffra. Vi har förbättrat resultaten i skolan. Nu måste hela området sex - och samlevnad och elevernas psykiska hälsa lyftas på samma sätt.

Mor -och farföräldrar vid Trosa havsbad

Mormor, farmor, morfar, farfar! Hur många ungar som ropar på stranden i Trosa havsbad vet jag inte, men det känns som många. Det känns (jag har inga vetenskapliga bevis!) som om generationerna ändå träffas och minglar! För det är väl inte så att föräldrarna lämpar av sina barn?

Vi har ett starkt segregerat samhälle, där äldre marginaliseras. Alla positiva inslag som bryter segregeringen är viktiga, även om det bara är några timmar på en solvarm strand.

Jag gillar den farfar/morfar som drack kaffe och saft och bulle på en svartvit handduk som det stod Kommunal på. Barnbarnet var helt tillfreds. Han förenade liksom nytta med nöje!

Det är de små stunderna som räknas.

Rättning i de politiska leden

Politiken har sina egna uppförandekoder. Men nog är det viktigt att lyssna på vad alla partier säger (och gör). Därför är det förvånande när moderaterna inte tillåter sina tjänstemän och politiker att lyssna på oppositionens tal i Almedalen.

Det finns ett virrvarr av missförstånd och rätt mycket okunnighet (tror jag) i politiken. Ändå har vi trots allt ett slags politikens vett och etikett, som bland annat styr relationen mellan politiker och tjänstemän. Inom varje parti finns etiska regler som också styr upp vad politiker får och inte får göra. De behövs.

Politiker måste veta var andra står i olika frågor. Därför är det viktigt att lyssna på alla. Förbud att lyssna på tal från oppositionen är inte värdigt något parti i alliansen.

Folkpartiet och de äldre

Jag följer händelserna i Almedalen på avstånd via min dator. Schymans sedelbränning, Littorins avgång, Solveig Ternströms avhopp dominerar nyhetsflödet starkt.

Jan Björklund lyfter äldrevården och skolan förutom kärnkraften och försvaret. Det var synd att han inte tog upp jämställdheten. (V) inbjöd ju till en kommentar. Han kunde ha kostat på sig en fyndig formulering om pengar och jämställdheten! I övrigt vinner Folkpartiet på en vinkling mot socialliberalismen och - dessutom - på att lyfta kulturfrågorna.

Den dan varje politiskt verksam förstår hur man bör förhålla sig till äldre känns långt bort. Språkligt sett talar politiker idag om äldre som om de är barn. De ska få gå ut! De ska tillåtas välja mat!

Ett samhälle som infantiliserar äldre har stora generationsproblem. Vi ska börja med att lösa dem.

Rösthemligheten

Vi värnar om rätten att vara privata i vad vi röstar. Det betyder att ingen kan tvinga oss att avslöja vilket parti vi röstar på. Rätten att hålla hemligt vad vi röstar på är ett skydd mot påtryckningar. En demokratisk rättighet helt enkelt.

Rösthemligheten är något annat än utebliven politisk debatt. Mustafa Can har en serie i Svenska Dagbladet som handlar om varför så få svenskar vill tala om vad de röstar på. Artikeln är rolig och träffsäker. Jag ser verkligen fram mot nästa del. Däremot blir jag uppskakad av kommentarerna till artikeln.

Vad är så märkligt med rösthemligheten egentligen? Just det vi sett i diktaturer runt om i världen och som Can också skriver om, är skäl nog.

Den politiska debatten i Sverige börjar bli mer öppen och det är positivt. Några säger öppet vad de röstar på, andra värnar om sin integritet. Det finns alla skäl i världen att slå vakt om den enskildes rätt till integritet.

Idrott och kvinnomisshandel

Strukturer inom lagidrotten är överförbara till andra områden i samhället. Men fallgroparna finns, särkskilt om överföringen är okritisk. Jag har aldrig tänkt på lagidrotten som antifeministisk. I dagens DN skriver Lena Andersson på ledarsidan om krigsidrott och kön. Jag måste erkänna att jag blev rätt skakad inte av hennes artikel utan av att jag inte själv sett de underliggande mörka strukturna i just lagidrotten.

Problemet med laganda är underkastelsen under ledaren. Den som inte underkastar sig platsar inte i laget. Underkastelse är en mörk tråd i kvinnohistorien. Hur trådarna sen kan dras till idrotten är oklart.

Jag tycker fortfarande att vi kan hämta inspiration ur lagidrotten. Jag köper inte utan vidare Lena Anderssons idé att fotboll är krigsidrott. Däremot skriver jag under på uppfattningen om idrottens sociala dimension. Förr spelade överklassen tennis och underklassen fotboll. Så ser inte den sociala dimensionen ut idag. Det gamla klassamhället finns inte mer. Nu spänner fotbollen över alla inkomstgränser.

Det finns mörka sidor i laganda, men fotboll är inte krigsidrott och inte heller kvinnofientlig i sig. Kvinnosynen hos vissa typer av män är betingad av samhällssynen i stort, en helt ovetenskaplig åsikt, men värd att spinna vidare på.

Polischefen och vi andra

Tidigt lärde jag mig av erfarenheten att misstro storsnackare. Elever som sitter längst fram och pratar på är inte de äkta MVG:na. De äkta MVG:na finns ofta bland de lite tysta längre bak i rummet. Polischefen som pratade om jämställdhet var sexmissbrukare och våldsam. Hade någon ifrågasatt hans pratbubblor hade han avslöjats mycket tidigare. Men det är som om vi duperas av själva ordflödet.

Engelska PEN-klubbens ordförande, Carole Seymore-Jones, har skrivit en avslöjande biografi om författarparet Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Sartre fick Nobelpriset för sitt filosofiska författarskap och för sina pjäser och framför allt för det självbiografiska verket Orden. I själva verket var han sexmissbrukare (Seymore-Jones omdöme) och drogberoende, otydlig i förhållande till nazismen och senare utnyttjad av ryssarna. Simone de Beauvoir hade en lång rad sexuella förbindelser, både med män och kvinnor, men var förvånansvärt bunden till Sartre.

Hennes betydelse för feminismen är mycket stor.

De skrev mer om en drömd verklighet än om en faktisk verklighet. Samtida läsare och kvinnor över hela världen som inspirerades av Beauvoirs kvinnosyn, gjorde feminismen till faktisk verklighet.

Det gäller att se upp med storsnackarna, att alltid vara kritisk (men inte alltid skeptisk!).