Vreden växer bland äldre

Jag är äldre. Jag är berörd av diskussionerna om äldres rätt. Jag ska få komma ut en gång i veckan eller om det nu var en gång per dag, jag ska få dricka ett glas vin om jag vill (får jag dricka två?). Om några år uppnår jag den magiska gräns då socialdemokraterna medger förenklad biståndsbedömning. Då får jag billig städning.

På mitt boende får jag sjunga.

En dam som skulle gå i pension kom fram till Folkpartiets bokbord i centrum i förra veckan. Hon talade med låg röst och hade frågor om pensionen. Jag frågade henne om hon oroade sig. "Ja", sa hon. Den oron är värd att tas på allvar.

Hennes oro handlar inte bara om ekonomi. Hennes oro handlar också om hur hon ska klara utanförskapet, att inte bli sedd, att bli klappad på axeln.

Vi som har politiska uppdrag gör redan mycket för att ändra lagstiftning, förändra villkoren för dem som står utanför arbetsmarknaden. Jag hoppas mycket på fortsatt borgerligt styre. Inte minst för de äldres skull. I Folkpartiet finns en tilltro till äldre som jag gillar. Den finns både hos partiledare och partisekreterare och inte minst hos Barbro Westerholm.

Hur dyr var rektorn?

Jag tycker att det är viktigt att gå till botten med problemen i skolan. En skola som år efter år har stora problem kan inte bara lämnas åt sitt öde. Ingen skola har varit viktigare än fd Nyboda skola.

I barn- och utbildningsnämnden har vi löpande fått info om organisation, arbetsmiljö, ekonomi i fd Nyboda skola/Forellen, nu Centrumskolan. Socialdemokraterna har en artikel om kostnaderna i Tyresö Nyheter.

Konsulten sägs ha fått 200 000 kr i månaden. Illustreras med ett utdrag ur en faktura som inte går att läsa. Om fakturan gäller en månad eller flera går inte att avgöra. I artikeln står att de månader som kostnaderna varit högst har kommunen fakturerats med 200 000 kr.

Utslaget på ett år blir kostnaden inte 200 000 kr per månad utan lite drygt hälften. Frågan är om konsulten/rektorn verkligen skott sig på skolans bekostnad. Jag skulle vara den första att ta avstånd från kostnaden om den var oskälig. För att bedöma kostnadernas rimlighet behövs en mer seriös granskning än den som Tyresö Nyheter gjort.

Efter fem år i politiken blir jag inte förvånad över debattekniken.

Slå ner på mobbning!

Ingenting gör mig så upprörd som mobbning, vare sig det är vuxenmobbning eller mobbning i skolan. Ledare har särskilt ansvar för sin verksamhet, men vi måste alla dra vårt strå till stacken. Tolerera inte mobbning i vilken form den än uppträder!

Ingen enda elev ska behöva känna oro för att gå till skolan. Alla vi vuxna, föräldrar inte minst, måste lära oss att se hur barnen mår i skolan. Det svåraste är förstås att som förälder ta till sig att det egna barnet hånar och driver med andra barn.

Skolorna arbetar med olika program som syftar till öka respekten för andra människor. Det är bra, men ännu viktigare är att programmen ofta utvärderas och att allmänheten får ta del av resultaten. Ett verktyg blir inte bättre för att det används år ut och år in!

Vad ska föräldrarna göra i skolan?

Några heta sommarmånader och heta förslag som rör skolan. Hetast var Jan Björklunds förslag att föräldrar till stökiga barn ska lyssna på lektioner för att förstå hur stökig skolmiljö skadar både elevernas hälsa och deras inlärning.

Föräldrarnas ansvar börjar redan när 7-åringen börjar skolan. Enkla råd som att vara positiv till skolan, att lyssna på vad barnen säger när de kommer hem från skolan kan alla ta till sig. Man kommer långt med så enkla åtgärder. Ändå spårar vissa barn ur totalt. De mobbar, hotar, slåss och saboterar undervisningen. Andra elever i gruppen blir lidande.

Jag vet ingen som så intensivt och engagerat tagit tag i skolproblemen som Jan Björklund. I Folkpartiet finns en fast beslutsamhet att alla barn ska vara trygga i skolan. Och det är inte fel att mer aktivt engagera varje förälder. Jag är övertygad om att skola och föräldrar är ett skarpt utvecklingsområde. Föräldrar i skolan är en utmaning för kreativa skolledningar. Vi har många modeller i Tyresö. Kanske läge för ännu en!

