Mormor, farmor, morfar, farfar! Hur många ungar som ropar på stranden i Trosa havsbad vet jag inte, men det känns som många. Det känns (jag har inga vetenskapliga bevis!) som om generationerna ändå träffas och minglar! För det är väl inte så att föräldrarna lämpar av sina barn?
Vi har ett starkt segregerat samhälle, där äldre marginaliseras. Alla positiva inslag som bryter segregeringen är viktiga, även om det bara är några timmar på en solvarm strand.
Jag gillar den farfar/morfar som drack kaffe och saft och bulle på en svartvit handduk som det stod Kommunal på. Barnbarnet var helt tillfreds. Han förenade liksom nytta med nöje!
Det är de små stunderna som räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar