För några år sedan bestämde Svenska Ridsportförbundet barn inte skulle kunna få prispengar vid tävlingar. Det betydde att många familjer - och deras barn -inte längre hade råd att åka till tävlingarna. Effekten blir att återväxten inom både dressyr och hoppning blir sämre och sämre. Sverige tar silver, men inte längre guld i de stora internationella tävlingarna. Pengar till duktiga ryttare vare sig de är barn eller ungdomar bidrar till att fler får råd att gå vidare.
Att hålla på med hästar är en livsstil som man föds in i och växer upp i. Våra bästa ryttare inom både hoppning och dressyr har växt upp på hästryggen hemma på den egna gården. De har börjat tävla tidigt. Kostnaderna är stora och hela familjen - och hästen - måste kunna bidra till försörjningen.
Malin Fransson skriver i DN att föräldrar måste fundera över om det är rätt att köpa en ponny för hundratusentals kronor till en tolvåring. Det sätter press på barnen att prestera. Föräldrar som pressar på är ett värre problem inom all idrott än att priset på tävlingar är några tusenlappar.
Jag har svårt att moralisera över att barn och ungdomar som tävlar inom ridsporten vinner pengar. Däremot skulle jag gärna ta strid mot föräldrar som projicerar sina egna brustna drömmar i barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar