Friskola och kommunal skola

I dagarna har Skolverket begärt in yttranden från kommunerna om konsekvenserna av att en friskola startar i den egna kommunen och länet. Samtidigt söker elever i hela landet till gymnasiet. Siffrorna inger hopp eller misströstan beroende på läget. Det är ingen tillfällighet att friskoledebatten är het just nu.

Friskolan motiveras av att skolans ledning vill ha korta beslutsvägar och man vill kunna ta risker. Jag läste en intervju med en ägaren till Lunds Fordonstekniska gymnasium AB. Han har rationaliserat verksamheten: "Vi har ingen vaktmästare och fixar mycket själva." Skolan har totalt 70 elever.

En annan friskolerektor säger: " - Vi kan ändra ett beslut från en dag till en annan och både anställa och göra oss av med folk på ett par månader." Hennes skola har 110 elever.

I Tyresö har Tyresö gymnasium för närvarande 1 212 elever och ett hundratal anställda. Omfånget ställer stora krav på organisation och effektivitet, större än på den lilla friskolan. Skolan måste vara beredd på snabba omställningar samtidigt som kraven växer på pedagogisk förnyelse. Hur gör vi för att få en bra kommunal skola?

SKL gör så kallade Öppna jämförelser mellan kommunala skolor i hela landet. Toppskolorna fanns i kommuner där det rådde samsyn om skolan och där skola och förvaltning kände stöd från den politiska ledningen. Den politiska styrningen fungerar som vilket ledarskap som helst. Samsyn och enighet skapar vitalitet och energi hela vägen ner i organisationen. Motsatsen är bedrövlig. Man kan inte tvinga fram energi och motivation att förändra.

Lennart Gabrielsson, folkpartistiskt kommunalråd i Sollentuna, menar att vi på allvar måste analysera hur det kommer sig att kommunala skolor blir "vinstmaskiner" när de övertas av privata aktörer: "Politiken måste skapa motivation till förnyelse och effektivisering."

Det är helt nödvändigt att ta tag i den diskussionen.Jag är ingen anhängare av enkla filosofier som att friskoleetableringar i en kommun per automatik ökar kvaliteten i den kommunala skolan.

Men jag är helt säker på att en kommunal skola kan komma högt på listan om politiken förmår skapa den motivation till förnyelse och effektivisering som Jan Gabrielsson skriver om. Det handlar pengar, skolmiljön, om lärare och skolledning. Och om politisk vilja att motivera.