Jag menar att skolan rent historiskt har lagt mycket krut på föreningar och råd, men just ingenting på att förbereda, genomföra och efterarbeta föräldrars lektionsbesök. Dags att tänka om!

Föräldraansvar

Barn är alltid lojala mot sina föräldrar. På samma sätt som barnen försvarar föräldrar också sina barn. Ibland blir försvaret ett hinder. Barnet stör, bråkar, mobbar andra. Klagomålen blir utan effekt. Föräldrar är liksom blinda för barnens fel eller vill inte erkänna dem. Skolan larmar, andra föräldrar klagar, men förändringarna uteblir.

Jan Björklund har ett starkt engagemang för skolan och han är verkligen beredd att göra allt för skapa en trygg skolmiljö för alla barn. I strategin ingå att öka föräldrarnas engagemang. Helt rätt - alldeles för många barn måste klara sig utan stöd från föräldrarna, oavsett social status eller inkomst.

Jag tänker på en mamma som jag såg i en av Lidls butiker. Hon hade en son, som såg ut att var i 5-årsåldern. Sonen for omkring som ett torrt skinn i butiken med napp i munnnen. Mamman sa till lite lamt utan effekt. Hon handlade pizza, men sonen tyckte inte att det var rätt sort. Det blev en lång diskussion i kassan. Helt tydligt var mamman slav under sin 5-åring. Om två år går han i ettan.

Visst kan den mamman tvingas till skolan, men problemet ligger inte där. Dessvärre. Jag skulle verkligen önska att hotfulla och stökiga elever blir mjuka och skötsamma med mamma eller pappa/vårdnadshavare i klassrummet. Så neklet är det nog inte. I stället råkar föräldrarna illa ut. Deras oförmåga blir offentlig. Av det skälet är jag tveksam till tvånget i Jan Björklunds förslag.

Jag respekterar verkligen Jans vilja att komma till rätta med oro och bråk i skolan. Jag respekterar också viljan att utveckla föräldrarollen. Men jag tror verkligen inte på tvång i detta sammanhang - så mycket folkpartist är jag!

Empati kraft i kamp för djurskydd

Djurs lidande upprör många av oss. Jag besökte idag ett djurskyddsseminarium som arrangerats av Birgitta Ohlsson, EU-minister (fp). Vi såg bilder på långtradare med blod rinnande utefter sidorna från djur i transporten. Bilder på grisar som travas på varandra, på så låg takhöjd att djuren slår i. Obefintlig ventilation, trängsel, lidande.

Djurskydd är en Europafråga. Fortfarande blir svenskarna utskrattade för att vi kämpar för frisk luft, goda levnadsbetingelser och god behandling av djur. Men inte överallt, det finns tecken på genombrott. I Ungern har till exempel nyligen en man dömts för att ha misshandlat sin hund. En sådan dom bådar gott. I grund och botten handlar hela frågan om djurskydd om respekt för allt levande. Jag håller med B. Ohlsson som menade att vårt förhållningssätt till djur handlar om empati. Vi kan sätta oss in i lidandet.

Det är ingen tvekan om att djurskydd har högre dignitet nu än för bara några år sedan. Jag är övertygad om att det är resultatet av att producenter och konsumenter har blivit mer medvetna. Avslöjanden om missförhållanden inom djurhållningen har också bäring på klimat och folkhälsa. Djur och natur är en bred fråga.

Ibland kan man höra bittra människor säga: Ja, hästarna får komma ut fem timmar varje dag men inte en person som är gammal och hamnar på ett boende. Självklart ska vi inte tolerera att vi människor far illa. Men det hindrar inte att vi stärker djurskyddet. Det gagnar alla.

Ungdomsmottagningen

På väg till pendeltåget vid Handens station ser jag en oansenlig skylt, Ungdomsmottagning. I Haninge ligger ungdomsmottagningen i anslutning till Fria gymnasiet och en friskola på grundskolenivå. Jag vet inte så mycket om hur det fungerar i Haninge. Däremot har jag anledning att fundera över hur vi har det i Tyresö.

Skyltar säger rätt mycket om hur vi värderar verksamheter. Inga lägger väl ner så mycket omsorg på sina skyltar som nyblivna egna företagare. På samma sätt tycker jag att vi ska lägga ner stor omsorg på skyltar till våra skolor. De är skolans ansikte utåt.

Därför ska vi ha en stolt skylt till ungdomsmottagningen i Tyresö. Dags för förändring!