Vem sätter målen?

Funderar över mål. I den politiska gruppen sätts och antas målen. Någon säger: Det där är inga mål. Vem bestämmer över målen? Kanske det finns några bra tips i religionen. Jag är uppväxt med de religiösa protestantiska målen. Psalmboken tänker jag. Hittar inte min gamla i brunt skinn, men en röd. Till min förskräckelse står det "Fårdala skola" stämplat i boken. På kortsidan står det "Hej"! Dags att lämna tillbaka den - en föresats, men inget mål.

Var finns starka målformuleringar? Jag har alltid arbetat med vuxenutbildning. Kanske där. Målet för vuxenutbildningen var från början att ge den så kallade begåvningsreserven en chans. Idag har vuxenutbildningen en annan roll. Därför blir målen andra än de först var. I själva verket bestämmer funktionen målen. Vuxenutbildningen idag ska ge dem som missat skolan en andra chans eller dem som förlorat arbetet en chans att växla yrke. Frågan är om vi är så överens om vuxenutbildningens roll i 2000-talets samhälle att de mål vi sätter blir tydliga och mätbara.

Under resans gång mäter vi effektiviteten i ansträngningarna att nå de satta målen. Vi sätter procentsatser så att vi ska kunna redovisa. Mål och mått blandas. Där måste vi börja diskussionen. Vad är mål och vad är mått?

Personal som politiskt vapen

Den politiska oppositionen i Tyresö vill veta vad medarbetare på de enskilda skolenheterna tycker om sin arbetsplats. Därför kräver (s),(v) och (mp) i barn-och utbildningsnämnden att resultaten från kommunens medarbetarundersökning i december 2008 lämnas ut. Jag menar att det vore att kränka den personliga integriteten att lämna ut de enskilda resultaten. Oppositionen avfärdar respekt för den personliga integriteten med den paranoida föreställningen att "det är något lurt med det här".

Särskilt känsliga är frågor som går att relatera till förhållandet mellan chef och arbetstagare ("...min närmaste chef uppfyller mina krav på en bra ledare." ). Det måste ju räcka för den politiska nivån att känna till den procentuella fördelningen totalt av svaren. Är siffran låg kan man ju från politiken fråga sig hur rekryteringen av chefer går till, vilka krav arbetstagarna har och hur båda aspekterna är synkroniserade. Men att ta reda på vilken chef, vilken arbetsplats det gäller är att kränka den personliga integriteten.

Man kan med all rätt fråga sig vem som vill svara på en enkät som sedan används som politiskt vapen. Vem vill riskera att bli ett vapen i den politiska propagandan? Syftet med en enkät är ju ett annat: att förbättra arbetsmiljön.

Nu blir skolan treterminig

Skolåret som det ser ut nu är inte i takt med samhället i övrigt. Centerns förslag med ett skolår på tre terminer är rätt intressant. Jag tror att kortare men fler lov gör att barn slipper vara ensamma hemma vecka efter vecka. Dessutom leder fler terminer till att elevernas arbetsbelastning i skolan blir jämnare. Med lite tur kan vi till och med få en utveckling av undervisningen. Den kan ju anpassas till den ljusa delen av året på ett spännande och kreativt sätt.

De flesta kommuner tar tag i frågan om vad eleverna ska göra under sommaren och erbjuder sommarjobb, sommarskola och fritidsaktiviteter. Trots det blir det många sysslolösa veckor, eftersom jobben inte räcker till alla. Alla går inte heller i sommarskola. Av alla lediga elever är det många som håglöst bara drar runt och försöker få dagarna att gå. Inte minst för deras skull är det motiverat att mer seriöst ta reda på effekterna av ett skolår på tre terminer.

Skarpt ledarskap

Besökte idag en av kommunens förskolor. Bra lokaler - rymliga och ljusa, fin utemiljö - nära till skog och mark. Personalen hade verkligen förberett vårt besök. Vi fick prova på att arbeta med lera och vi åt lunch med barnen. Under en timme informerade föreståndare och samordnare om skolan.

Jag har inte tidigare träffat på så professionella ledare i en förskola. Deras agerande var så självklart och enkelt att jag måste fråga om deras ledarutbildning. Vid tidigare skolbesök har jag aldrig kommit på idéen, men nu såg jag ett ledarskap utöver det vanliga. En förklaring till det kvalificerade ledarskapet skulle kunna vara att skolan är kopplad till en företagsdel. Konceptet bestod av en vikariepool i förening med förskolor. Skolan var mer ett företag med alla dess krav på struktur, ordning och beslutsmässighet.

Jag frågade hur de tyckte att kommunen fungerar (ingen av dem bor på orten). Bättre än Stockholm, mer närhet och mer kontakt med dem som styr. Politikerbesöket var uppskattat, men jag tror också att det ingav förväntningar. Nu gäller det att ta hand om dem!

Ja-sägarna

Åke Ortmark skrev under förra finanskrisen i början av 1990-talet debattboken "Ja-sägarna. Medlöpare och nickedockor kring Gyllenhammar.." Han jämför Sverige och Japan. När företagens lönsamhet viker vidtar japanerna följande åtgärder:
1. aktieutdelningen sänks
2. arvoden och löner för styrelseledamöter och verkställande ledning sänks
3. chefslönerna sänks
4. förhandlingar om sänkt bonus till de anställda
5. förhandlingar om sänkt lön för de anställda
6. omplaceringar inom företagen och koncernen
7. friställning av personal
(sid 200)

Jag rekommenderar verkligen Ortmarks bok. Det finns anledning att fundera över företagskulturer inom alla organisationer och kulturer. Att ja-sägarna åstadkommer stor skada är århundradets underdrift. Att vi inte längre blundar visar den senaste tidens diskussioner i bloggvärlden om bonusar. Problemet är att det kollektiva minnet är kortare än fjärilens livstid.

Att ha mycket pengar

De flesta är måttligt intresserade av pengar. De klarar sig på en vanlig lön och hankar sig fram när de blir pensionärer. Andra är intresserade av pengar och ekonomi och ägnar hela sitt liv åt att öka förmögenheten. De lyckas också i regel skapa sig en förmögenhet. En och annan vinner på V75.

Det värsta händer när miljonärerna blir så rika att de tappar kontakten med verkligheten. När andra förlorar jobben på grund av bankernas släpphänta lånepolicy borde bankerna ta sitt ansvar. I stället ökar cheferna på sina löner med flera miljoner.

Sådan är kapitalismen.

Förakt mot äldre

De som är sjuka och hamnat utanför samhällets gemenskap, pensionärerna, råkar riktigt illa ut ibland. Nu har en äldre man betalat 408 kr för två mål mat. Tjänstemännen på förvaltningen borde säga "Vi rättar till det". I stället säger man "Han borde ha begripit.."

Attityden är den idag. Man kan tolerera äldre för att man måste. Men i grund och botten är de lite eller inget värda. Det är ett utanförskap som svider.

Barn som dödar

Låt kampen mot våldet bli vår tids folkrörelse. Lägg ner alla vapenbutiker. Samla in alla vapen! Minst hälften av alla filmer i TV ska vara fria från mord.

En ny skolmassaker, denna gång i Tyskland. En ung pojke som beskrivs som sluten och ensam, vapenfixerad, har kunnat utveckla sin sjuka lust att skjuta. Pappan beskrivs som dominant. I Sverige var det en sjuklig pappa som sköt ihjäl en 15-åring som med sina kamrater trakasserade hela familjen grovt under många års tid.

Jag känner en ung pojke som fick sitt ben helt söndertrasat av en jägare som sköt honom. Anledningen var att jägaren tyckte att han var störd av att pojken kom ridande på vägen som gick utanför huset. Den jägaren förstörde en ung människas hela liv.

Vi måste skrika högt och gemensamt mot alla dem som tjänar pengar på våld och mord. Inte en skolmassaker till i världen!

Barnamord

I veckan blev en läkare på Astrid Lindgrens sjukhus hämtad av fyra civilklädda poliser. Läkaren är 54 år och hade enligt uppgift i första läget mördat ett barn på sjukhuset. Kvällstidningarnas rubriker var ungefär "Läkare gripen för mord".

Bakgrunden är att hon enligt de rutiner som normalt gäller i samförstånd med föräldrarna beslutat att avbryta livsuppehållande insatser för ett svårt skadat och döende litet barn på 15 veckor. Tidningarna svämmar över av uppgifter om överdoser av morfin och brister i journalföringen. Socialstyrelsen har begärt in alla handlingar och utreder.

Hela händelsen är så oerhört tragisk. Barnet var en av tre små barn som föddes för tidigt. Ett av barnen dog vid födseln, detta lilla barn var svårt hjärnskadat och ett barn har överlevt.

Lika tragisk som själva händelsen är drevet efter läkare och sjuksköterskor. Drev är nästan alltid samvetslösa och okunniga. Mediadrev går alltid för att öka försäljningen. Inget säljer så bra som att exploatera människors lidande.

Riktigt farliga blir drev som undergräver förtroendet för sjukvården och dess personal.

Barn och prispengar

För några år sedan bestämde Svenska Ridsportförbundet barn inte skulle kunna få prispengar vid tävlingar. Det betydde att många familjer - och deras barn -inte längre hade råd att åka till tävlingarna. Effekten blir att återväxten inom både dressyr och hoppning blir sämre och sämre. Sverige tar silver, men inte längre guld i de stora internationella tävlingarna. Pengar till duktiga ryttare vare sig de är barn eller ungdomar bidrar till att fler får råd att gå vidare.

Att hålla på med hästar är en livsstil som man föds in i och växer upp i. Våra bästa ryttare inom både hoppning och dressyr har växt upp på hästryggen hemma på den egna gården. De har börjat tävla tidigt. Kostnaderna är stora och hela familjen - och hästen - måste kunna bidra till försörjningen.

Malin Fransson skriver i DN att föräldrar måste fundera över om det är rätt att köpa en ponny för hundratusentals kronor till en tolvåring. Det sätter press på barnen att prestera. Föräldrar som pressar på är ett värre problem inom all idrott än att priset på tävlingar är några tusenlappar.

Jag har svårt att moralisera över att barn och ungdomar som tävlar inom ridsporten vinner pengar. Däremot skulle jag gärna ta strid mot föräldrar som projicerar sina egna brustna drömmar i barnen.