Strukturer inom lagidrotten är överförbara till andra områden i samhället. Men fallgroparna finns, särkskilt om överföringen är okritisk. Jag har aldrig tänkt på lagidrotten som antifeministisk. I dagens DN skriver Lena Andersson på ledarsidan om krigsidrott och kön. Jag måste erkänna att jag blev rätt skakad inte av hennes artikel utan av att jag inte själv sett de underliggande mörka strukturna i just lagidrotten.
Problemet med laganda är underkastelsen under ledaren. Den som inte underkastar sig platsar inte i laget. Underkastelse är en mörk tråd i kvinnohistorien. Hur trådarna sen kan dras till idrotten är oklart.
Jag tycker fortfarande att vi kan hämta inspiration ur lagidrotten. Jag köper inte utan vidare Lena Anderssons idé att fotboll är krigsidrott. Däremot skriver jag under på uppfattningen om idrottens sociala dimension. Förr spelade överklassen tennis och underklassen fotboll. Så ser inte den sociala dimensionen ut idag. Det gamla klassamhället finns inte mer. Nu spänner fotbollen över alla inkomstgränser.
Det finns mörka sidor i laganda, men fotboll är inte krigsidrott och inte heller kvinnofientlig i sig. Kvinnosynen hos vissa typer av män är betingad av samhällssynen i stort, en helt ovetenskaplig åsikt, men värd att spinna vidare på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar